Jajamensan, har nu gått halvtid. I graviditeten alltså. Känns ju lite sådär när jag dels ser mig själv i spegeln och ser hur stor jag redan blivit. Och dels för att min kropp inte riktigt hänger med.
Alla ni ickemödrar där ute: att det tar 2 år för kroppen att återhämta sig efter en förlossning är ingen myt. Det är ren och skär sanning. Vet inte riktigt vilket som är värst. Att jag inte kan sitta, ligga, stå upp eller gå för att det känns som om hela mitt underliv ska gå mitt itu, eller det faktum att jag fortfarande måste bära upp Sebastian för trappan upp till lägenheten, och när jag kommer till toppen av trappan känner mig som om jag fortfarande röker ett paket cigg om dagen och dessutom precis sprungit maran.
Men inget ont som inte har nått gott med sig säger dom ju. Och vi ska ju få en fin liten flicka. Vår alldeles egen Isolde. En lockprins och en liten prinsessa. Kan det bli bättre?
Ja det kan det. Det vore lite bättre ifall jag bodde i mitt hus nu med min alldeles egna trädgård Sebastian och Isolde kunde leka i. Bygga snöslott på vintern och bada pool på sommaren. Så skulle jag sitta där på altanen och titta på dom när dom lekte. Jag skulle le lite grann utan att dom ser när Isolde ramlar omkull i gräset på väg ner i poolen och Sebastian tröstar henne. Så skulle jag fixa fika, och vi skulle sitta där på en filt i skuggan och dricka saft och äta nybakade bullar. I vår egen trädgård.
Jaja nu sover grisen, Erik kommer hem när som helst och det vrålsnöar ute. Pulka imorn eller? JA!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar