Idag blir blogginlägget mer än nådigt deppigt. En liten förvarning bara. De flesta har läst boken "En kos dagbok" som handlar om typ Rosa som står måndag till söndag och idisslar. Idag känner jag mig som henne. Tanken har slagit mig många ggr förut men idag känns det lite värre. Jag har inga vänner. Varför jag har mobiltelefon undrar jag ofta över. Den enda som typ ringer dit eller skickar sms är Erik. Hemtelefonen ekar tyst så länge inte mormor eller telefonförsäljare ringer. Det finns ju en del jag träffar ibland, men det är alltid jag som hör av mig och frågar om vi ska ses. Vet inte om det beror på att jag är elak eller tråkig, men någon dålig egenskap måste jag ju ha. En RIKTIGT dålig egenskap. Och jag som alltid sett mig själv som en väldigt bra vän man kan vända sig till om allt när som helst på dygnet. Under livets gång har jag haft en mängd "bästa" vänner. Det är först nu, när jag närmar mig 30 jag kommit på att jag aldrig varit deras. Och inte är det lätt som vuxen heller att skaffa nya vänner. Det tycker inte jag ialla fall.
Så nu tänker jag väl deppa ett tag och sen inse att jag ialla fall har min familj.
Ha en nra helg alla där ute. Både ni med vänner, och ni utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar