Morgonens gnäll till världen

Fy fan för livet. Det här ska ju vara den bästa tiden nånsin. 

Barnen är små och fantastiska, vi planerar bröllop, eftersom vi älskar varann så mycket att vi vill dela hela livet tillsammans. 

Och hela tiden händer det nått jävla skit. Det ena efter det andra. Så fort vi tror att vi står på stadig mark rycks vi upp igen. 

Det har knappt gått ett år sen Erik slutade på Scan och han är nu inne på sin fjärde arbetsgivare sen dess. 

Ändrad arbetsgivare betyder givetvis ny lön. Ibland upp, ibland ner. 

Och nu har tvättmaskinsjäveln sagt upp sig också. Och en tvättmaskin som är värd att köpa är faan inte billigt. 

Så bajs på dig livet. 

Paket

Nu börjar paketen så sakterliga komma med posten. Bröllopsprylar och kläder. 

Svinbra att hitta billiga grejer på nätet. 

Nu senast kom det jättefina västar till Erik och Sebastian. Med plastronger till. 

Dom kommer bli världens snyggaste killar. 

Snart är det bara 4 månader kvar. Tiden går så jävla fort. 

Check check och check

Idag har vi haft en väldigt produktiv dag. 

Vi har firat Eriks morfar som fyller skitgammal idag

Och till bröllopet:

Vi har varit och beställt servetter 

Vi har hittat klänning OCH skor till Isolde

Vi har hittat byxor till Sebastian

Vi har provat ut kostym till Erik (egentligen bara kavaj, men sitter den som en smäck kan man ju alltid hitta byxor som passar till) 

Plus: vi har klickat hem superfina västar till Erik och Sebastian. Bilder kommer senare. 

Nu är det Grey. 

Påsk

Idag är det påskafton, och jag och Erik sitter här själva. 

Beatrice ringde igår och frågade ifall barnen ville komma och sova hos henne och Tobbe. Själv tänkte jag att dom måste vara på snudd till självmordsbenägna eftersom dom helt frivilligt tänkte ta båda ungarna på samma gång. 

Men jag tror nog att det gick bra. Så här sitter vi nu och tittar på Pocahontas, äter lite påskgodis efter frukost på tu man hand. 

Och nu börjar jag ju längta ihjäl mig efter barnen. Det är tur att klockan snart är 14. 

Glad påsk på er alla! 

Råd

Jag behöver råd. 

Att vår bröllopsbudget är tajt är en grov underdrift. Och vi har ju redan valt billiga men bra alternativ på mycket saker. Så nu tänkte jag så här: om jag köper en sån här grej som på bilden och gör min egen brudbukett, tärnbukett och köper såna där nålar för blomma till Erik och hans bestman, har jag då tagit mig vatten över huvet? Jag skulle liksom kunna komma undan med en femhundring. Istället för 1700. Vad tror ni? Är jag tillräckligt kreativ? Och har man tid för det? 

Förövrigt har vi haft det kalas idag. Öppet hus, trots påsklov, och lek med såpbubblor hemma. Isolde tyckte tydligen inte såpbubblorna var så goda. Men då skulle hon ju kunna sluta slicka på den man ska blåsa på. 

Vad kan det vara?

Jaa, vad är det för nått? 

En rosa elefant? 

Bananer?

Eller kanske kapsyler?

Nej jag vet, det är ju mina bröllopsskor som kom med posten idag. TJIHOOOO!

Yes, den blir det

Gissa om lyckan är gjord nu när jag hittat den perfekta kostymen åt Erik till bröllopet. 

Eller vad tycker ni? Är den inte to die for? 

Man kan få den plommonfärgad också. Hallå, professor plommon i hallen med ljusstaken. 

En annan sak: visst kan man köpa söta, superfina jympaskor till Sebastian till bröllopet? Det är ju liksom vi. 

Hellre bajs än kräks

Jag tycker att det är f r u k t a n s v ä r t äckligt med spya. 

Bara lukten, stanken eller till och med ljudet av någon som kräks, kan få mig att själv kräkas. 

Ändå upp i tonåren började jag alltid gråta varje gång jag kräktes, och så ropade jag på mamma. Det var så hemskt vidrigt. Mycket jobbigt för mig var det när jag väntade Isolde. Jag kräktes ta mig fan 6-7 gånger varje dag i flera månader. 

Jag brukar säga att jag hellre är på jobbet och torkar bajs 100 gånger om dan, än torkar spya en gång. 

Ganska beklämmande blir det då som nu när Isolde verkar ha fått nån slags maginfluensaliknande sjukdom. Hon kräktes 3 gånger i vår säng natten till idag. Har inte kräkts alls under hela dan trots att hon ätit vid alla måltider. Men nu när hon skulle nattas kom det igen. På mig, henne, soffan, soffbordet och på den härliga gröna långhåriga ryamattan i vardagsrummet som inte alls är så jävla lätt att tvätta. 

Det var ju bara att ta ut mattan på altanen, spraya den med allt jag hade hemma och köra på jetstrålen med vattenslangen. Det största problemet med mattan är att den ökar i vikt med ungefär 3719 kilo när den är full med vatten. 

Men efter ett riktigt krafttag av både mig och Erik hänger den nu på sträcket i trädgården. Den hänger ju typ i backen och linan kan gå av vilken kvart som helst. Och blir det minusgrader inatt kan vi nog säga adjö till den imorgon. 

Men hoppas alla ni andra har en bra och trevlig torsdagskväll. 

Och grattis min älskade storasyster på 40....... eh......23- årsdagen. Puss 

Förbannade jävla rövhål

För några år sen bestämde jag en sak med mig själv. 

Den där biologiska pappan skulle jag träffa. Men jag skulle vänta tills "farmor" lagt näsan i vädret. Hon var ju så fruktansvärt sjuk och skulle nog ändå inte leva så många år till. Så jag skulle ju ha flera år på mig. 

Och det skulle vara en perfekt plats att göra avslut med henne, och dessutom en någorlunda neutral mark för att träffa honom. 

Som jag berättat har ju hon nu dött och min kropp med tillhörande psyke började på riktigt så sakteligen förbereda sig för det allra första mötet med spermadonatorn. 

Idag fick jag då ett samtal där jag fick veta att han i sin egen typ av vrede (för att hans moster inte behagade vara hemma när han ringde för att få hjälp med allt) redan kremerat "farmor" OCH bestämt att ingen begravning kommer äga rum. 

Flera år av mentalt förberedande för att sen bli snuvad allt. Fy fan säger jag bara!