Idag och igår har jag funderat lite på det förflutna. Vad som hände och hur livet hade kunnat vara. Jag har haft två stora kärlekar i livet. Javisst var jag jättekär redan som 10-åring. Ted hette han och gick i tvåan. Åh vad jag var kär i honom. Han var den sötaste killen på hela skolan. Och i åttan var det Robert som stal mitt hjärta. Och det var ju en sån där riktig kärlek där vi sa "jag älskar dig" till varandra. Mitt hjärta gick i 4683 bitar och det kändes som om livet var över när han gjorde slut med mig. Dramaqueen är ju en dräkt de flesta 14-15 åriga tjejer tar på sig ibland.
Sen på gymnasiet blev jag tillsammans med min första riktiga kärlek. Den där kärleken som var så stor att jag för första gången kände att det var någon jag kunde dela livet med. Honom skulle jag förlova mig med, gifta mig, flytta ihop och skaffa barn med. Och ibland kan jag fundera över hur livet hade sett ut om jag inte hade gjort slut. Jag älskade ju honom fortfarande trots att jag inte ville vara med honom längre. Fast det ville jag fast ändå inte. Jag visste att jag gjorde honom väldigt illa genom mitt beteende mot honom och tyckte att det snällaste var att lämna honom. Sökte sen bekräftelse i flera år innan jag träffade Erik. Men om Han och jag hade fortsatt vara tillsammans, hur hade livet varit då? Hade vi varit gifta? Hade vi haft barn? Vad hade jag jobbat med och vart hade vi bott? Och framförallt, hade vi fortfarande varit tillsammans? Och Eriks liv, hur hade det sett ut? Hade han bott på Färöarna? Hade HAN haft barn? Erik är ju min andra stora kärlek. Givetvis. Och det är ju honom jag har gjort allt det där med. Ja allt utom giftemålet. Men det kommer vi till.
Men visst undrar jag ibland hur livet hade kunnat se ut. Jag menar, min första kärlek har fortfarande en väldigt stor plats i mitt hjärta. På nått sätt älskar jag fortfarande honom. Inte på samma sätt eller lika mycket som jag älskar Erik. Men vi delade ändå det största i livet. Kärleken.
Och tänk om jag inte hade hängt alla ensamma kvällar i min första egna lägenhet på nätet. Då hade jag inte ens träffat Erik. Tänk att den ensammaste tiden i mitt liv skulle visa sig bana väg för den rikaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar