Första pulkaturen och "babyfett"?

JA idag har Sebastian äntligen fått åka i sin pulka för första gången. Det var så härligt att se honom. Han skrattade, vinkade och såg så härligt lycklig ut. De första 30 turerna.
Tur nummer 31 gick inte lika bra. Erik drog honom upp i backen, vände pulkan och la snöret i Sebbans knä. Puttade på och pulkan började sin färd ner för backen.
Sebastian helt ovetande om vad som skulle komma vinkade för fulla muggar och skrattade så han hördes i hela bränningebacken.

Det var då det hände: pulkan åkte över ett litet gupp, lyfte från marken på ena sidan och såg ut som om den skulle komma på rätt igen. Det gjorde den inte. Pulkan vippade i farten och Sebban dök ner i snön med ansiktet. Inte nog med det satt han ju även fast med ett jätte"bra" säkerhetsbälte vilket gjorde att hela pulkan följde med honom och låg över honom och tryckte ner hans lilla ansikte i snön.

Han ville inte åka mera pulka efter det. Och Erik blev så glad när han insåg att Sebastian inte ville sitta i pulkan alls längre. Utan ville bli buren av sin pappa hela vägen hem. Erik kände sig väldigt nöjd med att han en timme innan vi gick ut, var på gymmet och tränade just armarna. Det var inte alls jobbigt tyckte han. 

Hemma började jag fundera över det här med babyfett. (hos mamman alltså)
Jag mår ju inte illa längre tack och lov, men jag kräks fortfarande ett par gånger i veckan. Jag har gått ner ett kilo till. Så när den här bebisen är ute kanske jag ser ut mer som en minigris än som en sugga.
Gud vad bra!