Grind, bebis och Valla.

Idag har det varit en riktig söndag. 

Vi hade först en mysig förmiddag med lite påt i trädgården. Rensade ogräs och så. Städade inne, och Erik och barnen gick en tur till linbanan. 

Efter lunch åkte vi till Ikea för att införskaffa en grind, så Isolde (och Sebastian med för den delen) inte rymmer så fort vi öppnar dörren. Det visade sig när vi kom hem att den där förlängningsdelen Erik tyckte vi skulle skita i just nu, för den behöver vi inte, var precis vad vi behövde. Eftersom dörrhålet är så stort. Så uppdatering på det imorn. 

Vidare på eftermiddagen blev det lek och mys i Valla där vi matade både getter och fåglar. Och ja vi hann med lite tågåkande också. Och vi får ju inte glömma den obligatoriska glassen hos Ragnar. 

Men vi hann med lite till sista lediga dan innan ny jobbvecka. 

Handling på Hemköp och lite bebismys i Vikingstad. 

Och där killade det till i äggstockarna. 

Kräkfest

Och nej det är inte lika roligt som det låter. Det hela började nog när Daniel skulle sova här. 

Han kräktes i sömnen och fick åka hem mitt i natten. Det tar ju ett tag innan man vet om man blivit smittad med magsjuka, men igår efter att Sebastian lagt sig på kvällen och Erik kommit hem från jobbet var det hans tur. I sängen givetvis. Är ju inte så lätt när man är så liten. Man känner ju liksom inte att man behöver kräkas utan det bara kommer. 

Idag har Sebastian dock inte kräkts en enda gång. På dan. Han gick och la sig vid åtta-tiden. En liten stund efter det var det Isoldes tur. Men inte i sängen, nej, på hennes mamma. I heeela knät hade jag spya. 

Bytte kläder på både henne och mig, tog av kuddöverdragen på kuddarna i soffan, och "borstade" hennes tänder med lite tandkräm. Är ju inte så gott med sånt där ni vet. Ja men sen tog det bara 10 minuter så kom det lite till. Ännu ett klädombyte. 

Nu för 45 minuter sen, vid halv tolv typ, borstade jag tänderna och styrde med mina "innanjaggårochläggermig" bestyr, hör jag Sebastian helt förtvivlad. Japp, då var det dags igen. Så nu är det nybäddat, igen!

Det är nästan så man kommer få sitta vak inatt. Fröjderna, fröjderna! 

Abrupt slut

Ja det blev ett riktigt abrupt slut på den här kvällen. Tidigt på förmiddagen idag åkte Erik och hämtade Daniel. Han skulle sova här eftersom det fanns en väldigt stor chans att hans mamma skulle bli inlagd för att få föda barn. Så han kom hit och hade hur kul som helst. 

Vi har sett på film, lekt både ute och inne, varit på tur med bilen för att mata Bosse, lördagsmys på McDonalds och innemys med Trassel. 

Barnen badade och fick kvällsgröt. Allt var frid och fröjd och grabbarna somnade bredvid varann i Sebastians rum. 

För en liten liten stund sen skulle Erik gå in och kolla till grabbarna innan vi gick och la oss. Och såg då att Daniel kräkts i sängen. Lilla gubben. Så nu är Erik på väg för att köra hem honom igen.

Tänk vad förvånad Sebastian ska bli imorn när han vaknar och ser att Daniel inte är här. 

Men nu hoppas vi att bebisen tittar ut vilken stund som helst. Och så får Daniel komma och sova nån annan dag. Utan kräk. 

Midsommar

Sådär. Efter pyssel och ångest, och inte så mycket som en halv inbjudan till nått midsommarfirande, har vi nu bjudit in oss själva till Nisse och Ingegerd för att fira med dom och Liselott. 

Glad midsommar. 

Bortsprungen

Jag brukar inte bli så där rädd så hjärtat hamnar i halsgropen särskilt ofta.

Nu har det hänt 2 ggr under 3 år. Den första gången var den där dagen när Sebastian tittade ut, och ett helt team med läkare, barnmorskor och undersköterskor tog honom och sprang iväg med honom, eftersom han inte andades. 40 (!) min tog det innan Erik kom in med honom till mig, och jag fick hålla honom för första gången. 

Idag har det hänt igen. Med samma unge. 

Sebastian, Erik och Isolde skulle gå till linbaneparken och leka. Sebastian ville gå i förväg och kolla om hans tjejer var hemma. ( tjejerna bor i 2 radhus ifrån vårt. Alltså kanske 20 meter från vår tomtgräns, på sin höjd.)

"Ok, men om tjejerna inte är hemma så kommer du direkt hem igen."

"Jaa", svarade han. 

När Erik sen lämnat hemmet tog det bara några minuter, så ringde han och talade om att Sebastian var borta. Han var inte hos tjejerna, inte i linbanan och inte på vägen hem. 

Jag gav mig ut, ringde mamma för assistens och började ropa. 

Nu ska ni veta, som aldrig haft ett bortsprunget barn, att den panik som infinner sig i hjärttrakterna när man får veta att ens 3-åring är borta, växer ungefär var 5:e sekund. Vilket är på ett humm lika ofta man ropar barnets namn. 

När man då har ropat på sitt barn var 5:e sekund i 3-4 minuter, har paniken vuxit sig så stor att man nästan förväntar sig det värsta. 

Men där kom han sen iallafall, tillsammans med en mamma och hennes lilla grabb. Dom hade mött honom på vägen bort mot linbanan, undrat varför en sån liten kille var alldeles ensam, och frågat efter hans namn. Sebastian som inte ens säger sitt namn till mig och Erik hade inte svarat. Hon hade då frågat om han kunde visa vart han bodde. Jo det skulle han. Och för er som hittar runt här nere i Tokarp: Sebastian har nu tydligen flyttat in i den nerfallna lekparken bakom ladan. Om ni nån gång vill hälsa på menar jag. 

Nu kommer vi ju också till ett dilemma. Jag vill ju lära Sebastian att inte alla människor är så snälla. Att det faktiskt finns dumma människor som vill en illa. Men, försvinner han igen, är det ju bra om han hittar en sån fantastisk människa igen som kan hjälpa honom hitta hem. 

Så hur ska man lära barnen, att alla människor är snälla, fast en del är dumma, så man kan inte lita på alla, fast man måste kunna be vuxna om hjälp om man behöver det? 

Alla dumma människor skulle behöva en stämpel i pannan. 

"Jag är dum, kom inte nära." 

Men nu är han hemma igen iallafall, och den där panikkänslan kommer nog sitta i en stund framöver. 

Björkö

Idag har vi haft en helt fantastisk dag. Vi har varit ute på Björkö 4-H gård med kyrkan och lekt och lekt och lekt. Sjunga, klappa djuren och åka traktor och vagn hanns också med. 

Picknickväskan var full med godsaker till lunch. Inte för att Sebban och Isolde var så intresserade av det, men ändå. 

Sebastian älskade verkligen att sitta i traktorn. Tänk om han hade kunnat följa med ut till farfar i Fivelsbo och åkt traktor. Han hade aldrig velat åka därifrån. Sen hade iofs farfar Arne kastat in honom till grisarna och då hade han nog velat åka hem iallafall. 

På vägen hem från Björkö ringde vi Kristoffer och frågade om han och Emilia ville följa med ut till Valkebo och bada. Det ville dom, så den här lite blekfeta tanten tog med barngänget ut till Vikingstad för plask. Det var kul. 

Men nu har det blivit dags för sängen. Fy fan att Erik ska jobba till tolv varenda kvällsdag nu då. Fan inte hemma förrens vid halv ett. Blanlabla. 

Årets första........

....myggbett. Kristoffer säger att det inte finns några mygg söder om Gävle. Men han har fel. 

Ajsing bajsing!

Nej Sebastian gör inte så

Gå inte dit

Dra inte i den

Häng inte i diskmaskinsluckan

Tryck inte på tvättmaskinen

Kasta inte med sakerna

Släng inte maten på golvet 

Dra inte ut hela toapappersrullen

OCH VAR FÖRSIKTIG MED DIN LILLASYSTER! 

Inte så konstigt kanske att Isolde bara kunde skaka på huvet för en tid sen. 

*suck*

Bra början

Japp. En riktigt bra början på vårt sommarlov har vi fått. Ångesten har lättat lite grann, men den tar säkert fart om sisådär en vecka igen. 

Första sommarlovsveckan började kanon. Extrainsatt sångstund på måndagen, sommarcafe på tisdagen. Har inget minne av onsdag torsdag men vi gjorde nog nått roligt då också. 

I fredags hade vi besök av fina Frida och underbara Theobus. Och på eftermiddagen åkte vi till Valkebo och badade. I går var vi i tinnis från förmiddag till sen eftermiddag och badade, och på kvällen grillade vi hemma hos mamma. 

Idag har vi slappat. Och med det menar jag tvättat, dammsugit, lekt i linbanan, varit och köpt nya utemöbler till framsidan och nu får vi besök av Liselott på lite fika. 

Veckan som kommer blir det Tupperwareparty (för mamman iallafall), sommarcafe, cirkus, Björkös 4-H gård, student och skolavslutning. Sen, ska jag få panik. 

Sommarångest

Ja jag har sommarångest. Men inte sån där sommarångest över att jag inte ska komma i bikinin. Det VET jag att jag inte kan iallafall. Eller jo jag kommer i den, men jag ser ut som en korv stoppad i ett för litet skinn, så liksom halva korven hänger utanför. Inte alls särskilt smickrande. Så bikini har jag kanske hemma i trädgården. På natten. När ingen annan är vaken.

Nej min ångest handlar om nått helt annat. Igår var sista barnsången för den här terminen. Erik har fått sommarjobb på Runsven vilket betyder att vi inte kommer ha en enda dag semester. Ja han kommer ju vara ledig på helgerna och så men inget annat. Så jag har dom senaste veckorna sett både semester i Ekfors, midsommarfirande och sjöbad flyga ut genom fönstret. (Jobbet ligger ju i Skänninge, vilket betyder att Erik ska ha bilen varenda dag, vilket i sin tur betyder att vi får bada i tinnis. Eller så får jag ta barnen på ryggen och springa till Vikingstad.)

Att det inte blir nått midsommarfirande är för att alla andra är upptagna och vi liksom hade räknat med att fira midsommar i Ekfors. 

Så tillbaka till ångesten. Vad i hela glödheta ska jag och barnen hitta på HELA sommaren? Jo vi kommer hänga i linbaneparken. Sebastian kommer nog vara överlycklig, men det är ju bara för att han inte riktigt vet vad han missar. 

Men, en glad nyhet är iallafall att gräsmattan nu ser ut som en........gräsmatta. Den är ju inte riktigt färdig, men jag tycker allt att det börjar arta sig.

Det sköna med den här årstiden är iallafall att barnen njuter av att få vara ute i solen. Lättare klädda och mer rörliga. Härliga, fina snuttbarn.