Totalt ointressant inlägg

Den här dagen har känts lite blaha. Kan inte förklara varför men ja så är det. 

Fredag betyder fredagsmys, och i sann viktväktaranda har jag redan räknat och lagt in mina popcorn med tillbehör i appen för att inget frosseri ska uppstå. 

Jag börjar lära mig mer och mer att stå emot frestelsen. Och ni ska veta att det finns många. 

Eftermiddag/kväll idag har "operation snökoja" inletts. Vi har ju hela helgen på oss att färdigställa den och det hela känns just i nuet rätt hoppfullt. 

Blablabla här kommer lite bilder. 

Ehhhh.....va?

Vet ni vad jag längtar till mest när det handlar om att barnen en dag ska flytta hemifrån? 

En tid då jag kan få gå på toaletten ifred. Utan varken hängande, skrikande, tjatande eller smygtittande barn. 

Dansa!!!

Ok, nu har en vecka gått av vårt vanliga liv. Kyrkan är i full gång med barnsång, öppet hus och kyrkans barntimmar. 

Och det är som det alltid har varit, vi har kommit för sent 4 dagar av 4. 

Det verkar inte bättre än att hur tidigt vi än går upp på morgonen, hur mycket jag än förbereder på kvällen innan, spelar det ingen roll. Fem över 9 brukar jag börja kasta på ytterkläder på barnen. Kvart över slänger jag Isolde i vagnen och Sebastian i korgen under och springer till kyrkan. Men motion behöver jag ju så det är ju bra. Eller nått. 

På tal om motion har jag kommit på den absolut bästa formen. Dans. Och inte vilken dans som helst, utan knasdans. Till soundtracket till Chicago, Singing in the rain och allas vår fantastiska Mora träsk. 

Så in i helvete jobbigt. 

Så nu vet ni det. 

Sen är jag extremt stolt över mig själv idag eftersom jag lyckades övervinna frestelsen. En frestelse iallafall. Det blev liiite chips på kvällen, men helt inom mina ramar så jag är ganska nöjd ändå. 

Och tack Therese för att du är mitt stöd i mörkret. Matmörkret. Det är fantastiskt att du finns där och stöttar mig när det känns jobbigt. Jag måste nog börja leva i din väska så jag kan följa med dig till jobbet sen. Hur ska jag klara mig annars?

 

Kalasuari.

Jo för Januari sätter liksom stämpeln på resten av hela året. Jul och nyår hinner inte lägga sig innan det är dags för dom första födelsedagskalasen. Mamma, pappa, Hampus och Emilia tar hand om Januari. Och alla 4 inom loppet av en och en halv vecka. 

Kalas är ju inte direkt vad en viktväktare längtar efter så här efter julhelgen. Men nu är det bara imorn kvar, sen är det inget kalasande förrens om.......3 (?) veckor när Janne fyller. 

Men för att prata om nått annat. Nu är fixandet och pillandet igång. Inbjudningskorten är på G och det känns bra. Dom kommer bli superfina.  Måste ju börja i tid med tanke på att det inte finns så mycket tid här hemma för mammapyssel. 

Och träningen? Jotack det funkar ganska bra. Kör ju lite träningsvideo a la 80-talet fast modernt. Sebastian och Isolde är också med. Mest ivägen, men som jag brukar säga till Erik är det väl bättre med lite träning än ingen träning. 

Så nu kalasar vi imorn och sen kör vi en ny supervecka. Plus att jag fr.o.m. Måndag ska få träffa min älskade Therese igen. Och inte mindre än 4 ggr i veckan. Måste supa in så mycket jag kan innan hon försvinner till jobbet. 

Puss på er alla! 

Träning

Jag önskar att jag kände kärlek. Kärlek för att träna. Dom som känner mig väl vet att jag inte rört på mig sen nånstans i åttan. Typ.
Jag vet ju att det är dags att jag rör på mig lite. Om den här viktminskningen och alt det där ska få fast måste jag ju röra mig lite också, inte bara äta rätt. Och gudarna ska veta att det inte är det lättaste att träna ihop med mina barn. Går vi ut på promenad tjuter Sebastian bakom mig för att jag går för snabbt, och Isolde tjuter framför mig för att hon inte vill sitta fast i vagnen. Inte lätt med andra ord.

Då skulle jag ju kunna träna på gym tänker ni. Men gud vad jobbigt tänker jag. Skulle känna mig extremt uttittad och obekväm. Kan ju inte träna i grupp heller. Har ingen koordinationsförmåga så där blir det också lätt obekvämt. Måste ju lära mig att handskas med det där. Men, så länge, innan jag tar tag i det kom jag på att jag ju faktiskt har tränings-dvd:er hemma. Kanon!
Behöver inte åka iväg, har redan betalat dom så det kostar inget, plus att barnen då kan springa omkring och antingen leka eller göra som mig.

Sebastian var dock bekymrad häromdan när jag stånkade och stönade för att det var tungt, och tjejen i videon inte ville sluta. "Hallå tjejen, mamma orkar inte mera".

Så jag kör lite så hemma ett tag tills jag tröttnar på det, och sen börjar jag väl lite smått med att bli lite personligt tränad av fina Fredrik. (Jag hoppas verkligen att han menade allvar, annars blir ju det här grymt jobbigt) Och tänk det. Ett gym som ligger på gångavstånd hemifrån, som typ inte kostar nått, och så kanske man får dricka kaffe (eller nått gott) ihop med Staub ibland. Kan det bli bättre liksom?