tisdag 17 juni 2014

Klänningen

Häromdan var jag och mina älskade systrar på stan för att jag skulle prova ut rätt modell av brudklänning. Jag gillar att vara ute i god tid liksom 😂. 

Hittade den perfekta. Och tyvärr var min upplevelse till en början lite av ett besök hos frisören. Ni vet när man sitter där tyst och plågas av att se frisören göra tvärtom vad du just sa. 

Jag kliver in på bröllopshuset och talar om vad för modell jag vill ha. Korsettliv upptill och stor kjol i tyll nertill. 

Kvinnan börjar gå in mot alla klänningar för att se om hon hittar nått som passar. På vägen in hittar Linda en exakt sån klänning jag ville ha. Plus att det var rätt rosa färg (eftersom jag alltid drömt om en rosa brudklänning). 

-den är för liten! Säger damen alldeles bryskt. Om varenda klänning vi själva tittar på. Jag vet liksom att jag inte är en pinne, men lite finkänsligare ton kanske. 

Klänningen hon sen plockade fram och lät mig prova var en sån som satt åt om bysten och SEN kom den stora kjolen. Jag såg ut som ett tält. 

Då hämtade dom en klänning med korsettliv och a-linjeformad siluett. Jättefin, men med långt släp. Vill inte ha långt släp. Kanske släp men långt? Nej tack. 

Sen talade dom minsann om att en rosa klänning ville jag inte alls ha. För då kommer det efteråt inte alls kännas som om det var ett bröllop. Utan bara en trevlig fest. 

Saken är att en klänning i tyll blir mer diskret i rosa än en klänning i siden. 

Sen gick vi till Partyworld. Fick fantastisk hjälp och provade ett antal klänningar där som föll oss alla på läppen. 

(Jag ville ju liksom bara prova så jag skulle veta vilken modell av klänning som var mest smickrande) 

Men ikväll har Erik och jag mätt och mätt igen, i både cm och inches, byst, midja, höfter, från hålet mellan nyckelbenen och ner, fixat, trixat och knåpat ihop en beställning på min brudklänning.

Den kommer bli skräddarsydd, inte i tyll, inte rosa, och alldeles fantastiskt fin. 



torsdag 12 juni 2014

Kan lika gärna lägga ner

Ja det här bröllopet som stundar blir bara värre och värre ju närmare vi kommer. 
Arbetslöshet med sämre inkomster var ju typ första pungsparken. 

Sen tackade en av mina äldsta vänner nej, för hon ska springa tjejmilen. 

Nu kommer inte ens Eriks bestman. Hans kusin (bestmannens alltså) har tydligen bokat och betalat en resa åt dom som en total surprice. Utan att ens lite dolt kolla om datumet passar. Sen har smarthuvet inte ens betalat avbeställningsskydd. 

Så grattis till oss. Det känns som att vårt bröllop är grymt populärt.