Är jobbskatteavdrag och sänkt arbetsgivaravift och restaurangmoms räddningen?

Nej jag tror inte det.
Försöker sätta mig in i en sån situation där jag själv är egen företagare. Väljer jag att bli egen företagare vill jag antagligen tjäna pengar. Mer pengar än om jag jobbade åt någon annan.
Med sänkt arbetsgivaravgift blir det ju mer pengar över till mig. Om jag inte har behov av mer personal skulle jag ju inte anställa mer folk bara för att det blir billigare att anställa dom. Alla egna företagare strävar väl efter att själva tjäna så mycket pengar som möjligt. "Jag behöver egentligen inte mer personal men jag anställer några till som en tjänst till samhället". Nej jag tror inte att så många tänker så.
Ser vi sen på det här med restaurangmomsen är det ju inte särskilt många som faktiskt använt det till att anställa mer personal. Man kanske har sett att en del har sänkt sina priser. Marginellt. Men även här tror inte jag att restauranger och caféer helt plötsligt behöver mer personal.
För att dessa två ska få någon effekt måste ju företagen få krav på sig. Ja du får utnyttja den nya billigare arbetsgivaravgiften för alla dina anställda. Men då måste du anställa minst 2 till.
Ja du får utnyttja den nya billigare restaurangmomsen, men då måste du anställa minst 2 till. 

Och jobbskatteavdraget. Låter fint när man tar dessa ord i sin mun: "Nu får vi mer pengar i plånboken varje månad vi kan köpa crap för".

Låter inte lika fint när jobbskatteavdragen sinar ur vår statskassa och vi får ett sämre Sverige. Såg en väldigt liten reklamsnutt igår om nästkommande avsnitt av Sofias Änglar. En familj som köpt sitt drömhus och har inte råd att renovera det till ett hem att bo i eftersom sonens hjärtoperation kostat mer pengar än vad statens "bidrag" räcker till.

Jag skulle gärna önska att varje svensk som jobbar, lägger undan den summa pengar varje månad de får MER nu än förut för oförutsedda händelser i framtiden. Jag har alltid varit väldigt stolt över Sverige och det system vi har att alla bidrar så alla har möjlighet att kunna leva ett bra liv. Med utbildning, vård och allt annat skydd vårt skattesystem ger.
Nu är jag lite rädd för hur utvecklingen kommer ske. Måste jag och Erik börja spara undan pengar så att våra barn ska kunna få en gymnasieutbildning? Måste vi lägga undan pengar så vi kan betala för vården ifall någon av oss i framtiden får en livshotande sjukdom där vi själva just då måste punga ut med pengar för medicin, operationer och för vad sjukhusvistelsen EGENTLIGEN kostar?

Och en liten utskällning till er väldigt unga: Ge er för fan när det gäller löner till unga. Finns inga rimliga skäl till varför en alldeles färsk student ska få lika mycket lön som någon som arbetat i 20-25 år.
Man måste faktiskt inte bo i en trea mitt i stan, ha egen bil och den dyraste mobilen direkt när man flyttat hemifrån. Sänk era krav. NU!