Jul!

Ja nu är verkligen julen här igen. Imorn. Och då blir det mammas köttbullar, revbensspjäll och gos och gnugga nos med alla mina fina.

Det blir ju ingen flytt i januari förresten. Är så fuktigt i lägenheten att det kommer ta väldigt många veckor innan det är torrt och färdigt. Känns skitjobbigt, men det är bara att ta.

Tidigare i veckan hade vi Ånka, Vide, Frida och Theo på besök. Det är så himla mysigt och jag är så glad att jag hittat Frida och Veronica. Eller ja att vi hittat varandra. Trivs väldigt bra med dom. Känns som att dom jeansen sitter som en smäck. Och roligt för Sebastian eftersom han med största sannolikhet kommer gå i samma klass som Theo sen när de börjar skolan.

Och imorn är det då julafton. Sebastians och Isoldes paket ligger där inne under granen och väntar. Ja Eriks paket också. Det ska bli så himla roligt i år nu när Sebastian är lite större, och få se honom när han öppnar. Kan knappt vänta. Så nu måste jag gå och lägga mig så det blir julafton fort fort fort.

Julstök och flytt

Jaha, då var den här igen. Första advent. Det var ju inte alls så länge sen mamma talade om att var 5 månader kvar tills första advent.
Alla fick ont i magen och sa att vi kanske kunde ta sommaren först. Och nu är den här. Imorgon.
Tänk vilket tur ändå att vi hann göra allt färdigt. Vi har bakat, gjort godis och pyntat. Bytt gardiner och Sebastian har fått en supersöt liten gran i sitt rum.

Jag älskar vintern och julen. Det är mysigt. Tända ljus och dricka glögg och äta lussekatter.
Vilket för mig till ett ganska känsligt ämne i samhället tydligen. Kyrkan. Kyrkan är ju aldrig så mysig som på vintern, när det är adventsgudtjänst, snö utanför och alla tända ljus.

Och för er som inte redan vet det så är jag ju Ateist. I ordets riktiga mening. Jag tror inte att det finns nån gud. Punkt. Sen lever jag ju mitt liv efter kristna grunder. Som de flesta ändå gör. Mycket av våra värderingar och vårt sätt att leva kommer ju faktiskt från kristna grunder, även om det finns dom som inte vill erkänna det.
Jag går i kyrkan ofta. I kyrkans barngrupper med mina barn, på julkonserter och julspel som syskon spelar i. Emilia sjunger ju i kören och många ggr om året går vi till kyrkan för att lyssna på dom.

För mig är kyrkan bara ett hus, välsignelsen bara ord. Och jag har full respekt för det kyrkan gör. Trots att jag just nu inte är troende (åsikter och sånt kan ju ändra sig genom livet menar jag) är jag fortfarande med i svenska kyrkan och betalar kyrkoskatt. För kyrkan gör väldigt mycket. För barn och ungdomar, som volentärer i andra länder och mycket mycket mer. Så lägg ner, gå till kyrkan, lyssna på välsignelsen men ta den inte till dig om du inte vill. Och dessutom är det ju så att mamma, hon är troende, har gått med oss till kyrkan hela våra liv. "Prackat på oss" religion om man vill kalla det så. Men nu råkar det vara så att en av mina bröder är troende som mamma, en av mina bröder är det inte, JAG är det inte. Så sluta med det här argumentet att skolan skulle pracka på barnen religion. Barn är smarta nog att skaffa sig en egen uppfattning.

Men nu till nått helt annat. VI SKA FLYTTA!!!! Till en bostadsrätt nere i Tokarp. Underbart kommer det bli. Egen trädgård, markplan, eget garage. Tvättstuga separerat från badrummet. Och vi får ett helt nyrenoverat kök. Vi inte behöver batala för.
Så nu är det 7 veckor  av packande som gäller. Och vad mycket det att göra när man flyttar. Adressändra, flytta el och telefon. Packa, packa och packa. Sen är det möten hit och möten dit. Vi har skrivit på kontraktet och betalat kontantinsatsen och haft möte på banken.
Nästa vecka blir det nytt möte på banken, på onsdagen blir det möte med byggfirman som ska göra om köket och sen blir det ju möte igen för att slutföra affären, betala resten och få nycklar.
Sen ska det flyttas också. Och komma iordning på nya stället.

Men ack så fint det kommer bli. Vår alldeles egna trädgård. WOHO!!

Memory lane

Idag och igår har jag funderat lite på det förflutna. Vad som hände och hur livet hade kunnat vara. Jag har haft två stora kärlekar i livet. Javisst var jag jättekär redan som 10-åring. Ted hette han och gick i tvåan. Åh vad jag var kär i honom. Han var den sötaste killen på hela skolan. Och i åttan var det Robert som stal mitt hjärta. Och det var ju en sån där riktig kärlek där vi sa "jag älskar dig" till varandra. Mitt hjärta gick i 4683 bitar och det kändes som om livet var över när han gjorde slut med mig. Dramaqueen är ju en dräkt de flesta 14-15 åriga tjejer tar på sig ibland.

Sen på gymnasiet blev jag tillsammans med min första riktiga kärlek. Den där kärleken som var så stor att jag för första gången kände att det var någon jag kunde dela livet med. Honom skulle jag förlova mig med, gifta mig, flytta ihop och skaffa barn med. Och ibland kan jag fundera över hur livet hade sett ut om jag inte hade gjort slut. Jag älskade ju honom fortfarande trots att jag inte ville vara med honom längre. Fast det ville jag fast ändå inte. Jag visste att jag gjorde honom väldigt illa genom mitt beteende mot honom och tyckte att det snällaste var att lämna honom. Sökte sen bekräftelse i flera år innan jag träffade Erik. Men om Han och jag hade fortsatt vara tillsammans, hur hade livet varit då? Hade vi varit gifta? Hade vi haft barn? Vad hade jag jobbat med och vart hade vi bott? Och framförallt, hade vi fortfarande varit tillsammans? Och Eriks liv, hur hade det sett ut? Hade han bott på Färöarna? Hade HAN haft barn? Erik är ju min andra stora kärlek. Givetvis. Och det är ju honom jag har gjort allt det där med. Ja allt utom giftemålet. Men det kommer vi till.

Men visst undrar jag ibland hur livet hade kunnat se ut. Jag menar, min första kärlek har fortfarande en väldigt stor plats i mitt hjärta. På nått sätt älskar jag fortfarande honom. Inte på samma sätt eller lika mycket som jag älskar Erik. Men vi delade ändå det största i livet. Kärleken.

Och tänk om jag inte hade hängt alla ensamma kvällar i min första egna lägenhet på nätet. Då hade jag inte ens träffat Erik. Tänk att den ensammaste tiden i mitt liv skulle visa sig bana väg för den rikaste.

Tabu

Ja det finns ju en del saker som är tabu här i livet.
Saker man absolut inte får prata om. Idag tänker jag skriva ett blogginlägg i ett ämne som både är hett men samtidigt iskallt. Ett ämne jag kommer ventilera idag och endast idag. Är du arg på mig eller känner dig besviken, ledsen eller förvirrad över vad jag skrivit, läs en gång till. Och inte mellan raderna. Det jag skriver är det jag menar.

Det handlar om SD.

Jag blir så ledsen ibland när jag läser statusuppdateringar på Facebook där folk rasar emot ALLA som röstade på SD i förra valet. "Jag tycker synd om alla er som röstade på SD, för att ni är så dumma i huvet....:" och blablabla.
Jag har trott att vi lever i ett samhälle där alla har en egen röst och får tycka och tänka hur vi vill. Men det stämmer tydligen bara om man tycker som alla andra och att man tycker rätt.

Jag har inte röstat på SD och tänker aldrig göra det. Men jag kan förstå dom som gör det. Min förhoppning med SD i riksdagen är att alla dom andra partierna ska förstå att det finns saker i samhället som just nu retar upp många och som gör att SD blir "rätt"  parti att lägga sin röst på.

Kristoffer skrev det på facebook förut. Det är ju tydligen väldigt många i Sverige som anser att det finns frågor bara SD tar tag i. Vilka dessa frågor är måste ju dom andra partierna ta reda på, själva ta upp, och sen ta tillbaka dessa väljare. Se till att SD inte" behövs" längre.
Smutskastning av SD verkar ju inte hjälpa.

I tråd efter tråd på FB läser jag kommentarer som "Jag är inte rasist, men......" och folket som skrattar åt just den början på en mening.
Men det är ju så man måste säga. Man får inte yttra sig överhuvudtaget när det gäller SD eller invandring utan att bli kallad för rasist.

Jag tycker absolut inte att man ska stänga gränserna, men jag tycker heller inte att det ska vara vidöppet. En bekant till mig säger ibland att om jag inte har råd att laga mat till mina egna barn så bjuder jag ju inte in grannens på middag.

Jag tycker att vi måste begränsa oss lite grann en tid framöver i vårt intag av människor från andra länder. (Och för mig spelar det ingen roll om de kommer från Afrika, Europa, Amerika eller nån annanstans, ifall de är kristna, muslimer eller hinduer.)

I Sverige idag varslas det folk varenda vecka. Arbetslösheten växer och växer. Vi lider av bostadsbrist, utanförskap och barnfattigdom, och inte bara hos invandrare utan givetvis gäller det även svenskfödda.

Jag tycker då att vi kan ta in ett visst antal människor, integrera dom i det svenska samhället, se till att de får utbildning ifall de inte redan har, jobb, bostad och får ett värdigt liv här, SEN kan vi ta in lite fler, göra samma sak där osv.

Och oavsett vad jag själv tycker, så är yttrandefriheten en av våra grundlagar. Sluta upp med att rata och hata.
Ja det är klart att finns rasister i SD. Men jag kan lova dig att det finns rasister i KD, Moderaterna, Socialdemokraterna, Centern och alla dom andra partierna också. Ni är extremt naiva om ni tror att rasism bara finns i just det parti som råkar vara ett av dom partier som har ett väldigt beklagligt förflutet.

Det kommer alltid finnas rötägg i alla partier och tyvärr så finns det ju dom som kommer fortsätta att ge SD dåligt rykte, men snälla, snälla, läs på lite, tänk för dig själv lyssna inte på media och du.....

Jag har också ett ganska beklagligt förflutet. Som tonåring, eller sen jag var 12, har jag åkt dit för snatteri, supit som ett svin, varit dryg och odräglig, skolkat bort flera år av skolan, men jag är inte den personen idag. Är du den du var för 10,20,25 år sen?

Back on track....eller?

Hm.....bloggen har inte varit på aktiv den senaste veckan. På grund av anledning. Den anledningen kallas Soldan. På pappret heter anledningen Isolde.
Jag har knappt vågat säga nått nu dom senaste tre dagarna, men det känns som om det där humöret hon haft, håller på att vända.

Men det gäller nu att ha is i magen och behålla lugnet om hon blir lite missnöjd, så jag inte triggar igång henne igen.

Den här veckan har hittills varit supermysig. I måndags hade jag och Sebastian egentid på barnsången, då jag vågade lämna den lilla skrikan hemma med Erik. Kände att Sebban behövde få lite tid med bara mamma, och den här mamman behövde både tid MED Sebastian men också UTAN Isolde.
På kvällen kom sen min älskade lillasyster Beatrice och drack te och pratade lite skit. Ja och mös med barnen givetvis.
Igår var vi i Rimforsa och lekte, fikade och mös med Anna, Vidar och Alma. Supermysigt, och grabbarna kom ganska bra överrens. Mest efter det att vi gick ut.

Idag har vi haft Kristoffer här på frukost. Verkar vara nån slags ny veckotradition.

Men nu är det som sagt bara att vara cool, lugn och hoppas på att Isoldes missnöjdhet håller sig på mattan.

Och till sist: nu har jag tappat alla mina gravidkilon efter den senaste graviditeten. Har 2 kilo kvar så är jag nere på vad jag vägde när jag blev med Sebban. Nya mål och nya tag!

Att inte räcka till

Jag vet att jag ibland "gnäller" här på bloggen hur jobbigt en del saker är. Men jag tycker ändå att jag gör det med humor och en klackspark.
Men idag blir det inte på det sättet. Igår kände jag mig så uppgiven att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Isolde är såååååå missnöjd just nu och skriker sig igenom eftermiddagarna och kvällarna. När JAG har henne.
Är Erik hemma och hon är på hans arm så är hon nästan hur lugn som helst. Och ja jag vet att bebisar känner när man själv spänner sig, men ändå. Jag är ju hennes mamma och hon borde ju vara nöjd hos mig.

Där jag känner att jag inte räcker till är ju för Sebastian. Erik jobbar ju varenda kväll nästan. 8 kvällar av 10 typ. Så varje kväll om Isolde skriker som en besatt är det ju Sebastian som får lida för det.
Känner mig så otroligt dålig som människa och mamma när jag inte kan ge honom det han behöver.

Kastar fram någon förjävla kass middag i form av pasta, pasta, pasta eller pasta. En dag i veckan kanske jag har tur att kunna steka pannkakor. Själv lever jag på viktväktarnas färdigrätter eller smörgåsar just nu. Och äter vanligtvis vid 9 på kvällen.
Och varför är det så att jag inte kan laga annan mat? Jo det ska jag tala om. Isolde, hon tycker inte om att vara på golvet, i sängen, i vagnen, i babysittern, under babygymmet eller i bärselen. Bumbostolen sitter hon i en liten stund varje dag. Hon är ju inte riktigt hundra stadig för den än men vi tar det i små steg.

Så när maten ska fixas har jag henne på armen. När Sebastian ska bada på kvällen har jag henne på armen. När han ska sövas på kvällen har jag henne på armen. När vi ska städa i hans rum, ja då har jag henne på armen.

Hon är möjligtvis nöjd under babygymmet eller i babysittern i 5 minuter. Då kommer ofta Sebban och sätter sig i mitt knä. Sitter där i 2 minuter. Då börjar hon skrika som en besatt igen och jag får flytta på honom. Hon vill ju nämligen inte att man ska sitta ner heller så jag kan ju inte ha båda två i knät.

Vid 8 på kvällarna brukar jag gå med henne på armen, dutta henne i rumpan, gråta som en liten gris av frustration och funderar starkt på att lägga henne i vagnen, gå ner för trappan, ställa mig utanför porten i 1 minut, andas, tjuta och sen gå in igen. Men jag kan inte. Jag kan inte lämna henne skrikandes. Och jag kan inte lämna Sebastian med henne skrikandes.

Så nu har jag klagat lite, och hoppas på att den här förjävligt förjävliga jävla skitpissperioden snart är slut.  Innan jag är det.

Panikvecka

Den här veckan infinner sig en liten panikkänsla inuti mig. Lovvecka innebär ingen barnsång och inget öppet hus.
Så vad i hela fridens namn ska vi hitta på hela veckan?

Idag har vi på förmiddan varit hos Veronica och Vide och haft lite eget öppet hus med lek och fika. Det var supermysigt. Frida var där, och Evelyn med sina barn.

Sen blev det hem och fort fixa fram lunch innan Erik skulle åka till jobbet.
Själv hade jag ju tänkt att nyckelpigan skulle sova middag när grisen gjorde det, men det tänkte inte hon.

Så lagom när hon hade somnat var det dags att väcka Sebban. Vi skulle nämligen vara hos barnens farmor klockan 15 så han fick minsann inte sova så länge han själv ville.
Sen blev det stress, stress, stress att få på honom kläderna, för att sen väcka Isolde och kasta på henne kläderna, slänga in oss i bilen och åka till Vikingstad.

Där blev det fika, igen, och lek med Daniel och farmor. Ja Filip och Lina var också där.
Imorn vette fan vad vi ska hitta på. Men nått blir det väl.

Onsdag kanske vi ska till flygvapenmuséet och på torsdag blir det mat hos mormor och sen födelsedagsfika hos Filip och Lina.

Hoppas att vi ska kunna fördriva den här veckan någorlunda ialla fall. Har någon andra förslag på aktivitet är de välkomna med dom.

MMO

Jag lider av en sjukdom. Jag kallar den MMO. Måste Möbla Ofta.
Erik brukar alltid sucka så fort jag säger: "jag tänkte vi skulle flytta om lite".

"Mmmm"- säger han och ser så där måttligt road ut. Det har gjort att jag alltid möblar om utan honom. Vilket rum det än är, hur tunga möblerna än är och hur mycket annat jag egentligen skulle behöva göra.
För några veckor sen var det vardagsrummet som fick sig en skönhetsbehandling. ALLA möbler bytte plats. Kändes fantastiskt när det var klart. Det blev öppnare, ljusare och mer logiskt på nått sätt.

Idag har jag möblat i Sebbans rum och i köket. I Sebastians rum blev det kanonbra. Pappa och Lotta skänkte bort en fet-tv och vi nappade på det direkt. Erik åkte och hämtade den, och jag var ju då tvungen att möbla lite för att det skulle bli bättre plats för honom att sitta i sitt rum och titta på tv.
Det blev jättebra.

Nu när jag tittar in i köket ser jag att vi har det så kalt hemma hos oss. Jag är ju lite grann av en pedant. Saker ska ligga på sin plats och jag HATAR krimskrams och för mycket prylar. Jag köper gärna nya ljusstakar, prydnadssaker, godisskålar och annat, men man har bara ett par saker framme åt gången. Erik hatar att jag hela tiden skäller när saker ligger där de inte ska vara.

Han säger alltid: "det är väl inte så farligt". JO det är det.

Vi har ett ganska snyggt och välstädat hem ialla fall, men jag känner nog att det inte är så ombonat och hemtrevligt.
Men jag skulle nog kunna flytta om lite grann får vi se hur det blir.

Ja, häromdan kom Sebastian och satte sig tätt intill mig i soffan och sa: "Mamma, deska ej".

Just det. Det betyder "Mamma, älskar dig".

Puss

Onsdag

Idag har vi varit på stan och fikat med lite öppet hus-mammor. Trevligt som attan.
Framförallt eftersom man vet att de bor i Malmslätt de också. Bra att hitta lite mammor här där vi bor, med barn man kan leka med.
Isolde sov hela tiden på stan så just nu är hon vaken, pigg och lite svår att tillfredställa. 

Ja just det. WOHO!!! I måndags nådde jag mitt första delmål i viktminskningsproccesen. Gått ner 5 % av min totala startvikt. Tog lite längre tid än vad jag hade tänkt, men dom säger ju att det tar dubbelt så lång tid att tappa, som det tar att lägga på sig. (Hoppas jag verkligen inte stämmer med tanke på att det tagit mig sammanlagt 10 år att gå upp)
Men jag känner mig nöjd. Och att ta viktisarna på brevkurs känner jag var ett väldigt smart val. Har ett mycket mer avslappnat förhållande till det nu när jag inte har en pekpinne i fejset varje vecka.

Så nu är det dags att sikta in sig på nästa mål. Det är att komma ner till vikten jag hade när jag blev med Sebastian. Det är 81 kilo vilket betyder att jag "bara" har 2 kilo dit. Det ska väl snart vara gjort eller vad tror ni?

Så här kan man också sova förresten. Min älskade lillgris :)

Hahaha

Gud vad roliga en del människor är.

Vet inte riktigt hur det kom sig, men Eriks arbetskamrater har tjatat om att få se dom där pinsamma bilderna pyttipannan skickade till honom. Verkar lite som om de inte tror att en "sån snygg tjej" skulle vilja ha Erik.

Men hallå!!!! Har ni inte sett mig? Är fan skitsnygg, när jag lägger den sidan till. Jag är ju lite rundulett också så det finns ju mycket "snygg" på mig. Och Erik då? Han är ju den snyggaste killen jag är tillsammans med.

Sen idag var det tydligen nån som tyckte att det vore roligt att skriva till pannan från Eriks fejjs att han ångrat sig och gärna vill ha sex med henne.

"Ni kan väl ha en trekant?" Ehh nää......det kan vi inte.

Nu är det tur att inte alla människor utanför ens sovrum vet vad man gör där. Men vi kanske inte behöver ha en trekant med en tjej som ville ha Erik alldeles för sig själv i sängen, när hon så uppenbart dessutom visste att han hade familj.

Ingen vet ju vad vi har för sexliv tillsammans. Vi kanske har 7-kanter varenda ledig torsdag. Riktiga orgier med både fler killar och tjejer. Eller kanske bara tjejer.

Men ni är alla välkomna att själva kontakta henne för lite rull i höet. Vi vill inte ha henne!

Farfarbesök och förkylning

Den här veckan som varit har vi hittat på en hel del. Och typ ingenting alls.
Barnsång och öppet hus står ju alltid på schemat. Erik var ledig i torsdags och då var vi en sväng på stan med mormor. Sebastian tycker att det är så fantastiskt roligt att åka buss så bilen fick vila.
På stan hittade vi present till Bengt-Göran, spritspåsar till mig och muffinsformar till Sebban (som tydligen tycker att bakning ska bli hans grej).

Sen blev det fika på Babettes. Så himla bra att vagnen har mycket plats OCH att det finns en liten låda i hörnet med leksaker i. Kalas.
I fredags hade vi då besök av farfar Bengt på eftermiddagen. Det serverades tacos och kladdkaka á la viktväktarna. På kvällen var det födelsedagskalas hos Blomqvistarna för att fira Ludde som blev 6 år. Tänk, stora killen. Var inte länge sen Erik gick med honom på armen och sövde honom lilla skrutten.

Redan i fredags kände jag att den här förkylningen var på ingång. Icke najjs. Hatar förkylningar. Föder hellre barn än är täppt i näsan typ. Under natten till lördag kom sen febern som ett brev på posten. Och idag har jag haft så ont i kroppen. Som om jag hade feber i en vecka.

Idag har vi inte gjort nånting. Kurerat mig. Men Isolde har fått en superbra Bumbostol. Vi tittade på en sån när vi var i Ullared häromhelgen. Men tänkte att "nej vi behöver ingen sån, vi skiter i det, vi köper nått annat istället". Ångrade oss grymt när vi kom hem. Isolde har ju fått för sig att hon är lite större än vad hon är. För en månad sen redan ville hon sitta rakt upp. Lite tidigt när man bara är 2 månader. Så älskade systeryster införskaffade den här åt oss idag och Isolde älskar den.

Höstmorgon

Detta är vad som fångar min blick på morgonen. Ett fantastiskt vackert höstträd som påminner mig om att vi går mot mörkare tider. Men också att vi nu får mer murrigt mys både på morgonen och kvällen. Tycker att hösten är så himla bra av fler anledningar.

1. Det blir mörkt tidigt på kvällen och Sebastian är lite mer villig att gå och lägga sig före klockan 22.

2. Det är mörkt på morgonen, så hoppet lever om att barnen lite längre in på hösten ska ta sovmorgon åtminstone 1 gång i veckan.

3. Man kan äntligen tända ljus, även på dagarna.

4. Man behöver inte ha dåligt samvete när man en dag varken lämnar hemmet eller pyjamasen.

Det är ju sååå skönt på hösten och vintern när man kommer in efter en utelekstund eller promenad.

Så nu ska vi njuta av tända ljus, förhoppningsvis sovmorgon ibland, varm oboy efter utestund som biter i kinden, och den där höstdepressionen, den tror jag vi tar och skiter i.

Köttig näsa

Idag har vi haft riktigt söndagsmys. Frukost, tidigt som satan. För Erik och Sebastian ialla fall. Den här mamman fick sova lite längre än de andra. Skööönt.

Sen har vi tittat på film, städat bort på balkongen och gjort den redo för hösten/vintern, städat i en garderob i hallen, (eftersom jag pga Veronicas ambitiösa person som organiserat om i hela sitt kök fått panik över mitt eget hem) och bäddat rent i sängarna.

Det är ialla fall helgmys i min värld.
Erik kom ju hem igår efter 2 och en halv dag på Färöarna så idag ville vi inte göra så mycket. Ja och den silikonfyllda vilsna lilla flicksnärtan hade inte visat nunan en enda gång.

Veckan som kommer blir det barnsång, öppet hus, födelsedagskalas för Ludvig som blir 6 år på fredag, och barnens farfar kommer på besök för första gången sen Isolde föddes. Sen tror jag inte att det är nått mer inplanerat. Men i min totalt förvirrade hjärna kan vad som helst gömma sig. Som varje dag när jag går runt och skäller på Erik för att han har förlagt mina saker jag letar efter. När jag sen hittar grejerna och kommer på att det var jag själv som faktiskt la dom där brukar jag aldrig erkänna. Låtsas fortfarande att det var Erik som la dom där.

En sak till. Tog lite kort på mig själv igår. Kanske till ny profilbild på fejjan eller nått vad vet jag. Och då såg jag det. Erik hade rätt där på förlossningen när han sa att Isolde inte var så lik honom. Jag HAR en rätt köttig näsa. I alla fall om man jämför med Erik. Och inte nog med det. Ser ni att jag har ett litet lazy eye också?  Eller åtminstone ett mindre öga än det andra. Såg betydligt mer komiskt ut INNAN jag sminkade mig. Bara så ni vet.

"Vill du inte bli min vän?"

Idag har jag blivit kompenserad för den där kvällen när Isolde skrek i flera timmar och Sebastian inte ville sova.
Vi hade besök i eftermiddags av Frida och söt-Theo. Innan det hade vi varit på stan och fikat med mina mammor, och sen lekt hemma med Kristoffer vilket resulterade i att Sebastian inte sov middag idag.
Det i sin tur gjorde att han var på lite dåligt humör sen framåt klockan 19. Men sen vid kvart över åtta sov både han och Isolde. Hur skönt som helst. Det är så här det ska vara.

Sen kan jag inte sluta tänka på den där helt puckade tjejen på fejjan. Den där tjejen som helst ogenerat skickade nakenbilder på sig själv till Erik på facebook-chatten. Vilket kom som en chock för honom eftersom de minuten innan pratat om fotboll.

Typ så här: - Tycker det ska bli jätteroligt att få se Sverige-Färöarna, sa hon.
                   - Ja det tycker jag med. Ska bli hur kul som helst, svarade han.
                   - Vad tycker du om bilderna jag skickade, sa hon då.
                   - Vilka bilder? svarade han.

Och då kom dom. Bilder på en tjej där ansikte och stenhårda sillisar stirrade Erik i ansiktet. Han frågade varför hon skickade dom.
Samtalet som sen följde var ungefär: Hon ville veta ifall Erik tyckte hon var snygg, och hon tyckte att dom kunde knulla lite när dom båda skulle vara på Färöarna samtidigt. Eftersom hon tyckte att Erik tydligen är skithet.
Erik tackade nej och sa att han har sambo och inte vill var otrogen mot henne. (Mig)
Sillisbruttan svarade då att hon faktiskt är skitsnygg och alla killar vill alltid knulla med henne.
Erik tackar återigen nej och förklarar igen att han inte vill vara otrogen mot sin sambo.
"Jag får alltid som jag vill, vänta så får du se" blev hennes svar på det.

Igår fick JAG ett meddelande på fejjan från henne där hon frågade "Lena, vill du inte BLI min vän?"
Insåg då att det var hon förra veckan som skickat en vänförfrågan till mig som jag vänligt avböjde eftersom jag inte känner henne.

Så nu är Erik på Färöarna, med en silikonfylld blond brutta som alltid får som hon vill och det hon vill den här helgen är att få knulla med min Erik.
Och själv sitter jag här i soffan, med en urtvättad pyjamas, hår i en slarvig knut,( hår som borde ha blivit klippt för ett halvår sen) gravidstreck på min bulliga mage, ammade tuttar som räcker ner till naveln och känner mig extremt fylld av seger, eftersom jag vet att Erik aldrig skulle välja sillisar framför urtvättad pyjamas och tuttar ner till naveln.

Gap och skrik

Vad härligt det är på kvällarna när varken Sebban eller Soldan är nöjda. Sebban skriker för att den här mamman inte vill ha lego och Bobbycar i vardagsrummet. Soldan skriker för att hon är trött eller bara allmänt missnöjd. Sen skriker Sebban för att han inte får titta på ElDorado klockan tio i åtta på kvällen. Han får heller inte titta på Horton, Shrek, My little Pony eller Hercules. Min mage skriker för att den inte fått stimulans sen klockan 12.
Riktigt härlig kväll på Allevägen 12 en måndag.

Ullared

Ja nu är den här höstens Ullaredsresa överstökad. Skööönt. För fy fan vilken pärs vi gick igenom.
Mamma hade hört från en ganska säker källa att det inte brukar vara så mycket folk runt lunch. Den personen åker nämligen lite senare än vad vi brukar när hon åker.

I fredags åkte vi till pappa och Lotta och lämnade lillgrisen. Han skulle stanna där över natten och sen vara med dom under dagen igår eftersom jag inte tyckte att Ge-Kås är rätt plats för honom en hel dag.

Vi lämnade Linköping vid 8 på morgonen och när vi väl kom fram till Ullared var det kö in till varuhuset runt, runt, runt hela jävla skiten. Har ALDRIG behövt stå i kö förut för att få komma in. Vi köade nog i 45 minuter innan vi var inne.
Där inne var det satans mycket folk och jag märkte inte av att det var lunchtid. Det var lika mycket människor som det brukar.
Klockan 17 hade vi hittat massa kläder till Sebastian, fodrade regnkläder, t-shirts, långärmat, snyggtröjor, myskläder, jacka, och mycket mycket mer.
Till Isolde hittade vi jättefina små flickkläder vi tog i lite större storlekar så hon har att växa i.
Sebastians alla julklappar är färdiga.
Erik fick kläder och till och med den här bortprioriterade mamman hittade lite. Trosor, 2 linnen, mysbyxor och en jätteskön snygg stickad tröja.
Då, klockan 17 ställde vi oss i kön till kassan. Precis som mamma, Janne och dom andra gjorde. När klockan sen var 18 hade mamma och dom precis kommit ut. Vi stod fortfarande i kö så dom skulle gå och ta en kaffe.
När klockan var 18:23 ringde jag mamma och sa att de fick åka hem. Vi stod fortfarande i kö.
Klockan stod på 19:55 när personen före oss började lägga sina varor på bandet. Då hade vi köat i 3 timmar FÖR ATT FÅ KOMMA UT!!!

När vi sen satt i bilen och jag ringde till Lotta för att tala om att vi nu äntligen var på väg hem, sa hon att vi kunde hämta Sebastian idag efter frukost.  Så han fick 2 nätter hos "Moussa".


Till nästa Ullaredsbesök måste jag:
*Packa ner riktig matsäck. Typ kyckling och potatissallad att packa upp picknick-style mitt i gången när kötiden börjar bli löjlig
*Förbereda barnvakten på att vi möjligtvis typ kanske inte kommer hem. Alls.
*Ha med mera pengar
*Börja min shoppingrunda vid heminredning. Har inte hunnit dit de senaste 4-5 åren.

Sa jag att jag var tvungen att amma Soldan 2 ggr i kön?


Här är han i en ny pyjamas på sin alldeles nya BobbyCar.


 Och Soldan fick också ny pyjamas förstås.

Öppet husmys

Isolde riktigt myser i babysittern på kyrkans öppet hus. Fikat ligger skönt i magen och sen blir det hemgång, lunch och mitt älskade hem till gården.

Sova borta

Efter mycket hårslit och frågande har vi nu hittat sovplats till Sebastian till imorgon. Jag, Erik och Soldan ska åka till Ullared på lördag men känner inte riktigt att det är en resa Sebban behöver följa med på.
Så den söta lilla grisen ska sova hos morfar och Lotta. Kommer nog bli supermysigt. Han är ju faktiskt ganska lätt. Dom 3 ggr tidigare han sovit borta har det mest varit jobbigt för mig.

Ja kanske inte den senaste gången. Då låg jag på förlossningen och födde barn mitt i natten så jag funderade nog inte så mycket på det just då.

Igår hade vi innehäng hela dagen. Hade först tänkt åka till Valla men lilla nyckelpigan var helt igensnorad på morgonen så jag tänkte det var bäst att stanna inne. Det blev soffmys med film medan regnet öste ner.

Idag har vi varit hos syster och ätit mat. Isolde fick hela munhålan renslickad av hunden som tyckte att spädbarns-spya var en delikatess. ( till skillnad från Janne som blev kräkad I munnen av Sebban när han var liten, och tyckte inte alls att det var gött) Och Sebastian kallad alla för bajskorv.

Imorn blir det öppet hus i vanlig ordning, lunch, Hem till gården och på kvällen ska jag ta barnen, åka till pappa och lämna Sebban där för övernattning. Sen på lördag blir det shopping shopping shopping.

Att göra-lista:
1. Lära Sebastian ett nytt ord. Bajskorv börjar bli tjatigt
2. Börja borsta Isolde i munnen varje gång vi varit hos Linda. Blöt hund kanske inte luktar gott, men det gör inte barn slickat av hund heller.
3. Skriva upp "tålamod" på Ullaredslistan och se om de har några burkar med sånt. Billigt.

Egentid år 2037

Idag har vi inte hittat på så mycket. På förmiddan var vi ju på öppet hus förstås. Det är ju tisdag.
Det är alltid så roligt. Att se alla andra barn och hur Sebastian förhåller sig till dom. Han snor grejer från dom ibland, skäller ibland och leker snällt ibland.

Idag lekte han snällt med Vide, snodde grejer av Manfred och skällde på en ny liten tjej vi inte träffat förut. (Typ en av de absolut sötaste små tjejer jag sett i hela mitt liv). Bara för att hon också ville leka i dockvrån.

Hemma igen funderade jag lite över hur det är med den här "egentiden" alla föräldrar hela tiden säger att de behöver.
Tänkte ju att jag själv skulle fått lite egentid när barnen sov middag. Problemet var bara att Isolde sov när vi lagade lunch. När vi ätit var hon vaken och Sebastian sövdes. När jag sen hade fått henne att sova igen vaknade Sebastian.

Ibland tänker jag när Erik är hemma, att jag ska få egentid. Brukar då gå och sätta mig på toaletten, oftast med en tidning som sällskap. När ska man annars läsa den lixom.
Efter 2 minuter på holken kommer det nån och knackar på dörren.

- Mamma?!!
- Mmm
- Mamma?!!
- MMmm
- MAMMA??!!!!!!
- JA??!!!

Så öppnas dörren och in kliver Sebban. Vad kan det vara som är så viktigt att inte pappa kan hjälpa honom?
Jo, han vill ju just då när jag sitter där i min ensamhet och njuter (?) av lite egentid med tidning, leka med handtvålen, toaborsten, vattenkranen och måste absolut få veta Marie Hagbergs bästa dejtingtips, hur han ska få drömhåret, och vilka jeans som är rätt för hans kropp ur mitt nya viktväktarnamagasin. Som jag just sitter och läser.

- Snälla Sebastian jag försöker bajsa.
- Nejje
- Jo.....SNÄLLA ERIK KAN DU KOMMA OCH HÄMTA HONOM?!!!!
- SEBASTIAN KOM TILL PAPPA!!
- Nejje
- SEBASTIAN NU FÅR DU GÅ UT, MAMMA FÖRSÖKER BAJSA, FÅR JAG GÖRA DET   IFRED??


Har upptäckt att huset vi bor i är extreeeemt lyhört. Sååå mina grannar vet nu för tiden hur ofta, och vid vilka tidpunkter jag går och gör nummer 2.

Imorgon ska jag gå ner i tvättstugan och sätta upp lappar. Ifall någon granne missat.

Sångstund och måndagslek

Den här måndagen började i panik när jag upptäckte att vi sovit lite längre än vad vi borde. Så det var full rulle här hemma med att packa ihop skötväska och regnkläder. Vi fixade frukost till Sebban, klädde på oss, barnen och stuvade in oss i bilen med vagn och all packning för att sen skynda ner till kyrkan för sångstunden.
Vet inte riktigt vad som hänt med tanke på att vi förut ALLTID var bland de första på plats. Nu för tiden springer vi in med andan i halsen och är sist. Måste göra nått åt det.

Efter sångstunden åkte jag och barnen hem till Fia och barnen för lek och mys på eftermiddan. Det blev lunch, lek inne och i lekparken, mellis, mer lek inne, ledsna barn, glada barn, arga barn och mys, mys, mys.

Sist vi träffade dom sov ju Soldan hela tiden så så mycket mys med henne blev det ju inte då. Fia hade ju mycket att ta igen.

Barnen sov som små grisar i bilen hem vilket gjorde att Sebastian var på ett underbart humör när vi kom hem. (Nej!) Men nu är klockan 22:30, båda barnen sover, och imorn är det öppet hus. Så nu ska jag nog gå och sova.

Måste:
1. Ställa klockan på kvällen när vi ska iväg nästa morgon (för att undvika stress och panik)
2. Köpa 4592 stycken nappar till Isolde. Så vi alltid vet vart det finns en.



Sebastian är gladgladglad!


Han är mer gladgladglad......


Och lilla Soldan sover såååå skönt ute i det gröna. (gula, röda, orangea)

En liten paus

Ja nu har även den här helgen kommit och gått. Och vilken helg det har varit sen. Bestämde mig för att jag skulle ha en viktväktarfri fredag, eftersom vi firade 6 år tillsammans jag och Erik. Sen behöver man ju ta en lite paus ibland för att orka med hela vägen.
Fredagen flöt över till lördagen då vi var på kalas hos Kristoffer och firade hans 18 år i livet med tårta, tacobuffé och present i form av en Ukulele.
Skitfin!
Lördagen flöt sen över till söndag. Idag har vi haft Ingegerd och Nisse på besök och dom ville absolut bjuda på pizza. Ja och jag tyckte att det var värt att baka dessa supergoda cupcakes med nutellafrosting. Det smakade inte kattskit.
Men imorn är det måndag och då tar vi tag i det igen. Den här veckan ska jag nå mitt första delmål. 5% ner av startvikten.

Imorn blir det barnsång i kyrkan, och sen blir det lek och mys i Nykyrka med Fia och barnen.

Å ni.....kvinnor använder BH, män suspensoar, och därmed är vi jämlika!

6 år

Imorgon har jag och Erik varit tillsammans i 6 år. Tänk vad tiden flyger iväg. Frågan är hur vi ska fira det.
Antagligen med aptidig frukost ihop med 2 missnöjda barn. Sen blir det lek och sång på öppet hus. Snabb lunch. Inhandling av födelsedagspresent till Kristoffer som fyller 18 (?!) imorn. När fan blev han det?
Sen till kvällen blir det nog makaroner och korv, My little Pony, vattenskvätt i badrummet och en sovande mamma i soffan vid 21 när barnen somnat.

Mys

Nu är eftermiddagen här och medan jag förbereder middag, målar Sebastian lite. Nyckelpigan sover och snart kommer Emilia och ska sova här inatt.

Mys!

Mormormys

Idag på morgonen har jag varit hos mormor och myst med te och stick/virkmönster.
Tänkte att jag skulle försöka ännu en gång att lära mig sticka och virka.
Har jag nått kreativt att ägna mig åt på kvällarna när barnen somnat.

Jag älskar att vara med mormor. Kommer ihåg hur det var när jag och mina äldre syskon var små och var nattbarn hos henne. Huuur mysigt som helst. O´Boy och rostade mackor med svartavinbärsmarmelad på till kvällen. Mmmm.

Igårkväll var Mattias och Cissi här. Mys. Fick ett biobesök i present. Kommer knappt ihåg när jag var på bio sist. Men det var när jag såg Eclips tror jag.

Sebastian har för övrigt börjat packa matsäckskorgen vi packar på barnsången.

"Den, mör, diss, mat, fhduasosonn" och för er som inte förstår Sebanianska:

"Bröd, smör, ost och tomat. Och lite persilja över"

Duktiga jag!

I morse var det ju dags för vägning igen. Har gått ner totalt 3,5 kilo sen start. Vilket är 3 veckor sen. Känns bra. 

Var på barnsången med min fina lilla familj på förmiddan, gick sen hem och lagade lunch.
Ris och kycklinggryta med kokosmjölk blev det idag.

Till kvällen blir det nog fisk på något sätt och pressad potatis. Göttigött.

Nu är det dags att ta lilla Soldan. Hon verkar väldigt onöjd just nu. Och hur i helvete roar man en bebis som inte vill äta, sova, sitta i babysittern, ligga på golvet och leka , precis har fått en ny blöja och verkar inte ha ont i magen?

"Så hette den i alla fall, Mr Please"

Till er som mist ett barn

Ikväll satt jag i soffan och tittade på Sebastian hur han snurrade runt, dansade och skrattade framför tv;n, och kände sån lycka och kärlek att jag fällde en tår. Jag tänkte på alla er som mist ett barn, och tänkte för en liten stund att jag själv aldrig skulle kunna fortsätta mitt liv ifall jag miste Sebastian eller Isolde. Livet skulle gå under och jag skulle inte klara att kliva ur sängen på morgonen. När den stunden var förbi kom jag på att det tyvärr finns föräldrar som mister sina barn varje dag. Och dom KAN ju faktiskt fortsätta leva. Även om det säkert är svårt. Känner mig extremt lyckligt lottad som hittills iallafall har två friska, pigga levande barn. Och jag känner stor sorg för er som inte är lika lyckligt lottade och beundrar er styrka som tar er genom livet.  Det finns inga som är så starka som ni.

Första vägningen.

Ja idag skedde det. Första vägningen efter starten på mitt nya liv.
Hade ju lite ångest över hur det skulle se ut.

Så jag klev upp, gick ut i badrummet och ställde mig på vågen. Blundade, och tittade fram lite försiktigt. Där försvann ångesten. -2,6 kilo!!! På EN vecka.
Tjohoooooo!!
Så nu är det bara att sikta in sig på en ny vecka, med nya utmaningar, frestelser och förhoppningsvis fler kilon tappade när veckan är slut. Nu känner jag att vi är på gång. Hoppas den känslan håller i sig.

Igår var bror här med familj på fika. Det blev kladdkaka á la viktväktarna. Skitgod. Aldrig gjort den förut, blev hur saftig och god som helst.
Sebastian fick lego och jag fick te och honung istället för en blomma. Var jättemysigt att ha dom här.

Idag är Sebban och Erik på barnsång, själva. Tycker att Sebastian kan behöva lite egentid med pappa utan syrran.
Och i eftermiddag blir det mys och lek i Rappestad med Emma och Viggo i nya huset. Ska bli jätteroligt.

Ha en bra dag alla!

Lördag

Idag har Erik jobbat och jag och barnen har haft storstädning. Det gick väl sådär när man måste stanna upp stup i kvarten för att amma, trösta, byta blöjor, fixa mat och allt det där andra. Men det blev gjort så nu är det rent och väldoftande.

Maten har funkat kanon idag. Frukosten var ju som vanligt. TIll lunch blev det ris och kycklinggryta med mycket grönsaker i.
Och eftersom det är lördag idag lyxade jag till soffkvällen med räksmörgåsar. Smaskigt.
Nu har jag bara en dag kvar, sen är det dags för första vägningen efter start. Känner mig både spänd, förväntansfull och nervös. Är lite orolig att det inte ska ha hänt nått.
Man vill ju liksom inte börja med ett nederlag.

Men jag tar imorn först. Då kommer storebror med fru och barn hit på fika. Det ska bli riktigt mysigt. Träffar dom ju inte så ofta. Tyvärr.
Men nu ska jag dricka upp mitt te och sen knoppa.

Känner på mig att min lilla nyckelpiga kommer vakna mååånga ggr inatt.

Totalt hjärnstopp

Idag har vi haft en riktig familjemysdag.
Vi började med att äta fredagsfrukost, som i det här hemmet är detsamma som måndagtisdagonsdagtorsdaglördag och söndagsfrukost. Dom bästa vanor är dom som består.

Sen begav vi oss till kyrkan för öppet hus. Där Sebastian i vanlig ordning stal leksaker av alla andra barn, skrek som en tiger och fäktades med dom små spöna till fiskespelet.

Hemma igen var det dags för lunch och sovstund för barnen, och Hem till gården för mamman.

När barnen vaknat blev det en tur till ikanohuset. Där skulle jag köpa kläder. Byxor. I storlek. Stor storlek visade det sig. När vi gick därifrån hade jag inga byxor, ångest och kände mig extremt glad över att jag börjat viktväkta i grevens tid. Tröstade mig inne på Ikea istället. ( Vi sålde vårt Wii till Game på ikano så nu hade jag lite pengar att köpa lull-lull för)
Det blev lampor till vårt sovrum och Isoldes "rum" i hallen. Fotoram till ett förstorat kort på Sebban som bebis, en glasskål till tzatziki, sallad eller vad man nu vill. Servetter, batterier, och just det en golvlampa till vardagsrummet.

När vi sen kom hem skulle jag givetvis hänga upp lampan i hallen. Som de flesta vet är ALLT på ikea i byggsats. Till och med lamporna. Satte dit grunkan "koppla" på flojjen "upphäng".

"Prova att tända" sa jag till Erik. Han provade och inget hände. Då vände jag på grunkan och flojjen och sa till Erik att prova tända igen. Inget hände. Jag provade hit och dit, vände och vred och inget hände.

"Lampan kanske är trasig" säger Erik då.
"Ehh jag har visst inte satt i nån lampa än" blev svaret från mig.

Sååå nu är lampan ihopsatt, upphängd, den lyser och jag ska nog träffa en doktor inom en snar framtid.

Dag 4

Hittills har mitt nya liv gått som en dans. Har hushållit med mina points och faktiskt hållt mig mätt hela dagarna.
Känner mig just nu 110% motiverad. Tycker att det är lite roligt just nu, att få lära mig nya systemet. Sen är det ju en kick i början när man tappar som mest. Det blir ju sen när man hamnar i en stillastående svacka det blir jobbigt, så det är bäst att utnyttja den sköna känslan nu till fullo.

Tycker nästan att det är lite jobbigt att jag inte får väga mig förrens på måndag. Det är ju hela helgen kvar.

Idag har vi varit på stan och öppnat sparkonto åt Isolde. Känns kanon att ha det gjort.  Vill ju börja spara så tidigt som möjligt. Annars skulle säkert tiden gå och gå och inget hända. Blev även en liten tur på stan där Erik hittade 2 snygga tröjor på HM och både Isolde och Sebastian fick nya pyjamasar. Den här mamman får vänta till imorn då det blir en tur till Ikano.
Ska försöka kränga av ett nintendo på Game, köpa taklampor till vårt sovrum och Soldans "rum", plus se ifall vi kan hitta några fräscha kläder till mig.

Men först blir det mys på öppet hus.

Nystart och veckoplanering

Ah, klockan är 21:21 och BÅDA barnen sover. Det är så man knappt tror det.

Ja första dagen på det nya livet har gått galant. Har känt mig mätt hela dan och inte direkt sugen på nått. Det som är riktigt sjukt med viktväktarna är att man äter så mycket så man nästan mår illa både frukost, lunch och middag. Och ändå finns det propoints, points eller vilket program man nu följer, kvar så det räcker till TVÅ mackor till sitt kvällste. Förra gången jag var med i viktväktarna, innan jag blev med Sebastian, hade jag problem varenda kväll. Försökte ju spara lite på pointsen till middagen. Snålade till frukost och lunch, och sen på kvällen fick jag smälla i mig massa bara för att jag var tvungen att äta upp dom points man var tvungen att äta varje dag. Fick ju bara spara 4 om dan. Nu får man inte spara på nått, utan måste äta dom propoints man blivit tilldelad.

Så nu sitter jag här med en kopp te och två smörgåsar med både kalkon och ost på.
Nu är mål nummer 1 att gå ner 5% av min kroppsvikt. Det ska väl snart vara gjort. Hoppas jag.

Den här veckan kommer fokus ligga på att komma in i det nya programmet från viktisarna. Sen ska vi börja höststäda här hemma. Rensa, kasta, sälja, möblera om och fixa ordning inför hösten.
Imorn tänker jag börja med vardagsrummet tror jag. Eller garderoberna i hallen.

Fint ska det bli ialla fall.

Öppet hus och lågenergilampor

Igår hade vi Fia med barnen på besök. Det var riktigt roligt. Träffar dom inte så ofta så det är extra kul när vi väl gör det. Härliga killar som inte har ett uns till hörsel. Känns bra att man som förälder inte är ensam om att ha barn som inte hör vad man säger. De flesta föräldrar har det ju precis som man själv har det. Framförallt när barnen är i Sebbans ålder. Första trotsåldern. Härligt härligt. Ser fram emot en sisådär 20 år framöver med trotsålder i olika stadier.

Idag var första öppet hus i kyrkan sen sommaruppehållet. Det var trevligt att se alla igen. Och tänk vad stora alla barn blir när man inte träffar dom på länge. Barn som var små som Isolde är nu innan sommaren, som nu har blivit gigantiska.
Ska Isolde bli så där stor till jul alltså? Ja det kommer hon nog bli. Det funkar ju så tyvärr. Att man blir större när man är mindre.
En liten tanke vore ju att man sen kanske kunde bli lite mindre när man blev större.

Har idag också tagit beslutet att vi måste börja köpa lågenergilampor. Inte för miljöns skull, eller plånbokens, utan för att det är så jäääävla tråkigt att jämt behöva köpa lampor. Så fort man bytt den ena går nästa sönder. Så nu ska jag ut på nätet och leta upp vart de är billigast :) 



Läser lite snabbt på startsmart.se att cannabisrökare riskerar att få sänkt IQ. Trodde man redan hade det när man valde att röka cannabis?

Vardagsrutiner

Ja äntligen kommer våra vardagsrutiner igång här nu imorn.
Det har varit jääääätteskönt med semester och att Erik varit pappaledig.
Men nu är det ganska skönt att alla barngrupper startar upp igen, Erik börjat jobba och livet kan gå tillbaka till det normala.

Den här veckan som kommer blir det fullt upp.

Det blir barnsånggrupp, öppet hus 2 dagar, BVC, MVC, lek med Fia och barnen nån dag, mys med Jennifer (förhoppningsvis) och eventuellt träff med en ny liten kompis.

Måste se till nu också att träffa mammorna. Nu är ju alla tillbaka från semester och annat. Det tråkiga är att sommarsäsongen verkar vara på väg ifrån oss. Jag tror att hösten närmar sig med stormsteg.

Idag blir det lugnt eftersom vi gjorde mycket igår. Det blev tvätt, städ, fika med pappa och Lotta som kom en sväng på eftermiddan, kok av blåbärssylt och middag i vikingstad på kvällen.

Så nu blir det plock här hemma och kanske en tur ut till lekparken i eftermiddag. Om inte regnet står som spön i backen. Känns inte helt lovande :/

AAAHHHH

Nu blir jag snart förbannad.
Vad i helvete är det som gör att folk tror sig ha rätten att hela tiden hoppa på mig på grund av mina val i livet?
Talar jag hela tiden om för folk varför jag tycker att dom inte ska ha sina barn på dagis? NEJ!! Jag talar om varför JAG inte vill ha MINA barn på dagis.

Sen kan jag ha åsikter om hur DU lever ditt liv. Jag kan tycka att det är helt vansinnigt att ha ett barn på dagis när man är hemma och mamma/pappaledig med ett annat. Men jag säger inte det till dig hela tiden.

Själv får jag fan höra varenda dag att jag hämmar mitt barn, hindrar honom i hans utveckling och förstör hela hans liv genom att ha honom hemma. Vad fan tror ni att vi gör här hemma? Sitter i köket och glor på varandra hela dagarna?
Vad är det era barn får på dagis som mitt inte får?

Tycker att det känns fantastiskt att vi föräldrar är så jävla dåliga själva att vi MÅSTE lämna bort barnen varenda dag. Om vi inte gör det, är vi ännu sämre föräldrar.

Sluta nu att kasta er på mig hela tiden och bry er om ert eget liv.

Men svara gärna först på vad det är som gör att det är så synd om mina barn.
Vad är det era barn får på dagis som mina inte får?

Lalalalala

Jaha nu är det gjort.
Har beställt viktväktarnas brevkurs på nätet. Vill egentligen gå dit men det kostar lika mycket på tre månader som brevkursen gör totalt.
Så nu har jag två veckor på mig att ställa in mig mentalt på att gå ner i vikt så det ska bli lättare när paketet väl kommer.

Nu har då 30 årsdagen passerat och jag känner mig inte äldre än vad jag gjorde för ett år sen.
Däremot känner jag mig äldre än vad jag gjorde för SJU år sen.
En gammal vän jag lovade mig själv att aldrig prata med eller ens tänka på igen gifte sig häromdan. Min första tanke på morgonen var skadeglädje över att det regnade. Även om det nu betyder tur kan jag tänka mig att det inte är så kul att få regn på sin bröllopsdag.

Efter en stund kom jag på hur dum jag var som i mitt huvud gick tillbaka 7 år i tiden. Har varit extremt arg, förbannad och ledsen ändå sen 7 år tillbaka men jag kom på att man inte kan hysa agg mot människor hela livet. Hon är ju trots allt en av de vänner jag haft närmast mig under livet. Vi har varit ifrån varandra förut, flera år åt gången, men alltid hittat tillbaka till varandra.

Det jag egentligen känner mig mest ledsen över är att ingen av oss ansträngt sig de senaste 7 åren för att få den andra tillbaka.
Jag skickade i alla fall ett mail till henne och grattade henne på bröllopsdagen. Det känns så larvigt på nått sätt nu i efterhand vad det var som splittrade oss. Från min sida var det sveket, kniven i ryggen och lögnerna. Från hennes sida har jag faktiskt ingen aning. Men vad jag har en aning om, är att man kan aldrig få för många vänner. Och dom man har ska man hålla hårt i.

Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig ska behöva förlora en vän så som jag förlorade henne.

Man är inte dummare än man gör sig....

....och inte fulare än man ser ut.

Idag har vi varit på BVC med Isolde. Gick bra. Hon växer som hon ska. Och ikväll blev nästan lyckan gjord när BÅDA barnen sov klockan 21. Isolde har inte somnat för natten tidigare än 23 sen vi var i Ekfors. Gött mos.
Idag fyller min älskling 27 år vilket påminner mig om att jag själv går in i en ny typ av box nästa månda g. Boxen för dom mellan 30-40. Gör inte så himla mycket. Funderade idag på vad jag har hunnit med på 30 år.
Skaffat mig många vänner under olika perioder i livet. Pratar knappt med några av dom längre men för stunden var de hela mitt liv.
Har skaffat mig en yrkesutbildning.
Har arbetat inom en rad olika yrkeskategorier.
Flyttat hemifrån.
Varit på språkresa i England.
Flyttat ihop med en pojke.
Köpt en lägenhet med pojke.
SÅLT en lägenhet ihop med pojke.
Förlovat mig med pojke.
Fått 2 barn ihop med pojke.

Det råder inte direkt brist på stora händelser i livet. Dom små ska vi gå in på en annan dag.

Har nu iallafall gjort färdigt min ultimata önskelista. För i år. Den lyder som följer:

1. En brevkurs från viktisarna
2. Presentkort på HM ( så jag kan köpa nya kläder när jag lyckats med viktisarna)
3. En elvisp med degkrokar ( inte från rusta)
4. En elevationssäng med höj och sänkbart i båda ändar
5. Platt-TV med inbyggd DVD till sovrummet
6. Bärsjal så jag kan amma Isolde samtidigt som jag hjälper Sebban med badet, maten, kläderna, kritorna, vatten att dricka och blöjbytet
7. En ny bil
8. En bostadsrätt i Tokarp
9. Ett hus i Tokarp
10. En miljon så jag kan köpa 8 eller 9.
11. Presentkort på Ikea så jag kan piffa upp hemmet lite
12. Sist men inte minst, pengar alternativt presentkort hos frisören så den här hemmamamman kan klippa sig.

Tack för mig!

Nya tag

Ja nu är det verkligen dags för lite nya tag i vardagen.
Är ju återigen länge sen jag bloggade nu men semestern och barnafödande har tagit mycket av min dyrbara tid.
Men nu är hon äntligen här. Vår älskade fina prinsessa, Isolde. Vattnet gick tidigt en morgon men värkarna var så långt borta att de inte syntes till på lääänge. En och en halv dag efter vattenavgången började det komma värkar på riktigt.
När det sen kom krystvärkar tog det 2 minuter för henne att visa sig.

Så nu ligger hon där i spjälsängen och sover. Liten, vacker och alldeles underbar. För vår lilla prins Sebastian har det gått relativt bra att få en lillasyster. Man märker på hans humör att det har varit en stor omställning i hans liv att inte längre vara enda barnet. Men man märker inte riktigt rivalitet. Han blir ju på lite dåligt humör när Erik håller i "babbössen" och tycker att hon gott kan gå till mamma. Men på det stora hela har det gått bra.

Erik har sin sista pappadag idag (de här tio första) och imorn börjar han jobba igen. Ska bli skönt på sätt och vis att få tillbaka vardagen. Det är underbart när han är ledig och hemma, men för barnens skull (och min egen) behöver vi få tillbaka vardagsrutinerna igen. Och Erik har ju varit pappaledig OCH haft semester i ett svep så nu är det lite drygt en månad han har varit hemma.

Och sist men inte minst. Inga löften eller så men nu blir det viktisarna igen, så jag kan bli av med först och främst gravidkilona. Sen ska jag väl satsa på att bli av med 25-30 kilo till. Men mitt första delmål är att komma ner till 80 kilo. (Tänk att jag avslöjar nästan min vikt här nu)

Så nu är det bara att hålla andan, be en bön och ta språnget!

Övertid

Har inte bloggat på aplänge. Men har haft så mycket annat att tänka på. Men snart är jag på G igen.

Ja nu är jag på övertid igen. Hade beräknat födelsedatum i lördags. Och idag har vi varit på det där "utifall att bebisen inte kommit än"-besöket hos barnmorskan Christina. Det gick sådär. Ja allt var ju bra med bebis och så men sen sa ju jag att bebisen lugnat ner sig lite med sina rörelser. Känner henne varje dag men hon buffar inte lika hårt längre. Nehe då blev jag skickad till US och förlossningen för att göra en CTG-kurva. Det är tydligen en skröna att bebis blir mindre aktiv i magen när det börjar bli dags för förlossning. Så iväg till US för CTG blev det direkt från kvinnohälsan.
Där gick det bra. Kurvan såg fin ut, jag fick en hinnsvepning och livmodertappen har bara 1-2 cm kvar. Så nu är det bara att hoppas hoppas på att bebis vill titta ut liiiite tidigare än klockan 9:30 lördag den 14:de, vilket nu är bokad tid för igångsättning.
Nu blir det Morden i Midsomer och mys i soffan med Erik.

Debatt

Jag tittar ju som bekant på debatt varje vecka. (Om jag kommer ihåg att det är)
Förra veckan handlade det om "Faran med förskola". Det som skulle ligga i fokus var ju att ett LITET barn under 2 år inte har någon nytta av förskola och kan till och med få men av det senare i livet.

Jag som är helt emot förskola/dagis av en rad olika anledningar kan inte annat än att hålla med.
Är man ensamstående måste man givetvis kunna lämna barnet i barnomsorgen så man kan försörja sig. Men Ann Söderlund hade något väldigt intressant att säga. Att det finns så många där ute som hävdar att de inte har råd att vara hemma längre med sina barn trots att de påstår att de vill.

Det går tydligen väldigt bra att köpa nya bilar, (många idag måste ju ha varsin) köpa lyxvilla för flera miljoner, åka utomlands ett par gånger om året, datorer, tv-apparater och gud vet vad. Men det finns inte ekonomi för att kunna vara hemma lite längre med sina barn?

Givetvis måste man offra vissa saker för att få annat, men är det inte värt det? Är det verkligen värt att lämna bort barnet 9-12 timmar om dagen och själv få 2 timmar tillsammans för dyra prylar och utlandssemester?

Och vem är det värt för? De flesta barn skulle inte bry sig om man åker till Öland en vecka på sommaren och solar och badar, eller om man åker en vecka till Grekland. Ett barn som aldrig gjort nått av det förstår ju inte skillnaden.
Fokus idag ligger på att vi alla ska jobba så mycket som möjligt och har därför inte tid att vara hemma med våra barn. Inte tid, inte lust, inte råd.
Vi får ju inte glömma att förskola/dagis/barnomsorg är en modernitet. Det fanns inte förr. Argument som att barnet måste lära sig interagera med andra barn och så vidare är ju bara skitsnack.
Alla generationer tidigare har ju tydligen klarat sig bra. Själv är jag nummer 3 i en syskonskara på 8 där bara den yngsta varit på dagis/förskola. Alla vi andra har varit hemma, och klarat oss alldeles galant i livet. Hon som var tvungen att gå på förskola har haft jättesvårt att kunna leka på egen hand. Hon har hela tiden varit beroende av att vara med andra. Och det är ju inte heller bra. Dessutom kan man som hemmaförälder se till att ens barn får vara med andra barn ändå.

Själva går vi på Öppet hus och barnsång i kyrkan flera gånger i veckan. Vi träffar vänner till oss som har barn i Sebastians ålder. Han lider inte brist på andra barn att leka med. Men han lider heller inte brist på sina föräldrar. Och när han blir stor och börjar skolan kan vi vara stolta med att det är VI som uppfostrat honom.

VI har lärt honom prata, om rätt och fel, mitt och ditt och gott och ont. Vi har fått riktig kvalitetstid med vårt barn under hans första levnadsår och det är inget jag nånsin kommer skämmas för eller ångra.

En kos dagbok.

Idag blir blogginlägget mer än nådigt deppigt. En liten förvarning bara. De flesta har läst boken "En kos dagbok" som handlar om typ Rosa som står måndag till söndag och idisslar. Idag känner jag mig som henne. Tanken har slagit mig många ggr förut men idag känns det lite värre. Jag har inga vänner. Varför jag har mobiltelefon undrar jag ofta över. Den enda som typ ringer dit eller skickar sms är Erik. Hemtelefonen ekar tyst så länge inte mormor eller telefonförsäljare ringer. Det finns ju en del jag träffar ibland, men det är alltid jag som hör av mig och frågar om vi ska ses. Vet inte om det beror på att jag är elak eller tråkig, men någon dålig egenskap måste jag ju ha. En RIKTIGT dålig egenskap. Och jag som alltid sett mig själv som en väldigt bra vän man kan vända sig till om allt när som helst på dygnet. Under livets gång har jag haft en mängd "bästa" vänner. Det är först nu, när jag närmar mig 30 jag kommit på att jag aldrig varit deras. Och inte är det lätt som vuxen heller att skaffa nya vänner. Det tycker inte jag ialla fall.
Så nu tänker jag väl deppa ett tag och sen inse att jag ialla fall har min familj.

Ha en nra helg alla där ute. Både ni med vänner, och ni utan.

Domkyrkomys

Har börjat mysfredagen med en härlig förmiddag i domkyrkan och domkyrkoparken. Sebastian har sparkar boll, klippt gräs och sitter nu och tittar på dockteater. Mysigt värre. Sen blir det lunch på stan och så får vi hoppas på att grisen somnar i bilen på väg hem.

Här sitter de och väntar på dockteatern.

MVC besök

Yes idag har vi varit på MVC. Såg bra ut alltihop, vikt, blodsocker och blodvärde, magkurva och hjärtljud. Hon ligger med huvet uppe i mellangärdet på mig men hon har 3 veckor på sig, till nästa besök att vända sig. Med Sebastian var det så att han låg med huvet ner nästan hela tiden. I vecka 34 låg han fixerad och stannade där tills han kom ut. Nu sitter jag på min fina sköna balkong i vårsolen och väntar på att lillgrisen ska vakna. För snart ska vi åka till stan och fika med andra fina gravida tjejer.

Ha det gött!

Sebastian gosar och pussas med pappa.

Underbar långhelg!

Ja den här helgen har dragit ut på sig i det oändliga nästan. Känns som om vi haft hur mycket tid som helst till att göra hur mycket som helst.
I fredags var vi på öppet hus på förmiddan och sen på eftermiddan åkte vi till Tornby. Köpte dels en present till lilla Daniel som fyllde 1 år igår, och så köpte vi en förvaringsmöbel till Sebban. Två vägghyllor och backar till möbeln fick också sin plats i varuvagnen.
När vi kom hem var det bara att börja borra, skruva och fixa.
I lördags blev jag överraskad av pappa, Lotta och Kristoffer när de kom på morgonen och hämtade mig helt ovetandes om att just dom skulle komma. Tog mig till Scandic City och gav mig en av de bästa vardagsdagspresenter jag nånsin fått. Frukostbuffé! Fick en för tidig födelsedagspresent också. Presentkort på P.A.U.S så jag kan åka och få lite gravidmassage för den onda kroppen. Helt fantastiskt.
På eftermiddan åkte vi ner till mamma och plockade upp Emilia för att sen åka till valla. Sebastian hade jätteroligt på lekplatsen men blev riktigt ledsen inne hos getterna. Var inte riktigt hans grej. Åkte sen och köpte lite grejer till balkongen.
I söndags var vi på dop och födelsedagskalas för Daniel, med mycket folk och god mat.
Igår på valborgsmässoafton var jag och Sebban nere hos mamma och fikade, åt grillmiddag och sen var vi i hellgrenshagen och tittade på elden och fyrverkerier.
Idag har vi varit ute i det fina vårvädret och har på eftermiddagen och kvällen varit hos Liselotte och lekt med lillkusin och farmor. Härligt härligt.

Puss på er alla.

I dont fucking need Viagra.

Och detta till trots svämmar inkorgen på mailen över av erbjudanden på Viagra.
Inte bara det utan även reklam på preparat som ska enlarge-a min penis. Och visst känner jag att just MIN penis är lite liten, men skulle tro att jag är ganska tillfredställd ändå.
Och detta med Viagra; för det första så är inte min man 70 år och behöver inte just nu hjälp inom det området. Skulle han vara det, 70 år eller i behov så skulle jag nog hellre föredra att han gick till doktorn och skaffade hjälp istället för att skicka efter placebopiller från nätet.
Man skulle ju kunna tänka sig att begränsningen på dessa mail borde vara 30 om dagen i alla fall.

Men ett litet tips till alla er därute som behöver viagra eller anlarge-a eran penis; skaffa hotmail och se till att ni inte har något skräppost-filter på. Då får ni erbjudanden varje dag!

På det sjunde har det smällt!

Ja nu har det smällt. Nu är han klippt min lillprins. Det kändes som en mardröm att sitta där med honom i knät och se lock efter lock hamna på golvet. Nu har jag ju efter några dagar vant mig vid att se honom kortklippt. Men jag tycker allt att det ser ut som en annan pojke. Han blev stor på en kvart.
Men han ska ju snart bli storebror också så då hade han ju blivit större i vilket fall. Tänk att min lilla kille ska bli storebror. Jag själv har precis vant mig vid tanken på att vi snart kommer ha två barn. Och om två och en halv månad är hon väldigt välkommen.

Var i Ullared i lördags med lillebror Kristoffer. Hade väldigt trevligt dit och hem med prat om allt. Väl där var Kristoffer klar vid tio-tiden. Då hade jag precis kommit till barnavdelningen. Men jag hittade allt jag skulle ha, till och med kläder till mig själv. Som jag sa till pappa så får man ju oftast prioritera bort sig själv som mamma. Både tiden och pengarna går oftast åt till barnet/barnen. Men mammabyxor, amnings-bh:ar och en ny pyjamas hittade ner i varuvagnen. Hittade även jeans till Erik som sitter som en smäck trots att han inte var med.

Förolämpningen var när jag skulle leta efter mammatrosor och frågar en av dom som jobbar på underklädesavdelningen vart jag kan hitta såna.
"Det finns borta vid andra trosor, men det finns bara small kvar" säger hon och tittar på mig.
"Jaha, kan du visa mig vart dom finns" svarar jag tillbaka.
"Absolut" säger hon och börjar gå mot trosbyttorna.
Väl där säger hon: "Ja här är dom men det finns som sagt va bara small kvar".
"Tack så mycket" säger jag tar en tvåpack och lägger i min vagn.

Väl hemma satte jag på mig mina nya mammatrosor i storlek small och dom sitter perfekt.


Här är lite före och efter bilder på Sebban.

På det sjätte smäller det!

Nu är ögonblicket här. Han kommer bli sååå stor på en gång. Mår nästan liten dåligt just nu när det bara är en timme kvar. Kommer bli gråtfärdig. Gravid och gråtfärdig är ju ingen vinnande kombo har jag lärt mig den senaste tiden.
Det känns helt fruktansvärt och har gjort det enda sen första gången Erik var tvungen att sätta tanken i huvet på mig. Sebastian måste klippas. NEJ! det måste han inte alls är allt jag skrikit i flera månader nu.
Han är ju så fin i sina små prinslockar. Men tyvärr är dagen inne. Har på förmiddan bokat tid för klipp. Har ju själv insett att håret där fram börjar bli så ojämnt.
Kommer säkert tjuta som en liten gris där inne på frisersalongen. Inte Sebban alltså utan jag.

Fy fy fy.


Jag har uppdaterat bloggen lite också. Tyckte att det var på tiden för lite nytt. Ombyte förnöjer som dom säger.

Tuttfixerad??

Ja det kan man undra.
Sitter på facebook och får helt plötsligt se ett par stora bröst i bild. Det är lillebror som tydligen gillat någon random tjejs bröst.
Tänker då på att jag faktiskt sett flera såna bilder på FB. Undrar lite över hur det kommer sig att man lägger ut såna bilder på sig själv.
Med tanke på att det kommer in flera hundra, ja ibland ett par tusen Gilla och rätt många kommenterar kan jag tänka mig att det är ett hyfsat bra sätt att få uppmärksamhet. Tjejer som kommenterar säger oftast "gud vad patetiskt" och "lägg ner för fan". Medan många ganska patetiska killar frågar "har du någon pojkvän?". Som om hon vore en intressant person med underbar personlighet och passar ihop med just den här killen som handen i handsken bara för att hon råkar ha snygga bröst.
Sen kommer det kommenterar som "wow va du var snygg". Hur kan man se det när bilden bara visar två stora bröst? Sen finns det ju även dom då som tror att alla tjejer som INTE har en jättepeppad kommentar att komma med, är avundsjuka på tjejen för att hon har så fina stora (silikonfyllda?) bröst.
Allt jag kan tänka på är att tjejen uppenbarligen inte har så bra självförtroende eftersom hon anser det så viktigt att lägga ut en sån bild där ändå tanken är att killar ska dregla över bilden och ösa komplimanger över henne.
Funderar lite över mina egna bröst. Hade som 20 åring en stor C-kupa och klarade penntricket galant. Nu snart 30 år gammal och ammat ett barn är det fortfarande en stor C-kupa. I vissa BH-ar en D-kupa. Och nu skulle jag inte ens kunna göra penntricket med ett helt pennfodral knökfullt.

Tänker tillbaka till den där dagen i simhallen. Tänk att ha fått 3 barn, vara i 35 årsåldern och brösten fortfarande såg ut som om man var 20.
Härliga tider!

Är jobbskatteavdrag och sänkt arbetsgivaravift och restaurangmoms räddningen?

Nej jag tror inte det.
Försöker sätta mig in i en sån situation där jag själv är egen företagare. Väljer jag att bli egen företagare vill jag antagligen tjäna pengar. Mer pengar än om jag jobbade åt någon annan.
Med sänkt arbetsgivaravgift blir det ju mer pengar över till mig. Om jag inte har behov av mer personal skulle jag ju inte anställa mer folk bara för att det blir billigare att anställa dom. Alla egna företagare strävar väl efter att själva tjäna så mycket pengar som möjligt. "Jag behöver egentligen inte mer personal men jag anställer några till som en tjänst till samhället". Nej jag tror inte att så många tänker så.
Ser vi sen på det här med restaurangmomsen är det ju inte särskilt många som faktiskt använt det till att anställa mer personal. Man kanske har sett att en del har sänkt sina priser. Marginellt. Men även här tror inte jag att restauranger och caféer helt plötsligt behöver mer personal.
För att dessa två ska få någon effekt måste ju företagen få krav på sig. Ja du får utnyttja den nya billigare arbetsgivaravgiften för alla dina anställda. Men då måste du anställa minst 2 till.
Ja du får utnyttja den nya billigare restaurangmomsen, men då måste du anställa minst 2 till. 

Och jobbskatteavdraget. Låter fint när man tar dessa ord i sin mun: "Nu får vi mer pengar i plånboken varje månad vi kan köpa crap för".

Låter inte lika fint när jobbskatteavdragen sinar ur vår statskassa och vi får ett sämre Sverige. Såg en väldigt liten reklamsnutt igår om nästkommande avsnitt av Sofias Änglar. En familj som köpt sitt drömhus och har inte råd att renovera det till ett hem att bo i eftersom sonens hjärtoperation kostat mer pengar än vad statens "bidrag" räcker till.

Jag skulle gärna önska att varje svensk som jobbar, lägger undan den summa pengar varje månad de får MER nu än förut för oförutsedda händelser i framtiden. Jag har alltid varit väldigt stolt över Sverige och det system vi har att alla bidrar så alla har möjlighet att kunna leva ett bra liv. Med utbildning, vård och allt annat skydd vårt skattesystem ger.
Nu är jag lite rädd för hur utvecklingen kommer ske. Måste jag och Erik börja spara undan pengar så att våra barn ska kunna få en gymnasieutbildning? Måste vi lägga undan pengar så vi kan betala för vården ifall någon av oss i framtiden får en livshotande sjukdom där vi själva just då måste punga ut med pengar för medicin, operationer och för vad sjukhusvistelsen EGENTLIGEN kostar?

Och en liten utskällning till er väldigt unga: Ge er för fan när det gäller löner till unga. Finns inga rimliga skäl till varför en alldeles färsk student ska få lika mycket lön som någon som arbetat i 20-25 år.
Man måste faktiskt inte bo i en trea mitt i stan, ha egen bil och den dyraste mobilen direkt när man flyttat hemifrån. Sänk era krav. NU!   

Härliga vecka!

Ja den här veckan har verkligen varit riktigt härlig. Kan i ärlighetens namn inte komma ihåg vad vi gjorde i måndags men det var säkert nått riktigt roligt. Kanske var det så att vi hade sovmorgon till nio och inga sura miner till frukost. Sen var vi nog ute i den fina vårsolen och lekte så där underbart så om någon hade tagit kort på oss hade det blivit såna där fina bilder som finns i tidningsreklam för allergivänligt tvättmedel. Där mamman kastar upp barnet i luften och båda skrattar så där mysigt. "Åh vad härligt vi har det som har så rena kläder utan allergiframkallande ämnen".
I tisdags var vi i trädgårdsföreningen och lekte, och Sebban ville hellre vara ute på den leriga gräsmattan än inne på lekområdet. Men mysigt var det.
I går var min älskade lillebror här och fikade. (Ja Rebecca var med också) Hade bakat bullar åt honom efter önskemål. Kardemummabullar. Blev tydligen en riktig hit med tanke på att han åt typ fler än jag kunde hålla
räkningen på.
Idag har vi varit inne hela dagen. Regn och snöblandat regn har öst ner och vi vi har njutit här inne i värmen med djungelboken, djungelboken, djungelboken och lite mera djungelboken. Sen tittade vi på dinosaurietåget och sen på djungelboken. Avsnitten "Bäst i klassen" kan jag snart spela pjäs på. Alldeles själv.
Imorgon ska vi vara bara familjen. Får se vad vi hittar på då. I helgen blir det Stockholm. Hotellvistelse och god mat på restaurang "sjätte tunnan". Berättar om det när vi kommer hem igen.

"Varför ska han inte vara på dagis?"

Ja varför ska han inte det och hur kommer det sig att du tycker att det angår dig?
Jag blir attackerad varje vecka av någon som anser sig veta bättre än jag vad som är bäst för mitt barn.
Och jag blir så in i helvete trött på det.
Jag skulle gärna vilja veta vad du tror att ditt/dina barn får på dagis som mitt inte får hemma.
Kan ju dessutom säga att mitt barn får en del saker som DITT barn INTE får.

Idag är det så främmande för folk att man som förälder väljer att vara hemma. Och ja det är faktiskt ett val idag. För 50-60 år sen var det verkligen inget val. Då fanns inte barnomsorg och mammorna var så illa tvungna att vara hemma med barnen vare sig de ville eller inte. Det bara var så. Mannen var den som försörjde familjen och kvinnan tog hand om barn och hemmet. (Ja så länge de inte var ensamstående förstås, då fick nån grannkärring förbarma sig över barnen medan mamman jobbade)
Idag har faktiskt vi kvinnor och män ett val att antingen vara hemma ELLER lämna våra barn på dagis för att gå och arbeta. Att vara hemma har varit mitt val så lägg för fan av. Jag har dessutom aldrig sagt att jag tänker vara hemmafru hela livet. Men NU ska jag vara hemma så mina barn slipper vara på dagis.

Säger dessutom dagis i protest. På min tid skulle man lära sig räkna, skriva och läsa i skolan. Tiden innan skolan var det lek som dominerade. Vad är det vi försöker skapa? Nån jävla elitgrupp människor som redan ska kunna allt innan de börjar skolan. Nej låt barn vara barn så länge de kan. Vuxenlivet håller på tillräckligt länge ändå.

 

Bingo!

Det måste vara ett av världens absolut roligaste spel. Det ger liksom lite mera spänning än andra

spel. Det tar lite längre tid så spänningen drar ju ut sig lite längre. Har ju spelat bingo en del på jobbet med tanterna och skulle väl kanske inte direkt gå dit en gång i veckan bara för att spela lite bingo och dricka kaffe. Men det är trevligt.

Tänkte att jag skulle börja spela bingo på nätet. Ser ju så mysigt ut på tv-reklamen när de sätter sig vid samma bord hemma hos en av väninnorna och plockar fram var sin laptop och sätter sig och spelar mot varandra. Jag tror på bingon framför andra spel. Har själv aldrig vunnit nått förutom 500 kronor på bingolotto en gång för evigheter sen. Ge dig ut och prova lyckan du också så kanske du med kan dryga ut kassan lite grann. Det tänker jag i alla fall prova.

Halvtid

Jajamensan, har nu gått halvtid. I graviditeten alltså. Känns ju lite sådär när jag dels ser mig själv i spegeln och ser hur stor jag redan blivit. Och dels för att min kropp inte riktigt hänger med.

Alla ni ickemödrar där ute: att det tar 2 år för kroppen att återhämta sig efter en förlossning är ingen myt. Det är ren och skär sanning. Vet inte riktigt vilket som är värst. Att jag inte kan sitta, ligga, stå upp eller gå för att det känns som om hela mitt underliv ska gå mitt itu, eller det faktum att jag fortfarande måste bära upp Sebastian för trappan upp till lägenheten, och när jag kommer till toppen av trappan känner mig som om jag fortfarande röker ett paket cigg om dagen och dessutom precis sprungit maran.

Men inget ont som inte har nått gott med sig säger dom ju. Och vi ska ju få en fin liten flicka. Vår alldeles egen Isolde. En lockprins och en liten prinsessa. Kan det bli bättre?
Ja det kan det. Det vore lite bättre ifall jag bodde i mitt hus nu med min alldeles egna trädgård Sebastian och Isolde kunde leka i. Bygga snöslott på vintern och bada pool på sommaren. Så skulle jag sitta där på altanen och titta på dom när dom lekte. Jag skulle le lite grann utan att dom ser när Isolde ramlar omkull i gräset på väg ner i poolen och Sebastian tröstar henne. Så skulle jag fixa fika, och vi skulle sitta där på en filt i skuggan och dricka saft och äta nybakade bullar. I vår egen trädgård.

Jaja nu sover grisen, Erik kommer hem när som helst och det vrålsnöar ute. Pulka imorn eller? JA!!

Nej till 75

Vad är det nu för dumheter Reinfeldt hittar på?
Ska vi jobba till 75? Mamma vill inte ens jobba till 65. Varför? För att hennes kropp inte orkar.
Eriks morfar, han jobbar fortfarande lite grann fast han är 75. Personligen tycker jag att det skulle vara lite mer flexibelt. Du får fortfarande gå i pension när du är 65 men då får jobba till 85 om du skulle vilja och har orken för det.
Jag tycker att det första Reinfeldt ska göra för att vi INTE ska få så taskiga pensioner är att höja inkomstskatten igen. Inte sänka en gång till som nu är på tapeten.

Jag är ju egentligen inte så smart men vanligt plus och minus klarar jag av.
För att göra det väldigt enkelt säger vi att Sverige kräver 100 miljoner för att kunna gå runt varje år. Med allt då vad statliga medel betalar för.  
Förut fick vi 65 miljoner från inkomstskatt och resterande 35 från andra skatter och avgifter. Sen fick vi 50 miljoner från inkomstskatt och fortfarande 35 från andra skatter och avgifter. Svenska folket jublade över att de fick mer pengar kvar i plånboken varje månad.
Men vänta lite nu. 
50 plus 35 är ju bara 85. Men eftersom det krävs 100 miljoner för att Sverige ska gå runt måste det ju tas 15 miljoner från något annat. Ja då höjs istället andra avgifter. Besök på sjukhus och vårdcentral. A-kassan och fackavgiften. Andra skatter blir helt plötsligt dyrare. Man tar bort personal inom vård, skola och omsorg. Eftersom det kostar staten pengar. Och allt detta blir Svenska folket istället förbannade för. Eftersom de inte kan se sambandet mellan mindre inkomstskatt och ett sämre Sverige.
Nej ta tillbaka den procent som tagits bort, höj pensionerna, anställ fler inom äldrevården och alla andra ställen där det nu är helt odrägligt. Se till att det skapas fler jobb till unga, bygg fler bostäder som passar unga människors inkomst. 

Vi säger att det bor 6 miljoner människor i Sverige som på ett eller annat sätt betalar inkomstskatt.
Alla tjänar ju inte lika mycket men vi säger att alla dom 6 miljonerna tjänar 20 000 kronor i snitt i månaden brutto.
Säg nu att man betalar exakt 30 % i skatt. Det blir 14000 kvar varje månad. Betalar man istället 30,1% i skatt så får man ut 13900 kronor i månaden. För egen del spelar det ingen roll om jag får 14000 eller 13900. Den där extra hundralappen är en godispåse med dricka till en helg i månaden.

Men för staten blir den där hundralappen 600 miljoner mer till statskassan. I månaden.
Det skulle kunna betala för 12 tusen heltidsarbetande undersköterskor. Det skulle ju givetvis ge fler jobb i fall alla inte jobbade heltid.

Som sagt tidigare är ju inte jag kanske så jättesmart, men vilket föredrar du:

1. 100 kronor mer i plånboken du ändå kastar bort på skit? eller
2. ett bättre sverige där det finns fler jobb, mer bostäder och en bättre välfärd?

Jag vet i alla fall vilket jag väljer.

I Love Göran Hägglund

Det finns inte så många politiker som passerat under dom åren i mitt liv jag varit medveten om politiken som jag riktigt tyckt om. Göran Hägglund är absolut en av dom. I Love Göran Hägglund. Och jag tycker att det är synd att inte fler svenskar kan se vad det är han vill med familjepolitiken. (Inte bara han utan hela det kristdemokratiska partiet givetvis)
Läste ledaren i Corren igår och blev både överlycklig och helt otroligt fantastiskt förbannad. KD tycker ju att familjerna ska kunna ha mer inflytande över hur deras familjesituation ska se ut. Man ska kunna ha större möjligheter att vara hemma med sina barn längre, istället för att lämna dom på dagis. (i förskola heter det ju nu för tiden) Då kommer den jävla Nyamko Sabuni och säger att en förälder inte kan jämställas med en pedagogiskt utbildad förskolelärare. Och vad betyder det egentligen? Jo att vi föräldrar inte är betrodda att kunna ta hand om våra barn själva. Vi kan inte under några omständigheter förbereda våra barn inför skolstart till exempel. 
Nu är ju jag tydligen så otroligt korkad att jag inte själv kan räkna ut att man ska kunna läsa, räkna och skriva innan skolstart. Jag trodde lixom att man skulle lära sig det i skolan. Sen är det klart att man ska uppmuntra sina barn hemma att kanske skriva sitt namn och så innan man börjar skolan. Att man kanske känner igen en del bokstäver och så där, men lite överdrivet är det när barn i förskolan ska lära sig matematik.

Är inte föräldrarna de viktigaste människorna i ett barns liv? Har inte tidigare generationer kunnat fostra sina barn till riktigt duktiga, artiga människor som klarade utbildning och arbetsliv utan dagis? Förr fanns ju inte ens barnomsorg. Men alla tidigare generationer är förmodligen helt förtappade.

Nej det är bättre idag, när barn som i en viss ålder kräver mycket uppmärksamhet, måste slåss om den med 25-30 andra barn. Oartiga, skrikiga barn som ingen nånsin lyssnar på eftersom de vuxna aldrig har tid. 

Jag vill tacka min mamma av hela mitt hjärta för att hon gav mig sommarlov, jullov, påsklov, höstlov och för att jag fick gå hem direkt när skolan slutade istället för att gå till barnomsorgen. Det är med detta i minnet som jag brinner så starkt för att kunna ge mina egna barn samma sak.

Heja Göran Hägglund!

Han, Hon eller Hen?

Varför varför varför är allt jag kan säga.
Är det verkligen så fel att det faktiskt är han eller hon?
Detta jävla "könskrig" som ständigt sker mellan extrema feminister och "vanligt" folk. Jag förstår inte.
En flicka är en flicka och en pojke en pojke. Flickan är en hon och pojken en han. Svårare än så är det inte.
Varför måste vi könsneutralisera alla?
Faktum är att det faktiskt är skillnad på män och kvinnor, flickor och pojkar, tanter och farbröder. Kan vi inte acceptera varandras olikheter istället för att hela tiden sträva efter att vi ska vara samma?
Män och kvinnor ser inte likadana ut, kvinnor har vagina och män har en penis. Män är fysiologiskt starkare än kvinnor. Rent generellt tänker vi inte på samma sätt, handlar inte på samma sätt (då menar jag inte på Ica), ÄR inte på samma sätt. Varför ska vi lära våra barn att det finns fler kön än män och kvinnor när det inte är så?
En man som är född i fel kropp är ju ingen han, han är ju en hon och vice versa. Antagligen har han (hon) känt hela livet att något inte stått rätt till och i vuxen ålder då åtgärdar det som var fel.   

Så nu vill jag veta: vilka människor är det som ska gå under benämningen Hen?

Sexuellt utnyttjande, pedofili och annat äckel

Jag läser i tidningen varje dag om våldtäkter, pedofili och sexuellt utnyttjande. Varje dag!
Pratade med syster häromdagen och berättade då för henne om den där dagen då det vände sig i magen på mig och jag bara storgrät rakt ut. Läste på text-tv om en svensk man som först blivit åtalad för barnpornografiskt innehav. Läste vidare och fick till min stora skräck se att mannen även kommer bli åtalad för pedofili. Då det vände sig i magen på mig, då jag började storgråta, meningen som fortfarande sitter etsad i mitt huvud, var att mannen våldtagit spädbarn.

Aldrig aldrig aldrig är våldtäkt ok, men jag känner att det måste finnas en viss skillnad på att ligga i en buske och hoppa på en vuxen kvinna, för att få känna makten över henne, och att våldta ett mindre barn, framför allt så litet som ett spädbarn.
Vad i självaste helvete är det som lockar med det? Hur kan man titta på ett litet nyfött barn och anse att det är ok att stoppa sin snopp i henne? Eller kanske till och med honom, vad vet jag.

Jag förstår inte varför dessa män inte söker hjälp istället för att tillfredsställa sina "drifter".
Det är väl för fan bara att söka hjälp hos en läkare, polisen eller vem fan som helst.

Det är ju bara att säga:
"Ni måste låsa in mig, gör ni inte det kommer jag att våldta barn. Jag känner mig sexuellt attraherad av barn och vill att ni spärrar in mig och kastar bort nyckeln".

Nej fy fan för mänskligheten!!

Fri vilja eller tvång?

Ja hur mycket ska vi få bestämma över vårt eget liv egentligen?
Har nu givit mig i en diskussion på familjeliv om att en del tycker att föräldradagarna ska tvångsfördelas, vilket tydligen ska göra att fler pappor kommer ta ut sina dagar.
Vilket jag absolut inte tror på. De pappor som idag inte tar ut hälften av dagarna, har antagligen valt det av speciella skäl. Att det skulle vara kvinnorna som tvingar papporna att ge över sina dagar till dom, tror jag inte heller på. Är de flesta män verkligen såna mesar att de inte vågar säga till att de också vill vara hemma med barnen? Erik talade om att han ville vara hemma med Sebastian, men eftersom jag inte är fastanställd och inte har någon garanterad inkomst varje månad gick inte det.    
Det finns ju dom som inte kan av olika skäl. Ekonomi, egenföretagare som inte bara kan lämna företaget i ett halvår och sen hoppas
på att alla kunder finns kvar när man kommer tillbaka. Såg en kvinna som berättade att hennes man sitter i rullstol och därmed inte kan utföra alla sysslor själv man behöver kunna göra när man är hemma med ett litet barn. Sen finns det ju dom män som inte VILL vara föräldralediga av olika skäl. Pappa till exempel skulle ha klättrat på väggarna efter 5 minuter hemma. Han har till och med haft svårt ibland att ha semester. Men han är ju ingen sämre pappa för det. Och vi har ju inte sämre kontakt med honom bara för att han inte varit hemma och varit föräldraledig.

En annan sak jag inte tror på är hur i hela helvetet 50/50 fördelning av föräldradagarna ska kunna göra samhället mer jämställt. En fråga som givits måååånga gånger i den här tråden på familjeliv är vilket det är som gör det jämställt.

Scenario 1: Pappa tar ut 240 dagar, mamma tar ut 240 dagar. Mamma är hemma i 6 månader medan pappa delar ut sina dagar mer utspritt och kan därför vara hemma i ett och ett halvt år.

Scenario 2. Pappa tar ut  300 dagar, mamma tar ut 180 dagar. Pappa tar ut 7 dagar i veckan och är hemma i 10 månader, mamma sparar och tar bara ut 18 dagar i månaden och kan därför vara hemma i  10 månader.

Vilket scenario är mest jämställt? Där båda föräldrarna får lika många dagar, eller där båda föräldrarna för vara hemma lika länge?

Nej låt alla familjer bestämma själva. Låt par leva ojämställt ifall det nu är föräldraledigheten det hänger på. Lita på att två vuxna kan jämställa sig i sitt eget förhållande på egen hand. Så länge Erik inte tänker klämma ut den här bebisen jag bär på ur SIN mutta så tänker jag nog fortsätta leva ojämställt. 

Finn-Invasion

Ja av finnar. Denna härliga (?) kropp jag lever i, full av gravidhormoner, ploppar ut finnar hela tiden. Ungefär var tredje dag säger jag till Erik: "fast idag ser det ganska bra ut i ansiktet va?". Svaret blir: ja. Dagen efter är dom där igen. I hela ansiktet. Eller ja på sidorna och på hela hakan i all fall.
Jag kommer snart se ut som en enda stor finne. Och då menar jag inte som Arja.

Så inte nog med att man har börjat förnimma små svarta skäggstrån på hakan man måste ta bort med pincett en gång i veckan, man ser fortfarande ut som en tonåring.
Coolt ändå, både som en gammal skäggig tant och som en tonåring.

Eller vad fan säger jag, det är inte coolt ett skit, och jag har inte alls skägg på hakan. Inga finnar heller. Ser ut som en annons för Maybelline underlagscreme. Helt naturligt. Utan underlagscreme.

Så nu ska jag ta min vackra bebishud och mitt superglänsande jättefina hår som är som taget ut en reklamfilm för schampo, och min extremt vältonade kropp som ser ut att vara hämtad ur ett nummer av Sports illustrated  och lägga mig. (Tänk om det skulle vara så där imorgon när jag vaknar? Hoppas hoppas hoppas!)

WOHO, MAMMATROSOR!!

ÄNTLIGEN är allt jag kan säga.
Har letat och letat i varenda klädbutik i hela stan. Mammakläder är inte gjorda för lite halvt medelålders gravida. (är ju bara lite halvt medelålders. inne på levnadsår 30, känner mig ibland som 15 men oftare som 55) Ska man kunna ha små mammatrosor med spets på som dessutom inte går längre än till den där lilla kanten där könshåren slutar växa längre upp ska man helst vara 15 år och dessutom ha storlek "noll".

Jag vill ha såna där riktiga tant-trosor som går ända upp till brösten. Det är väl ändå meningen att magen lixom ska stoppas in? Givetvis vill man vara fin även när man är gravid, men för egen del har jag hellre på mig kläder som är bekväma än kläder som gör att magen typ delas på mitten av några jävla trosor som inte ens går upp till naveln.

Nej magen ska stoppas in i riktigt rejäla underbrallor. Och det har dom, på kappahl. Nu slipper jag se ut som en över-ölad medelålders fotbollsfarbror som inte får plats med magen i kallingarna.

Länge leve tant-trosan och Kappahl. 

Första pulkaturen och "babyfett"?

JA idag har Sebastian äntligen fått åka i sin pulka för första gången. Det var så härligt att se honom. Han skrattade, vinkade och såg så härligt lycklig ut. De första 30 turerna.
Tur nummer 31 gick inte lika bra. Erik drog honom upp i backen, vände pulkan och la snöret i Sebbans knä. Puttade på och pulkan började sin färd ner för backen.
Sebastian helt ovetande om vad som skulle komma vinkade för fulla muggar och skrattade så han hördes i hela bränningebacken.

Det var då det hände: pulkan åkte över ett litet gupp, lyfte från marken på ena sidan och såg ut som om den skulle komma på rätt igen. Det gjorde den inte. Pulkan vippade i farten och Sebban dök ner i snön med ansiktet. Inte nog med det satt han ju även fast med ett jätte"bra" säkerhetsbälte vilket gjorde att hela pulkan följde med honom och låg över honom och tryckte ner hans lilla ansikte i snön.

Han ville inte åka mera pulka efter det. Och Erik blev så glad när han insåg att Sebastian inte ville sitta i pulkan alls längre. Utan ville bli buren av sin pappa hela vägen hem. Erik kände sig väldigt nöjd med att han en timme innan vi gick ut, var på gymmet och tränade just armarna. Det var inte alls jobbigt tyckte han. 

Hemma började jag fundera över det här med babyfett. (hos mamman alltså)
Jag mår ju inte illa längre tack och lov, men jag kräks fortfarande ett par gånger i veckan. Jag har gått ner ett kilo till. Så när den här bebisen är ute kanske jag ser ut mer som en minigris än som en sugga.
Gud vad bra!