Nu blir jag snart förbannad.
Vad i helvete är det som gör att folk tror sig ha rätten att hela tiden hoppa på mig på grund av mina val i livet?
Talar jag hela tiden om för folk varför jag tycker att dom inte ska ha sina barn på dagis? NEJ!! Jag talar om varför JAG inte vill ha MINA barn på dagis.
Sen kan jag ha åsikter om hur DU lever ditt liv. Jag kan tycka att det är helt vansinnigt att ha ett barn på dagis när man är hemma och mamma/pappaledig med ett annat. Men jag säger inte det till dig hela tiden.
Själv får jag fan höra varenda dag att jag hämmar mitt barn, hindrar honom i hans utveckling och förstör hela hans liv genom att ha honom hemma. Vad fan tror ni att vi gör här hemma? Sitter i köket och glor på varandra hela dagarna?
Vad är det era barn får på dagis som mitt inte får?
Tycker att det känns fantastiskt att vi föräldrar är så jävla dåliga själva att vi MÅSTE lämna bort barnen varenda dag. Om vi inte gör det, är vi ännu sämre föräldrar.
Sluta nu att kasta er på mig hela tiden och bry er om ert eget liv.
Men svara gärna först på vad det är som gör att det är så synd om mina barn.
Vad är det era barn får på dagis som mina inte får?
Tycker man bestämmer helt själva (sålänge det inte tydligt syns på barnet att det skadar mer än gör nytta såklart!) om man vill lämna på dagis eller inte, o vid vilken ålder man vill göra det. Jag tänker inte lämna min son på dagis förrän jag själv börjar jobba o BEHÖVER dagis på ett annat sätt. Det finns öppen förskola som man kan gå till. Har man, som du, vänner med barn funkar ju det precis lika bra för barnets umgänge. Visst finns det mycket ett dagis kan ge ett barn, men det finns andra alternativ (grannar/vänner med barn, öppen förskola osv) som kan ge precis samma saker.
SvaraRaderaTycker det inte är nått fel alls att ha sina barn hemma, så länge man ser till att barnen får komma ut bland andra barn, träna på att vara sociala och allt det där. Vilket det finns goda möjligheter till genom öppna förskolan, lekparker osv.
SvaraRaderaJag önskar själv jag kunde ha sonen hemma. Skolade in honom redan som 15 månader vilket inte alls kändes bra och han är verkligen inget förskolebarn som egentligen trivs särskillt bra, men vi hade båda jobbet som väntade. Nu ska vi ha barn snart igen och då har han fått vara kvar, jag blev sjukskriven efter halva graviditeten och då har han fått vara där och jag kommer ha kvar honom på 15 timmars enbart för att behålla platsen då jag inte vill mista den. Men i snitt kommer han inte vara där mer än 10 timmar i veckan, är min man ledig kommer vi absolut inte ha honom där, även fast det är vår lagliga rätt, har jag bilen hemma ibland och vill iväg så kommer jag inte direkt åka iväg själv med bebisen utan han kommer få vara hemma.
Orkar/klarar man engagera sig tillräckligt i sitt barn så har de det förmodligen mycket bättre hemma, sen kan det finnas orsaker för vissa att ha barnen på förskolan och de kan ha det bättre där och då är det en annan sak.
Ha ni era barn hemma och njut av att kunna ha det, avundas er.
En vän till mig sa härom dagen att hon nu börjar förstå hur jag tänker kring att vara hemma med barnen istället för att de ska gå på förskola. Hennes tankar kretsade kring vad vi gör och hur vi spenderar våra dagar där barnen är med i vardagsjobbet här hemma och hur dottern i leken härmar det vi gör "på riktigt". När vi är hemma kretsar tillvaron kring görande istället för att barnen "bara ska leka" hela tiden. Vi har alltför många "vuxna" som fortfarande "bara vill leka" istället för att ta ansvar för hur vi lever, konsumerar och behandlar vår omgivning; människor och miljö. Min tanke med vårt hemmavarande är att försöka göra skillnad... jag tror att det blir trygga barn, med (i mitt tycke) sunda värderingar om de får vara hemma och även träffa många andra barn och vuxna att samspela med.
SvaraRaderaJag tror inte att förskola är skadligt eller dåligt men jag tror att för oss och våra barn är hemmaalternativet bättre på lång sikt.