Han, Hon eller Hen?

Varför varför varför är allt jag kan säga.
Är det verkligen så fel att det faktiskt är han eller hon?
Detta jävla "könskrig" som ständigt sker mellan extrema feminister och "vanligt" folk. Jag förstår inte.
En flicka är en flicka och en pojke en pojke. Flickan är en hon och pojken en han. Svårare än så är det inte.
Varför måste vi könsneutralisera alla?
Faktum är att det faktiskt är skillnad på män och kvinnor, flickor och pojkar, tanter och farbröder. Kan vi inte acceptera varandras olikheter istället för att hela tiden sträva efter att vi ska vara samma?
Män och kvinnor ser inte likadana ut, kvinnor har vagina och män har en penis. Män är fysiologiskt starkare än kvinnor. Rent generellt tänker vi inte på samma sätt, handlar inte på samma sätt (då menar jag inte på Ica), ÄR inte på samma sätt. Varför ska vi lära våra barn att det finns fler kön än män och kvinnor när det inte är så?
En man som är född i fel kropp är ju ingen han, han är ju en hon och vice versa. Antagligen har han (hon) känt hela livet att något inte stått rätt till och i vuxen ålder då åtgärdar det som var fel.   

Så nu vill jag veta: vilka människor är det som ska gå under benämningen Hen?

Sexuellt utnyttjande, pedofili och annat äckel

Jag läser i tidningen varje dag om våldtäkter, pedofili och sexuellt utnyttjande. Varje dag!
Pratade med syster häromdagen och berättade då för henne om den där dagen då det vände sig i magen på mig och jag bara storgrät rakt ut. Läste på text-tv om en svensk man som först blivit åtalad för barnpornografiskt innehav. Läste vidare och fick till min stora skräck se att mannen även kommer bli åtalad för pedofili. Då det vände sig i magen på mig, då jag började storgråta, meningen som fortfarande sitter etsad i mitt huvud, var att mannen våldtagit spädbarn.

Aldrig aldrig aldrig är våldtäkt ok, men jag känner att det måste finnas en viss skillnad på att ligga i en buske och hoppa på en vuxen kvinna, för att få känna makten över henne, och att våldta ett mindre barn, framför allt så litet som ett spädbarn.
Vad i självaste helvete är det som lockar med det? Hur kan man titta på ett litet nyfött barn och anse att det är ok att stoppa sin snopp i henne? Eller kanske till och med honom, vad vet jag.

Jag förstår inte varför dessa män inte söker hjälp istället för att tillfredsställa sina "drifter".
Det är väl för fan bara att söka hjälp hos en läkare, polisen eller vem fan som helst.

Det är ju bara att säga:
"Ni måste låsa in mig, gör ni inte det kommer jag att våldta barn. Jag känner mig sexuellt attraherad av barn och vill att ni spärrar in mig och kastar bort nyckeln".

Nej fy fan för mänskligheten!!

Fri vilja eller tvång?

Ja hur mycket ska vi få bestämma över vårt eget liv egentligen?
Har nu givit mig i en diskussion på familjeliv om att en del tycker att föräldradagarna ska tvångsfördelas, vilket tydligen ska göra att fler pappor kommer ta ut sina dagar.
Vilket jag absolut inte tror på. De pappor som idag inte tar ut hälften av dagarna, har antagligen valt det av speciella skäl. Att det skulle vara kvinnorna som tvingar papporna att ge över sina dagar till dom, tror jag inte heller på. Är de flesta män verkligen såna mesar att de inte vågar säga till att de också vill vara hemma med barnen? Erik talade om att han ville vara hemma med Sebastian, men eftersom jag inte är fastanställd och inte har någon garanterad inkomst varje månad gick inte det.    
Det finns ju dom som inte kan av olika skäl. Ekonomi, egenföretagare som inte bara kan lämna företaget i ett halvår och sen hoppas
på att alla kunder finns kvar när man kommer tillbaka. Såg en kvinna som berättade att hennes man sitter i rullstol och därmed inte kan utföra alla sysslor själv man behöver kunna göra när man är hemma med ett litet barn. Sen finns det ju dom män som inte VILL vara föräldralediga av olika skäl. Pappa till exempel skulle ha klättrat på väggarna efter 5 minuter hemma. Han har till och med haft svårt ibland att ha semester. Men han är ju ingen sämre pappa för det. Och vi har ju inte sämre kontakt med honom bara för att han inte varit hemma och varit föräldraledig.

En annan sak jag inte tror på är hur i hela helvetet 50/50 fördelning av föräldradagarna ska kunna göra samhället mer jämställt. En fråga som givits måååånga gånger i den här tråden på familjeliv är vilket det är som gör det jämställt.

Scenario 1: Pappa tar ut 240 dagar, mamma tar ut 240 dagar. Mamma är hemma i 6 månader medan pappa delar ut sina dagar mer utspritt och kan därför vara hemma i ett och ett halvt år.

Scenario 2. Pappa tar ut  300 dagar, mamma tar ut 180 dagar. Pappa tar ut 7 dagar i veckan och är hemma i 10 månader, mamma sparar och tar bara ut 18 dagar i månaden och kan därför vara hemma i  10 månader.

Vilket scenario är mest jämställt? Där båda föräldrarna får lika många dagar, eller där båda föräldrarna för vara hemma lika länge?

Nej låt alla familjer bestämma själva. Låt par leva ojämställt ifall det nu är föräldraledigheten det hänger på. Lita på att två vuxna kan jämställa sig i sitt eget förhållande på egen hand. Så länge Erik inte tänker klämma ut den här bebisen jag bär på ur SIN mutta så tänker jag nog fortsätta leva ojämställt. 

Finn-Invasion

Ja av finnar. Denna härliga (?) kropp jag lever i, full av gravidhormoner, ploppar ut finnar hela tiden. Ungefär var tredje dag säger jag till Erik: "fast idag ser det ganska bra ut i ansiktet va?". Svaret blir: ja. Dagen efter är dom där igen. I hela ansiktet. Eller ja på sidorna och på hela hakan i all fall.
Jag kommer snart se ut som en enda stor finne. Och då menar jag inte som Arja.

Så inte nog med att man har börjat förnimma små svarta skäggstrån på hakan man måste ta bort med pincett en gång i veckan, man ser fortfarande ut som en tonåring.
Coolt ändå, både som en gammal skäggig tant och som en tonåring.

Eller vad fan säger jag, det är inte coolt ett skit, och jag har inte alls skägg på hakan. Inga finnar heller. Ser ut som en annons för Maybelline underlagscreme. Helt naturligt. Utan underlagscreme.

Så nu ska jag ta min vackra bebishud och mitt superglänsande jättefina hår som är som taget ut en reklamfilm för schampo, och min extremt vältonade kropp som ser ut att vara hämtad ur ett nummer av Sports illustrated  och lägga mig. (Tänk om det skulle vara så där imorgon när jag vaknar? Hoppas hoppas hoppas!)

WOHO, MAMMATROSOR!!

ÄNTLIGEN är allt jag kan säga.
Har letat och letat i varenda klädbutik i hela stan. Mammakläder är inte gjorda för lite halvt medelålders gravida. (är ju bara lite halvt medelålders. inne på levnadsår 30, känner mig ibland som 15 men oftare som 55) Ska man kunna ha små mammatrosor med spets på som dessutom inte går längre än till den där lilla kanten där könshåren slutar växa längre upp ska man helst vara 15 år och dessutom ha storlek "noll".

Jag vill ha såna där riktiga tant-trosor som går ända upp till brösten. Det är väl ändå meningen att magen lixom ska stoppas in? Givetvis vill man vara fin även när man är gravid, men för egen del har jag hellre på mig kläder som är bekväma än kläder som gör att magen typ delas på mitten av några jävla trosor som inte ens går upp till naveln.

Nej magen ska stoppas in i riktigt rejäla underbrallor. Och det har dom, på kappahl. Nu slipper jag se ut som en över-ölad medelålders fotbollsfarbror som inte får plats med magen i kallingarna.

Länge leve tant-trosan och Kappahl. 

Första pulkaturen och "babyfett"?

JA idag har Sebastian äntligen fått åka i sin pulka för första gången. Det var så härligt att se honom. Han skrattade, vinkade och såg så härligt lycklig ut. De första 30 turerna.
Tur nummer 31 gick inte lika bra. Erik drog honom upp i backen, vände pulkan och la snöret i Sebbans knä. Puttade på och pulkan började sin färd ner för backen.
Sebastian helt ovetande om vad som skulle komma vinkade för fulla muggar och skrattade så han hördes i hela bränningebacken.

Det var då det hände: pulkan åkte över ett litet gupp, lyfte från marken på ena sidan och såg ut som om den skulle komma på rätt igen. Det gjorde den inte. Pulkan vippade i farten och Sebban dök ner i snön med ansiktet. Inte nog med det satt han ju även fast med ett jätte"bra" säkerhetsbälte vilket gjorde att hela pulkan följde med honom och låg över honom och tryckte ner hans lilla ansikte i snön.

Han ville inte åka mera pulka efter det. Och Erik blev så glad när han insåg att Sebastian inte ville sitta i pulkan alls längre. Utan ville bli buren av sin pappa hela vägen hem. Erik kände sig väldigt nöjd med att han en timme innan vi gick ut, var på gymmet och tränade just armarna. Det var inte alls jobbigt tyckte han. 

Hemma började jag fundera över det här med babyfett. (hos mamman alltså)
Jag mår ju inte illa längre tack och lov, men jag kräks fortfarande ett par gånger i veckan. Jag har gått ner ett kilo till. Så när den här bebisen är ute kanske jag ser ut mer som en minigris än som en sugga.
Gud vad bra!

Du för oväsen och jag misshandlar min son??

Jo tidigt tidigt imorse ringde Erik till störningsjouren eftersom grannarna under oss fortfarande spelade hög musik, skrek och gapade och smällde med dörrar när klockan hunnit bli 5 på morgonen. Störningsjouren kom hit, ringde på dörren till grannen som öppnade. Han blev minst sagt förbannad över att någon ringt och klagat. "är det grannarna över mig så kan jag ju säga att deras unge skriker hela nätterna". Nja inte riktigt sant eftersom Sebastian sover hela nätterna. Från den dagen han föddes tills för två månader sen (när han slutade amma) vaknade han en gång per natt för att äta. Vissa nätter har han vaknat till några gånger för att han velat ha sin napp men så fort han fått den har han somnat om igen. Så jag vet inte riktigt vilket barn han menar.

När störningsjouren sen gått igen och grannen smällt igen sin dörr, gick han raka vägen ut på balkongen i sällskap med andra för att röka. Ute på balkongen börjar han skrika och härja om att anledningen till att vår son skriker så mycket är för att vi misshandlar honom.

Eller så kan det ju vara så att han är ett och ett halvt år, älskar att klättra och riva och blir förbannad och skriker när:

1. han inte får vara ute på balkongen i bara blöja när det är 2 minusgrader ute
2. han inte får riva ut spritflaskor från spritskåpet
3. han inte får klättra upp på handtaget till ungslådan för att sen sträcka sig upp och lägga händerna på spisen
4. han inte får äta pepparkakor precis innan maten
5. det inte finns några pepparkakor utan dom är slut
6. jag tar nappen ifrån honom när han leker

Kan det kanske vara så att han skriker ibland på grund av det?