Kvällsöppet och Debatt. Mina två favoritprogram. Det slår mig alltid hur härligt det är med vuxna människor som inte låter varandra tala till punkt. I skolan får vi lära oss att räcka upp handen om vi vill säga något och sen vänta tills den som pratar är klar innan det är vår tur. Ändå är det aldrig något som vi vuxna själva lever efter.
I den här veckans kvällsöppet handlade det om botox. Och visst, vill du spruta läpparna så fulla att du inte ens kan prata så ok för mig. Jag tycker bara att det är synd att vi använder den enorma kunskap vi har inom det här området för kosmetiska skäl. Plastikkirurgi är ju inte i första hand längre en hjälp för människor som råkat ut för sjukdom eller olycka. Det är helt fantastiskt tycker jag att man kan hjälpa kvinnor få nya bröst till exempel om de drabbats av cancer. Det är otroligt att vi kan bygga upp ett helt ansikte åt brännskadade. Men varför använder vi den här kunskapen till kosmetik? Är det verkligen klokt att en tjej som är 18-20 år som knappt växt klart än, anser att den c-kupa naturen gett henne inte räcker till? Och varför är vi så rädda för att åldras? Är det inte en del av livet? Tycker att det skulle vara spännande om jag kunde få leva om sisådär 2-300 år. När de börjar gräva i marken och hittar silikonpattar och rumpimplantat.
I debatt handlade det först om kungen. EN kommentar har jag: LÅT KUNGEN VARA! Alla har vi skelett i garderoben, och bara för att han är kung ska han granskas ut i sömmarna och dömas av OSS. Och nej vi ska inte ha en demokratiskt vald monark. Gör det så ont om vi har några traditioner kvar?
Vilket leder mig till kvällens sista ämne: skolavslutning/firande i kyrkan.
I sverige är vi till större delen kristna. Att vi går till kyrkan i skolan är en tradition som ligger flera hundra år tillbaka i tiden. Själv är jag ateist och jag förstår inte problemet av att gå till kyrkan om man inte tror på gud. Är man inte troende kristen så är ju kyrkan vilket hus som helst. Så varför skulle det vara så fel att gå dit? Jag tror inte att skolan kan "pracka" på barn och ungdomar den kristna tron bara för att man ett par gånger om året går till kyrkan. Sluta förstöra det som är traditionsenligt. Vill du inte gå till kyrkan, gå inte dit. Vill du inte att dina barn ska gå dit, låt dom vara hemma de dagar skolan går dit. Men förstör inte för den större delen av befolkningen som fortfarande tycker att det är en tradition att hålla på.
fredag 9 december 2011
tisdag 29 november 2011
Vem ska då arbeta?
Igår såg jag som hastigast på efter tio på fyran, med Malou.
Där pratade dom om entreprenörskap och eget företagande. Blondinbella som numera är Malous följeslagare tyckte att fler kvinnor skulle VÅGA ta klivet och bli egna företagare. Vi behöver MYCKET mera kvinnliga egna företagare.
Först funderar jag lite över det här med att våga ta klivet. Jag skulle inte ha några som helst problem med det, om jag visste att jag hade min ekonomi säkrad ifall företaget går åt helvete. Annars skulle jag sitta där med ett barn att försörja och skulder till banken jag aldrig skulle kunna betala tillbaka.
Sen undrar jag hur det skulle se ut om alla som faktiskt har en önskan om ett eget företag skulle se till att "skaffa" sig det. Vilka ska då jobba? Det skulle ju inte finnas någon att anställa eftersom alla andra också har egna företag. Och hur skulle konkurrenskraften se ut?
Nej det är nog tur både för blondinbella och alla andra att alla kvinnor INTE har ambitionen att bli egna företagare.
Där pratade dom om entreprenörskap och eget företagande. Blondinbella som numera är Malous följeslagare tyckte att fler kvinnor skulle VÅGA ta klivet och bli egna företagare. Vi behöver MYCKET mera kvinnliga egna företagare.
Först funderar jag lite över det här med att våga ta klivet. Jag skulle inte ha några som helst problem med det, om jag visste att jag hade min ekonomi säkrad ifall företaget går åt helvete. Annars skulle jag sitta där med ett barn att försörja och skulder till banken jag aldrig skulle kunna betala tillbaka.
Sen undrar jag hur det skulle se ut om alla som faktiskt har en önskan om ett eget företag skulle se till att "skaffa" sig det. Vilka ska då jobba? Det skulle ju inte finnas någon att anställa eftersom alla andra också har egna företag. Och hur skulle konkurrenskraften se ut?
Nej det är nog tur både för blondinbella och alla andra att alla kvinnor INTE har ambitionen att bli egna företagare.
torsdag 17 november 2011
Ljudet av tusentals skrik
Har lagt av mig lite när det gäller bloggen känner jag. Finns väl sina naturliga orsaker till det antar jag, men nu ska det bli topp igen.
Såg en film häromdan som fick det att riktigt knyta sig inne i mig. En blomma i Afrikas öken.
Den handlar om en kvinna som när hon bara var 3 år blev könsstympad medan hennes egen mamma höll fast henne. Inne i mitt huvud kunde jag höra tusentals små flickor runt om i världen skrika av smärta när de råkar ut för samma sak.
Detta får mig att tänka på vad det är vi gör mot varandra egentligen.
Vi ljuger, sviker varann, är otrogna, våldtar, mördar, misshandlar och gör varandra illa. Könsstympar små flickor för att "vi" vuxna har bestämt att det ska vara så. Omskär små pojkar för att "vi" även där som vuxna tycker att det är rätt. Vi lider av enormt maktbegär där det inte räcker för oss att bara leva våra liv lyckliga tillsammans med dom vi älskar, som älskar oss.
Varför är det så fel att bara ha ett arbete man klarar sig på och lägga sin mesta energi på att vara lycklig tillsammans med människor istället för att leva livet mot makt och pengar?
Idag vill vi inte ens kämpa för makt. Som 25-åring vill man redan vara VD någonstans. Eller ha ett eget företag. Och inte ett man klarar livhanken på utan vi ska bli multimiljonärer på en kvart.
Jag vill också vara multimiljonär, men inte på bekostnad av min familj. Jag har gärna kvar mitt jobb inom äldrevården med skitlön, piss-tider och ett omänskligt arbetsklimat om det innebär att jag kommer leva lycklig resten av livet på min fritid.
Några visdomsord på vägen:
Kom ihåg att talesättet lyder: Behandlad andra som du själv vill bli behandlad. INTE: Behandla andra som du själv blivit behandlad.
Såg en film häromdan som fick det att riktigt knyta sig inne i mig. En blomma i Afrikas öken.
Den handlar om en kvinna som när hon bara var 3 år blev könsstympad medan hennes egen mamma höll fast henne. Inne i mitt huvud kunde jag höra tusentals små flickor runt om i världen skrika av smärta när de råkar ut för samma sak.
Detta får mig att tänka på vad det är vi gör mot varandra egentligen.
Vi ljuger, sviker varann, är otrogna, våldtar, mördar, misshandlar och gör varandra illa. Könsstympar små flickor för att "vi" vuxna har bestämt att det ska vara så. Omskär små pojkar för att "vi" även där som vuxna tycker att det är rätt. Vi lider av enormt maktbegär där det inte räcker för oss att bara leva våra liv lyckliga tillsammans med dom vi älskar, som älskar oss.
Varför är det så fel att bara ha ett arbete man klarar sig på och lägga sin mesta energi på att vara lycklig tillsammans med människor istället för att leva livet mot makt och pengar?
Idag vill vi inte ens kämpa för makt. Som 25-åring vill man redan vara VD någonstans. Eller ha ett eget företag. Och inte ett man klarar livhanken på utan vi ska bli multimiljonärer på en kvart.
Jag vill också vara multimiljonär, men inte på bekostnad av min familj. Jag har gärna kvar mitt jobb inom äldrevården med skitlön, piss-tider och ett omänskligt arbetsklimat om det innebär att jag kommer leva lycklig resten av livet på min fritid.
Några visdomsord på vägen:
Kom ihåg att talesättet lyder: Behandlad andra som du själv vill bli behandlad. INTE: Behandla andra som du själv blivit behandlad.
tisdag 8 november 2011
Hemmafruar: rond 2
Har i över en veckas tid diskuterat hemmafruarna i ett forum på sidan Familjeliv.se.
Där har vi nu som är hemmaföräldrar fått veta att vi är parasiter på det svenska skattesystemet eftersom vi får ta del av alla förmåner i Sverige fast vi inte bidrar med något till statskassan .Sen vill jag ha hjälp att se skillnaden i det här:
Scenario 1: Erik och jag jobbar båda halvtid, alltså 50 % var. Vi tjänar ungefär lika mycket och betalar en viss summa i skatt.
Scenario 2: Erik jobbar 100%, tjänar lika mycket själv som vi båda gjorde tillsammans innan, och betalar därmed lika mycket skatt som vi gjorde innan.
Vart ligger skillnaden? Om jag utnyttjar sånt min egen 50%-iga skatt bidrog till eller om jag utnyttjar sånt Eriks 100%-iga skatt bidrar till?
En mamma svarade att hon faktiskt jobbat i 15 år innan hon gick hem för att vara hemma. Är inte det att bidra?
En hemmapappa hade väldigt intressanta inlägg om att det faktiskt är så att det är dom föräldrar som har sina barn på förskolan som är de riktiga parasiterna i så fall. Och detta pga att förskolan kostar så mycket för samhället, så inte ens den enskilda föräldern faktiskt betalar så mycket i skatt så det täcker barnomsorgsavgiften.
Nu tycker absolut inte JAG att dom som har barn i barnomsorgen är parasiter på samhället. Det är väl jättebra att dom kan ha barnen där i fall de måste. En ensamstående mamma kan ju tex inte vara hemma med sina barn hur mycket hon än vill.
Sen finns det dom som tycker att vi är lata och att både våra barn och vi själva blir understimulerade av att "bara vara hemma". Fast man är ju faktiskt inte bara hemma. Vi gör ju saker på dagarna, umgås med andra som är hemma, våra barn får leka med andra barn. Sen tror jag att barn behöver vara lite hemma också. Full rulle 7 dagar i veckan, från frukost till sänggående är nog ingen bra modell heller.
Sen skulle jag vilja säga till många av dom som arbetar och har sina barn på förskolan: (Som tycker att vi också borde sätta våra barn där)
Jag tror att många, inte alla men många barn på förskolan istället är överstimulerade. Många barn har svårt för att koppla av och känna lugnet. De är så uppe i varv hela tiden och har svårt för att vara för sig själva. Har märkt av många "dagis"barn att de hela tiden kräver uppmärksamhet, på både det ena och andra sättet. Givetvis är det så eftersom man säkert inte får så mycket egen uppmärksamhet i ett rum med 30 andra barn och det bara finns 3 vuxna som kan ge det.
Är så trött på att det hela tiden är fel på oss. Vi är inte jämställda med våra partners, är parasiter på samhället och skadar våra barn genom att sitta passiva i hemmet 24/7.
Jobba ni och ha era barn på förskolan, men tryck inte ner oss som INTE har det så och inbilla er inte att det är NI som försörjer oss och ser till att vi får ta del av skattemedlen. Vi har själva bidragit med det innan vi fick barn, och de flesta kommer säkerligen göra det igen när barnen blivit större. Den dagen regeringen går ut och säger att det inte finns skattemedel så det kan täcka sjukvård och annat åt alla, och att anledningen skulle vara att föräldrar är hemma med sina barn, då lovar jag att jag ska sätta Sebastian på förskolan och börja jobba igen.
Sen vill jag klarlägga en till sak: Dom kvinnor och eventuellt män som svarat på att de kan tänka sig att bli hemmafruar, har nog för avsikt att vara hemma för att ta hand om sina barn, inte sina män.
Hemmafru = Hemmaförälder. I alla fall i Sverige 2011
Där har vi nu som är hemmaföräldrar fått veta att vi är parasiter på det svenska skattesystemet eftersom vi får ta del av alla förmåner i Sverige fast vi inte bidrar med något till statskassan .Sen vill jag ha hjälp att se skillnaden i det här:
Scenario 1: Erik och jag jobbar båda halvtid, alltså 50 % var. Vi tjänar ungefär lika mycket och betalar en viss summa i skatt.
Scenario 2: Erik jobbar 100%, tjänar lika mycket själv som vi båda gjorde tillsammans innan, och betalar därmed lika mycket skatt som vi gjorde innan.
Vart ligger skillnaden? Om jag utnyttjar sånt min egen 50%-iga skatt bidrog till eller om jag utnyttjar sånt Eriks 100%-iga skatt bidrar till?
En mamma svarade att hon faktiskt jobbat i 15 år innan hon gick hem för att vara hemma. Är inte det att bidra?
En hemmapappa hade väldigt intressanta inlägg om att det faktiskt är så att det är dom föräldrar som har sina barn på förskolan som är de riktiga parasiterna i så fall. Och detta pga att förskolan kostar så mycket för samhället, så inte ens den enskilda föräldern faktiskt betalar så mycket i skatt så det täcker barnomsorgsavgiften.
Nu tycker absolut inte JAG att dom som har barn i barnomsorgen är parasiter på samhället. Det är väl jättebra att dom kan ha barnen där i fall de måste. En ensamstående mamma kan ju tex inte vara hemma med sina barn hur mycket hon än vill.
Sen finns det dom som tycker att vi är lata och att både våra barn och vi själva blir understimulerade av att "bara vara hemma". Fast man är ju faktiskt inte bara hemma. Vi gör ju saker på dagarna, umgås med andra som är hemma, våra barn får leka med andra barn. Sen tror jag att barn behöver vara lite hemma också. Full rulle 7 dagar i veckan, från frukost till sänggående är nog ingen bra modell heller.
Sen skulle jag vilja säga till många av dom som arbetar och har sina barn på förskolan: (Som tycker att vi också borde sätta våra barn där)
Jag tror att många, inte alla men många barn på förskolan istället är överstimulerade. Många barn har svårt för att koppla av och känna lugnet. De är så uppe i varv hela tiden och har svårt för att vara för sig själva. Har märkt av många "dagis"barn att de hela tiden kräver uppmärksamhet, på både det ena och andra sättet. Givetvis är det så eftersom man säkert inte får så mycket egen uppmärksamhet i ett rum med 30 andra barn och det bara finns 3 vuxna som kan ge det.
Är så trött på att det hela tiden är fel på oss. Vi är inte jämställda med våra partners, är parasiter på samhället och skadar våra barn genom att sitta passiva i hemmet 24/7.
Jobba ni och ha era barn på förskolan, men tryck inte ner oss som INTE har det så och inbilla er inte att det är NI som försörjer oss och ser till att vi får ta del av skattemedlen. Vi har själva bidragit med det innan vi fick barn, och de flesta kommer säkerligen göra det igen när barnen blivit större. Den dagen regeringen går ut och säger att det inte finns skattemedel så det kan täcka sjukvård och annat åt alla, och att anledningen skulle vara att föräldrar är hemma med sina barn, då lovar jag att jag ska sätta Sebastian på förskolan och börja jobba igen.
Sen vill jag klarlägga en till sak: Dom kvinnor och eventuellt män som svarat på att de kan tänka sig att bli hemmafruar, har nog för avsikt att vara hemma för att ta hand om sina barn, inte sina män.
Hemmafru = Hemmaförälder. I alla fall i Sverige 2011
torsdag 3 november 2011
Uppdrag granskning
Igår satt jag och tittade på uppdrag granskning, som handlade om ett par som blivit anklagade och åtalade för det värsta brott en vuxen människa kan begå. Sexuellt utnyttjande av barn.
Hela inslaget gör mig upprörd och jag undrar över vad man egentligen får göra tillsammans med sina barn utan att det är olagligt? Av utredningen framgick klart och tydligt och pappan inte gjort nått fel, utan att han själv hade tillrättavisat sin dotter genom att ta bort hennes händer från hans penis. Bara någon sekund efter att hon satt händerna där.
Mamman blev åtalad för medhjälp till pappas utnyttjande av barnen och dessutom blev hon själv åtalad för barnpornografi. På grund av att hon under en semester filmat sina barn när de var nakna och busade med varandra.
Givetvis måste det finnas lagar och regler som skyddar våra barn, och ska vi kunna veta vilken man/kvinna av alla dom som sitter och säger att de är oskyldiga, som faktiskt är det?
Men vart går nu gränsen för hur vi själva får agera? Är det ok att filma sina barn när de badar hemma i badkaret nakna? Tydligen inte eftersom en annan kvinna blev åtalad för barnpornografi efter att hon filmat barnen i badkaret och frågat ut dom om saker som bevis till en vårdnadstvist.
Får vi överhuvudtaget ta i våra barn när de är nakna? Barn är ju väldigt nyfikna av naturen, och när de kommer upp i en viss ålder blir det ju synligt för dom att de ser ut som en av sina föräldrar men inte den andra. Får man själv vara naken i närheten av sitt barn?
Jag hörde på radion för ungefär ett och ett halvt år sen om en man som anmält ett par för pornografiska bilder. Han hade varit på en student och stått i havet av studentskyltar. (Såna där skyltar alla ungdomar avskyr eftersom föräldrarna hittat den mest pinsamma bilden i fotoalbumet och gjort en förstoring på just den.) Där mitt i havet av skyltar får han se en bild på ett barn som råkar vara naket och särar lite på benen. Står liksom med särade ben och armarna ut i vädret lycklig som bara ett barn kan se ut.
Då måste jag bara få säga att om man är på en student, ser en bild på en liten unge, en bild där föräldrarna säkert tänkt "åhh gud kommer du ihåg den här bilden, sååå söööt hon var här, den bilden måste vi ta, hon var så lycklig den här dagen", är det inte mannen som direkt kopplar ihop den med pornografi som det är fel på?
Om man direkt när man ser ett naket barn som leker, busar eller vad det nu gör, om man då direkt förknippar det med barnporr, då tycker jag att problemet ligger hos den personen.
Ifall nakenbilder och film på nakna barn automatiskt blir barnpornografi, skulle jag tro att nästan alla barnfamiljer i de flesta länder i världen gör sig skyldiga till innehav av barnporr.
Vad tror du?
Hela inslaget gör mig upprörd och jag undrar över vad man egentligen får göra tillsammans med sina barn utan att det är olagligt? Av utredningen framgick klart och tydligt och pappan inte gjort nått fel, utan att han själv hade tillrättavisat sin dotter genom att ta bort hennes händer från hans penis. Bara någon sekund efter att hon satt händerna där.
Mamman blev åtalad för medhjälp till pappas utnyttjande av barnen och dessutom blev hon själv åtalad för barnpornografi. På grund av att hon under en semester filmat sina barn när de var nakna och busade med varandra.
Givetvis måste det finnas lagar och regler som skyddar våra barn, och ska vi kunna veta vilken man/kvinna av alla dom som sitter och säger att de är oskyldiga, som faktiskt är det?
Men vart går nu gränsen för hur vi själva får agera? Är det ok att filma sina barn när de badar hemma i badkaret nakna? Tydligen inte eftersom en annan kvinna blev åtalad för barnpornografi efter att hon filmat barnen i badkaret och frågat ut dom om saker som bevis till en vårdnadstvist.
Får vi överhuvudtaget ta i våra barn när de är nakna? Barn är ju väldigt nyfikna av naturen, och när de kommer upp i en viss ålder blir det ju synligt för dom att de ser ut som en av sina föräldrar men inte den andra. Får man själv vara naken i närheten av sitt barn?
Jag hörde på radion för ungefär ett och ett halvt år sen om en man som anmält ett par för pornografiska bilder. Han hade varit på en student och stått i havet av studentskyltar. (Såna där skyltar alla ungdomar avskyr eftersom föräldrarna hittat den mest pinsamma bilden i fotoalbumet och gjort en förstoring på just den.) Där mitt i havet av skyltar får han se en bild på ett barn som råkar vara naket och särar lite på benen. Står liksom med särade ben och armarna ut i vädret lycklig som bara ett barn kan se ut.
Då måste jag bara få säga att om man är på en student, ser en bild på en liten unge, en bild där föräldrarna säkert tänkt "åhh gud kommer du ihåg den här bilden, sååå söööt hon var här, den bilden måste vi ta, hon var så lycklig den här dagen", är det inte mannen som direkt kopplar ihop den med pornografi som det är fel på?
Om man direkt när man ser ett naket barn som leker, busar eller vad det nu gör, om man då direkt förknippar det med barnporr, då tycker jag att problemet ligger hos den personen.
Ifall nakenbilder och film på nakna barn automatiskt blir barnpornografi, skulle jag tro att nästan alla barnfamiljer i de flesta länder i världen gör sig skyldiga till innehav av barnporr.
Vad tror du?
måndag 31 oktober 2011
Intellektuell Stimulans??
Jag trodde att intellektuell och intelligent var ungefär samma sak. Men så är tydligen inte fallet.
Hur eller hur så diskuterar jag i en del forum med människor som har åsikter om en det ena en det andra.
Idag har det varit en fortsättning på det här med hemmafruar. Det finns tydligen många där ute som valt att jobba eftersom de inte får någon intellektuell stimulans av att vara hemma. Den stimulansen kan man bara få på sitt arbete.
Det som hände då var att jag gjorde en kommentar om att barn faktiskt är smartare än vad vi tror. De är väldigt intellektuella och intelligenta. Nu verkar det inte bättre än att jag blev riktigt nerhaglad av kommentarer som skulle bevisa på nått sätt att jag hade fel. På nått sätt hade de fått intrycket av att jag hellre hade konversationer med femåringar resten av mitt liv än med vuxna. Och visst, vissa dagar stämmer det.
Men jag måste nog säga att jag tycker att barn faktiskt är väldigt smarta. Sen är ju barn olika. Det finns ju dom barn som vet vad ironi är och förstår det när de bara är fyra-fem år. Som lillsyrran. Hon förstod ironi som fyraåring. Eller kanske brorsan som kallade sina klasskamrater naiva i första klass. Och faktiskt förstod innebörden av ordet. Jag tycker att man är ganska intelligent som barn då.
Men för att komma tillbaka till det riktiga ämnet.
Sen verkar det som om de flesta där ute som är så emot hemmamammor, tror att vi bara sitter hemma hela dagarna med våra barn och varken går ut eller träffar folk.
Jag träffar nästan mer folk nu än vad jag gjorde när jag jobbade. Visst träffade jag en del gamla tanter när jag jobbade men jag kan nog inte säga att jag fick så mycket "intellektuell stimulans". Fick då ett supersmart tips om att jag skulle byta jobb. Som om jag klagade på mitt jobb bara för att jag inte får ut nån intellektuell stimulans. Men men.
Slutsats: Barn är smarta varelser som kan och vet mer än vad vi tror. Bara för att man valt att vara hemma med sina barn så kan man få intellektuell stimulans av andra VUXNA. Eftersom vi hemmamammor inte bara sitter hemma och glor.
Hur eller hur så diskuterar jag i en del forum med människor som har åsikter om en det ena en det andra.
Idag har det varit en fortsättning på det här med hemmafruar. Det finns tydligen många där ute som valt att jobba eftersom de inte får någon intellektuell stimulans av att vara hemma. Den stimulansen kan man bara få på sitt arbete.
Det som hände då var att jag gjorde en kommentar om att barn faktiskt är smartare än vad vi tror. De är väldigt intellektuella och intelligenta. Nu verkar det inte bättre än att jag blev riktigt nerhaglad av kommentarer som skulle bevisa på nått sätt att jag hade fel. På nått sätt hade de fått intrycket av att jag hellre hade konversationer med femåringar resten av mitt liv än med vuxna. Och visst, vissa dagar stämmer det.
Men jag måste nog säga att jag tycker att barn faktiskt är väldigt smarta. Sen är ju barn olika. Det finns ju dom barn som vet vad ironi är och förstår det när de bara är fyra-fem år. Som lillsyrran. Hon förstod ironi som fyraåring. Eller kanske brorsan som kallade sina klasskamrater naiva i första klass. Och faktiskt förstod innebörden av ordet. Jag tycker att man är ganska intelligent som barn då.
Men för att komma tillbaka till det riktiga ämnet.
Sen verkar det som om de flesta där ute som är så emot hemmamammor, tror att vi bara sitter hemma hela dagarna med våra barn och varken går ut eller träffar folk.
Jag träffar nästan mer folk nu än vad jag gjorde när jag jobbade. Visst träffade jag en del gamla tanter när jag jobbade men jag kan nog inte säga att jag fick så mycket "intellektuell stimulans". Fick då ett supersmart tips om att jag skulle byta jobb. Som om jag klagade på mitt jobb bara för att jag inte får ut nån intellektuell stimulans. Men men.
Slutsats: Barn är smarta varelser som kan och vet mer än vad vi tror. Bara för att man valt att vara hemma med sina barn så kan man få intellektuell stimulans av andra VUXNA. Eftersom vi hemmamammor inte bara sitter hemma och glor.
söndag 30 oktober 2011
Helgen
Ja nu är helgen snart slut. Igen. Det verkar som om det finns lite fler söndagar än fredagar. Det känns nämligen oftare som om det är sista dagen innan Erik ska jobba igen, än att han ska vara hemma hela helgen.
Märkligt det där.
Helgen har i alla fall framskridit så här:
Fredag: Fikagäster i form av mamma och Mattias på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen var det jobb.
Lördag: En tur till Stockholm. Åkte hemifrån halv sju och var väl hemma nån gång på kvällen. (Minnet är så himla kort)
Söndag: Födelsedagsfirande i Vikingstad och lite städ på eftermiddagen. Tidigare var vi och köpte en höstoverall till Sebban.
Den här veckan som kommer får vi se vad som händer. Det är ju lov från Öppet hus så vi får försöka roa oss på annat håll. Ska i alla fall ut och äta med hela familjen på Fredag. HELA familjen. Eller ja alla utom Lotta. Så vi blir 21 personer. Det ska bli riktigt trevligt.
Sen ska jag lämna bort Sebban till hans mormor nån dag i veckan. Så jag kan skriva på boken. Den börjar så smått ta form. Det känns som om det flyter på bra just nu. Måste ta vara på det.
Uppdaterade sidan lite grann häromdan. Mina fina pojkar!
Märkligt det där.
Helgen har i alla fall framskridit så här:
Fredag: Fikagäster i form av mamma och Mattias på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen var det jobb.
Lördag: En tur till Stockholm. Åkte hemifrån halv sju och var väl hemma nån gång på kvällen. (Minnet är så himla kort)
Söndag: Födelsedagsfirande i Vikingstad och lite städ på eftermiddagen. Tidigare var vi och köpte en höstoverall till Sebban.
Den här veckan som kommer får vi se vad som händer. Det är ju lov från Öppet hus så vi får försöka roa oss på annat håll. Ska i alla fall ut och äta med hela familjen på Fredag. HELA familjen. Eller ja alla utom Lotta. Så vi blir 21 personer. Det ska bli riktigt trevligt.
Sen ska jag lämna bort Sebban till hans mormor nån dag i veckan. Så jag kan skriva på boken. Den börjar så smått ta form. Det känns som om det flyter på bra just nu. Måste ta vara på det.
Uppdaterade sidan lite grann häromdan. Mina fina pojkar!
onsdag 26 oktober 2011
Hemmafruar
Har under de senaste månaderna sett väldigt många debatter på tv om just hemmafruar. Att de är på "inmarsch" som Lennart Ekdahl uttryckte det.
Har märkt att det finns en stor okunskap hos människor, både kvinnor och män, om varför man faktiskt väljer att vara hemmafru. Eller hemmamamma. Personligen har jag valt det för att jag själv vill ta ansvar för mitt barn. Jag har skaffat honom för att jag vill vara med honom, annars kanske jag vaknar upp en dag och då kommer han vara stor och alla småbarnsåren har gått förlorade.
Jag håller med den kvinna som i kvällsöppet sa att man lever ju olika liv olika perioder i livet. Först var jag liten och hemma med mamma, sen gick jag i skolan och hade ansvar för det. Efter skolan har jag jobbat, nu ska jag vara hemma med barn. För att sen lite senare komma tillbaka till arbetslivet.
Det som gör mig mest förbannad är att man blir så spottad på när man säger att man vill vara hemma.
Katerina Janouch vill ge oss mammor dåligt samvete genom att säga att vi lägger allt ansvar på barnen, att våra äktenskap och förhållanden inte kommer att hålla och att det inte kommer ge lycka åt vare sig barnet eller en själv.
Hon har alltså mage att påstå att jag skulle skada mitt barn genom att inte ha honom på förskolan.
Vad får han där som han inte får hos mig? Han får leka med andra barn flera gånger i veckan. Han är ute och leker och han får framför allt tid tillsammans med både sin mamma och pappa. Erik och jag har båda arbeten med obekväm arbetstid. Skulle jag också arbeta och vi skulle ha Sebastian på dagis skulle all vår fritid gå åt till att laga mat, handla, städa, tvätta, allt sånt som jag nu gör när Erik är och jobbar. Vilket resulterar i att när Erik är ledig och hemma har vi all tid i världen att bara vara med varandra. Innan vi fick barn och arbetade om varann hela tiden, var vi osams ofta. Vem skulle diska? Vem skulle laga mat? Det blev aldrig städat eller handlat för ingen av oss hade tid. Dom problemen har vi inte idag och blir väldigt sällan osams.
Sen blir jag riktigt upprörd när Katerina säger att det är en överklassfråga. Att bara de kvinnor som har en man som tjänar mycket pengar kan vara hemma. När jag var liten och min mamma var hemmafru i 14 år, jobbade min pappa som bilmekaniker på Rejmes. Vi var 7 stycken hemma. 5 barn och 2 vuxna. Pappa var i 25årsåldern och försörjde oss allihop. De hade lån på ett hus. Mamma tog hand om hemmet och barn och pappa knegade in deg.
Inte så mycket deg dock men det räckte till limpa och en och annan kanelbulle. Och jag skulle aldrig byta bort den tiden jag fick med min familj mot utlandssemester 2 gånger om året och en uppfostran av nån tant som heter Britt-Inger.
Jag är trött på att få höra hela tiden att vi kvinnor som vill vara hemma med våra barn på nått sätt skulle skada jämställdheten. Jag tycker att man i varje enskild familj kan få bestämma hur man är jämställda med varann. Jag och min Erik har inga som helst problem i vår relation. (Det är klart att vi är oense ibland men inte mer än de flesta)
Nej jag slår ett slag för en kvinnas rätt till ett fritt val med sitt eget liv. Som kvinnan hos Ekdahl sa:
Om vi tror att kvinnor är kapabla nog att sitta på stora poster som chefspositioner och dylikt måste vi också tro på att hon är kapabel nog att tacka nej och kunna tillsammans med sin man ta ett eget beslut som sitt liv.
Har märkt att det finns en stor okunskap hos människor, både kvinnor och män, om varför man faktiskt väljer att vara hemmafru. Eller hemmamamma. Personligen har jag valt det för att jag själv vill ta ansvar för mitt barn. Jag har skaffat honom för att jag vill vara med honom, annars kanske jag vaknar upp en dag och då kommer han vara stor och alla småbarnsåren har gått förlorade.
Jag håller med den kvinna som i kvällsöppet sa att man lever ju olika liv olika perioder i livet. Först var jag liten och hemma med mamma, sen gick jag i skolan och hade ansvar för det. Efter skolan har jag jobbat, nu ska jag vara hemma med barn. För att sen lite senare komma tillbaka till arbetslivet.
Det som gör mig mest förbannad är att man blir så spottad på när man säger att man vill vara hemma.
Katerina Janouch vill ge oss mammor dåligt samvete genom att säga att vi lägger allt ansvar på barnen, att våra äktenskap och förhållanden inte kommer att hålla och att det inte kommer ge lycka åt vare sig barnet eller en själv.
Hon har alltså mage att påstå att jag skulle skada mitt barn genom att inte ha honom på förskolan.
Vad får han där som han inte får hos mig? Han får leka med andra barn flera gånger i veckan. Han är ute och leker och han får framför allt tid tillsammans med både sin mamma och pappa. Erik och jag har båda arbeten med obekväm arbetstid. Skulle jag också arbeta och vi skulle ha Sebastian på dagis skulle all vår fritid gå åt till att laga mat, handla, städa, tvätta, allt sånt som jag nu gör när Erik är och jobbar. Vilket resulterar i att när Erik är ledig och hemma har vi all tid i världen att bara vara med varandra. Innan vi fick barn och arbetade om varann hela tiden, var vi osams ofta. Vem skulle diska? Vem skulle laga mat? Det blev aldrig städat eller handlat för ingen av oss hade tid. Dom problemen har vi inte idag och blir väldigt sällan osams.
Sen blir jag riktigt upprörd när Katerina säger att det är en överklassfråga. Att bara de kvinnor som har en man som tjänar mycket pengar kan vara hemma. När jag var liten och min mamma var hemmafru i 14 år, jobbade min pappa som bilmekaniker på Rejmes. Vi var 7 stycken hemma. 5 barn och 2 vuxna. Pappa var i 25årsåldern och försörjde oss allihop. De hade lån på ett hus. Mamma tog hand om hemmet och barn och pappa knegade in deg.
Inte så mycket deg dock men det räckte till limpa och en och annan kanelbulle. Och jag skulle aldrig byta bort den tiden jag fick med min familj mot utlandssemester 2 gånger om året och en uppfostran av nån tant som heter Britt-Inger.
Jag är trött på att få höra hela tiden att vi kvinnor som vill vara hemma med våra barn på nått sätt skulle skada jämställdheten. Jag tycker att man i varje enskild familj kan få bestämma hur man är jämställda med varann. Jag och min Erik har inga som helst problem i vår relation. (Det är klart att vi är oense ibland men inte mer än de flesta)
Nej jag slår ett slag för en kvinnas rätt till ett fritt val med sitt eget liv. Som kvinnan hos Ekdahl sa:
Om vi tror att kvinnor är kapabla nog att sitta på stora poster som chefspositioner och dylikt måste vi också tro på att hon är kapabel nog att tacka nej och kunna tillsammans med sin man ta ett eget beslut som sitt liv.
måndag 24 oktober 2011
1 500 000
Ja så mycket pengar hade jag vunnit om jag hade varit med i pengarna på bordet idag. Tycker att det är så sjukt roligt när dom är så himla säkra.
"Jag vet att det här är rätt, lita på mig."
Och sen är det helt fel. Roligast var när ett par tävlade och dom fick frågan vilket namn Pippi Långstrump INTE hade.
Ambrosia.....Rullgardina....Krysmynta.....Viktualia........
"Jag vet att hon absolut heter Ambrosia, dom andra är jag lite osäker på."
Hallå, Pippilotta, Viktualia, Rullgardina, Krysmynta, Efraimsdotter Långstrump.
Dom åkte ut efter första frågan.
Tråkigt men roligt. Det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Imorn ska Erik och lillgrisen till öppet hus och jag ska skriva på boken. Spännande värre.
"Jag vet att det här är rätt, lita på mig."
Och sen är det helt fel. Roligast var när ett par tävlade och dom fick frågan vilket namn Pippi Långstrump INTE hade.
Ambrosia.....Rullgardina....Krysmynta.....Viktualia........
"Jag vet att hon absolut heter Ambrosia, dom andra är jag lite osäker på."
Hallå, Pippilotta, Viktualia, Rullgardina, Krysmynta, Efraimsdotter Långstrump.
Dom åkte ut efter första frågan.
Tråkigt men roligt. Det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Imorn ska Erik och lillgrisen till öppet hus och jag ska skriva på boken. Spännande värre.
söndag 23 oktober 2011
Palla???
Ja lillasyster 8 år gick i en kvart och sa ordet palla säkert 100 gånger. "Palla vara hos mig, bla bla bla."
Hon ska väl typ inte ens veta vad ordet betyder? Eller?
Jaja helgen har varit härlig. I fredagskväll var vi hos mamma och åt räkor, kräftor och köttfärspaj. Mumma!
I går blev det bakning. Saltbullar och fyra limpor. Var hos mormor på förmiddan och fikade, åt lunch och mös lite.
Idag har vi varit i Valla. Jag, Sebban och Emilia. Hela eftermiddag. Kallt men ack så skönt. Det bästa med hösten. När det är kallt så man måste ta på sig vantar och en skön tröja, men solen är framme och värmer i ansiktet.
Tittade på debatt häromdagen. Bara så att ni vet: är man Sverigedemokrat borde man inte tycka att Ganna ska få stanna i Sverige. Det säger dom i alla fall där. Märkligt.
Hon ska väl typ inte ens veta vad ordet betyder? Eller?
Jaja helgen har varit härlig. I fredagskväll var vi hos mamma och åt räkor, kräftor och köttfärspaj. Mumma!
I går blev det bakning. Saltbullar och fyra limpor. Var hos mormor på förmiddan och fikade, åt lunch och mös lite.
Idag har vi varit i Valla. Jag, Sebban och Emilia. Hela eftermiddag. Kallt men ack så skönt. Det bästa med hösten. När det är kallt så man måste ta på sig vantar och en skön tröja, men solen är framme och värmer i ansiktet.
Tittade på debatt häromdagen. Bara så att ni vet: är man Sverigedemokrat borde man inte tycka att Ganna ska få stanna i Sverige. Det säger dom i alla fall där. Märkligt.
fredag 21 oktober 2011
En vecka till
Jaha så har snart en hel vecka till gått förbi. Veckorna verkar på nått sätt rusa fram ibland för att sen stanna av och sega sig fram som dåligt tuggummi ibland.
Den här veckan har följande hänt:
Måndag: Idisslade
Tisdag: Öppet hus
Onsdag: Idisslade
Torsdag: Idisslade
Fredag: Middag hos mamma.....veckans höjdpunkt. Får se vad det blir för smarre.
Inte den mest händelserika veckan i mitt liv hittills men nog så spännande. Förutom idisslande har vi ju varit ute i vädret. Lite olika väder olika dagar. Vi har ju ätit mat flera gånger om dagen. Både frukost, lunch, middag och mellis. Just det, vi har ju hängt upp nya gardiner. Superfint. Jo Sebastian har ätit sin första ballerina kladdkaka. Han gillat.
Nästa vecka måste vi hitta på nått mer.
Kanske städa städskåpet?
Den här veckan har följande hänt:
Måndag: Idisslade
Tisdag: Öppet hus
Onsdag: Idisslade
Torsdag: Idisslade
Fredag: Middag hos mamma.....veckans höjdpunkt. Får se vad det blir för smarre.
Inte den mest händelserika veckan i mitt liv hittills men nog så spännande. Förutom idisslande har vi ju varit ute i vädret. Lite olika väder olika dagar. Vi har ju ätit mat flera gånger om dagen. Både frukost, lunch, middag och mellis. Just det, vi har ju hängt upp nya gardiner. Superfint. Jo Sebastian har ätit sin första ballerina kladdkaka. Han gillat.
Nästa vecka måste vi hitta på nått mer.
Kanske städa städskåpet?
lördag 15 oktober 2011
Jobb, bråk och Ullared
Ja nu har höstresan till Ullared blivit utförd. Hittade massa bra saker till Sebban. Vinteroverall, regnkläder, vantar, fuskolle plus alla andra kläder man kan behöva under vintern. Blev lite till mig och Erik också men det var ju Sebban som prioriterades. Det är så härligt i Ullared. Inget slår att fösas fram mellan hyllorna som kor inne i ladugården. Arga kärringar, stressade mammor och uttråkade karlar. Skrikiga barn som inte alls tyckte att det var så himla roligt trots allt att vara inne i ett varuhus i sex sju timmar när leksaksavdelningen avverkades på fem minuter. Men så härligt när man kommer hem och lägger upp alla grejer på sängen. Man ser sånt man inte ens kommer ihåg att man köpte. Underbart.
Har i dagarna haft en väldigt hetsig diskussion med delar av familjen. Försöker sätta upp regler i vårt hem när det gäller vår egen son. Blir så himla ledsen när man måste säga till hundra gånger om saker som sen inte följs i alla fall. Det är klart att en del traditioner måste fortsätta att gå i arv. Annars är det ju ingen tradition. Fast vi kanske vill skapa egna traditioner. Och själva bestämma vilka vi vill ta med från vår egen barndom. Det vore trevligt om man någon gång ibland åtminstone kunde bli tillfrågad innan det görs nått. Allt behöver inte vara lite hemligt.
Jag har jobbat min första dag igår efter föräldraledigheten. Det var så himla mysigt. Träffade mina söta tanter igen. Klart var det stressigt men det hör ju jobbet till. Det är skönt att det händer nått hela tiden. Skulle bli idiot om jag bara satt ner och inget hade att göra. Mötte två av gubbarna ute vid cykelstället. Och den ena sa:
"Vi tycker att det är så roligt att se Lena här igen."
Då blir man varm i hjärtat.
Har i dagarna haft en väldigt hetsig diskussion med delar av familjen. Försöker sätta upp regler i vårt hem när det gäller vår egen son. Blir så himla ledsen när man måste säga till hundra gånger om saker som sen inte följs i alla fall. Det är klart att en del traditioner måste fortsätta att gå i arv. Annars är det ju ingen tradition. Fast vi kanske vill skapa egna traditioner. Och själva bestämma vilka vi vill ta med från vår egen barndom. Det vore trevligt om man någon gång ibland åtminstone kunde bli tillfrågad innan det görs nått. Allt behöver inte vara lite hemligt.
Jag har jobbat min första dag igår efter föräldraledigheten. Det var så himla mysigt. Träffade mina söta tanter igen. Klart var det stressigt men det hör ju jobbet till. Det är skönt att det händer nått hela tiden. Skulle bli idiot om jag bara satt ner och inget hade att göra. Mötte två av gubbarna ute vid cykelstället. Och den ena sa:
"Vi tycker att det är så roligt att se Lena här igen."
Då blir man varm i hjärtat.
tisdag 11 oktober 2011
Kakbuffé och gamla tanter
Ja idag har vi varit på servicehuset jag och Sebban. Ja tillsammans med mormor förstås.
Det var tisdagsträff med kyrkan och kakbuffé med lotteri och auktion. Lite speciellt med bak-auktion men man ska ju uppleva allt en gång i livet säger dom ju.
Det var mysigt. Tycker att det är härligt att komma till jobbet och både tanter och personal efterfrågar mig. Alla vill veta när jag ska komma tillbaka. Börjar iofs tro att det är så de kan hålla sig borta den dagen jag kommer.
Nej då men det känns skönt att de vill ha mig tillbaka. Får se när jag kan komma och jobba igen bara. Våra tider krockar ju hela tiden.
Debatterade lite idag på efter tios hemsida på facebook. De ville veta ifall det är ok att dricka vin när man ammar. Svaret är NEJ!
De ville veta hur gammal bebisen ska vara innan man kan lämna den med barnvakt för att typ åka till stan och gå på restaurang. I fredags när jag var ute med mamma och syrorna, det var första gången jag var på restaurang utan Sebban sen han föddes. (han är nu 14 månader) Och jag hade inte ens barnvakt. Han var hemma med sin pappa.
Det verkar väldigt främmande för en del människor att man faktiskt kan ha egentid och vårda om sitt förhållande hemma på kvällarna när barnen lagt sig. Tragiskt.
Det var tisdagsträff med kyrkan och kakbuffé med lotteri och auktion. Lite speciellt med bak-auktion men man ska ju uppleva allt en gång i livet säger dom ju.
Det var mysigt. Tycker att det är härligt att komma till jobbet och både tanter och personal efterfrågar mig. Alla vill veta när jag ska komma tillbaka. Börjar iofs tro att det är så de kan hålla sig borta den dagen jag kommer.
Nej då men det känns skönt att de vill ha mig tillbaka. Får se när jag kan komma och jobba igen bara. Våra tider krockar ju hela tiden.
Debatterade lite idag på efter tios hemsida på facebook. De ville veta ifall det är ok att dricka vin när man ammar. Svaret är NEJ!
De ville veta hur gammal bebisen ska vara innan man kan lämna den med barnvakt för att typ åka till stan och gå på restaurang. I fredags när jag var ute med mamma och syrorna, det var första gången jag var på restaurang utan Sebban sen han föddes. (han är nu 14 månader) Och jag hade inte ens barnvakt. Han var hemma med sin pappa.
Det verkar väldigt främmande för en del människor att man faktiskt kan ha egentid och vårda om sitt förhållande hemma på kvällarna när barnen lagt sig. Tragiskt.
måndag 10 oktober 2011
Varför?
Hur kommer det säg att allt folk skriver på facebook är så intressant?
Om nån skriver ett inlägg typ "Jaha då blev det makaroner och korv till middag idag" så fullkomligt haglar det in kommentarer på det.
"Supergott"
"Här blir det pannkakor"
"Vi ska äta potatismos och korv"
Alla såna där menlösa inlägg får alltid ett gäng kommentarer.
Här på bloggen har jag hittills mellan 30-40 läsare om dagen och inte en enda har någonsin nått att säga om mina inlägg.
Kanske ska skriva mera om hur mina toabesök går och vad jag tänker laga till middag.
Om nån skriver ett inlägg typ "Jaha då blev det makaroner och korv till middag idag" så fullkomligt haglar det in kommentarer på det.
"Supergott"
"Här blir det pannkakor"
"Vi ska äta potatismos och korv"
Alla såna där menlösa inlägg får alltid ett gäng kommentarer.
Här på bloggen har jag hittills mellan 30-40 läsare om dagen och inte en enda har någonsin nått att säga om mina inlägg.
Kanske ska skriva mera om hur mina toabesök går och vad jag tänker laga till middag.
söndag 9 oktober 2011
Tapas
Yes det blev Tapas på....Tapas i Fredags med mamma och systrar. GUUUUD så gott.
Det var fantastiskt. Jag tycker att man gör alldeles för lite tillsammans med sina tjejer.
Erik och lillgrisen var själva hemma och det hade nog gått ganska bra. Dom har ju inte varit ensamma så långa stunder i taget så mycket. Blir bra på Onsdag när den här mamman ska till Ullared alldeles själv utan både man och barn.
Erik är ju lite trälig när vi är där. Han kan inte gå själv. Utan han ska hänga mig i hasorna hela tiden. Jag kanske vill gå och titta på bh:ar, toppar och byxor på egen hand. Men nej. Erik låter mig gå själv ungefär tio minuter.
Och han vill alltid följa med. Brukar bli lite sur när jag ska åka utan honom. De flesta män blir överlyckliga när deras andra hälft låter dom stanna hemma. Min andra hälft blir överlycklig om han får följa med.
Nu idag blir det snart långpromenad bara grisen vaknar. Lång höstpromenad och sen fika hos mamma.
Göttgöttigöttgött.
Det var fantastiskt. Jag tycker att man gör alldeles för lite tillsammans med sina tjejer.
Erik och lillgrisen var själva hemma och det hade nog gått ganska bra. Dom har ju inte varit ensamma så långa stunder i taget så mycket. Blir bra på Onsdag när den här mamman ska till Ullared alldeles själv utan både man och barn.
Erik är ju lite trälig när vi är där. Han kan inte gå själv. Utan han ska hänga mig i hasorna hela tiden. Jag kanske vill gå och titta på bh:ar, toppar och byxor på egen hand. Men nej. Erik låter mig gå själv ungefär tio minuter.
Och han vill alltid följa med. Brukar bli lite sur när jag ska åka utan honom. De flesta män blir överlyckliga när deras andra hälft låter dom stanna hemma. Min andra hälft blir överlycklig om han får följa med.
Nu idag blir det snart långpromenad bara grisen vaknar. Lång höstpromenad och sen fika hos mamma.
Göttgöttigöttgött.
fredag 7 oktober 2011
Hjärnstillestånd
Ja så kan det ju också vara ibland.
Skulle sätta mig ner och skriva lite på boken. Visste innan precis vad jag skulle skriva om och helt plötsligt stod det helt stilla.
Började färga håret och kom då på vad det var jag skulle ventilera idag. Satte mig vid datorn och fick inte ner det på papper. Det är nog bara för att lillgrisen och hans far gick hemifrån. Jag fick ju riktig tid att sitta här och skriva. Då är det klart att det inte går.
Idag ska jag för övrigt gå ut och äta med mamma och de två äldsta systrarna. Mamma bjuder. Vet inte vart vi ska men det är väl lite spännande det också. Härligt att få vara ute bara vi tjejer. Första gången jag går ut och äter på över ett år utan en liten griskille bredvid som inte vill sitta still. Jag ska njuta av varje sekund. Ändå tills jag saknar honom och vill åka hem igen.
För så kan det ju också vara ibland.
Skulle sätta mig ner och skriva lite på boken. Visste innan precis vad jag skulle skriva om och helt plötsligt stod det helt stilla.
Började färga håret och kom då på vad det var jag skulle ventilera idag. Satte mig vid datorn och fick inte ner det på papper. Det är nog bara för att lillgrisen och hans far gick hemifrån. Jag fick ju riktig tid att sitta här och skriva. Då är det klart att det inte går.
Idag ska jag för övrigt gå ut och äta med mamma och de två äldsta systrarna. Mamma bjuder. Vet inte vart vi ska men det är väl lite spännande det också. Härligt att få vara ute bara vi tjejer. Första gången jag går ut och äter på över ett år utan en liten griskille bredvid som inte vill sitta still. Jag ska njuta av varje sekund. Ändå tills jag saknar honom och vill åka hem igen.
För så kan det ju också vara ibland.
tisdag 4 oktober 2011
Öppet hus och Fetbilder
Ja idag har vi återigen varit på öppet hus i kyrkan. Sebastian tycker att det är döömysigt. Försökte mysa idag igen, med en liten tjej, men hon fattade nog inte riktigt vad det var han ville.
Bara han inte blir en sån där våldsmysare vid vuxen ålder, sånt kan lätt missuppfattas.
Satt tidigare idag och tittade lite på bilder från sommaren och insåg en sak. Jag måste skriva en rättelse från tidigare inlägg. Det räcker INTE att vara skitviktig.
Jag har ju ingen hals. Det är som en stor klump mellan min överkropp och huvet.
Det räcker inte ens att säga tjock. Jag är tjock, fet, mullig, kraftig, kolossal, rund, stor och "välväxt".
Att äta sallad för resten av mitt liv är nu som bortblåst. Jag får äta luft och leva på kärlek resten av livet.
Eller ja i alla fall kanske lite sallad, ett par gånger i veckan. Eller kanske jag skulle sluta äta kakor. Men jag äter ju inga kakor. Nästan. Får sluta med popcorn på fredagarna. Och läsk.
Och kanske gå ut och gå utan Sebastian en gång i veckan. Lite raskt. Eller ganska raskt. Och kanske varje dag.
Plan för veckan:
1. Gå ut och gå minst 3 kvällar utan Sebastian
2. Bara fika hos Liselott ikväll och kanske lite grann på söndag
3. Äta något lite lätt på Torsdag när jag ska ut med mamma. Eller kanske inte lätt men något gott.
4. Resten av veckan blir det makrill i tomatsås, eller morötter
Det finns i alla fall en kille som alltid blir bra på bild. Min älskling. (Eller mina älsklingar)
Bara han inte blir en sån där våldsmysare vid vuxen ålder, sånt kan lätt missuppfattas.
Satt tidigare idag och tittade lite på bilder från sommaren och insåg en sak. Jag måste skriva en rättelse från tidigare inlägg. Det räcker INTE att vara skitviktig.
Jag har ju ingen hals. Det är som en stor klump mellan min överkropp och huvet.
Det räcker inte ens att säga tjock. Jag är tjock, fet, mullig, kraftig, kolossal, rund, stor och "välväxt".
Att äta sallad för resten av mitt liv är nu som bortblåst. Jag får äta luft och leva på kärlek resten av livet.
Eller ja i alla fall kanske lite sallad, ett par gånger i veckan. Eller kanske jag skulle sluta äta kakor. Men jag äter ju inga kakor. Nästan. Får sluta med popcorn på fredagarna. Och läsk.
Och kanske gå ut och gå utan Sebastian en gång i veckan. Lite raskt. Eller ganska raskt. Och kanske varje dag.
Plan för veckan:
1. Gå ut och gå minst 3 kvällar utan Sebastian
2. Bara fika hos Liselott ikväll och kanske lite grann på söndag
3. Äta något lite lätt på Torsdag när jag ska ut med mamma. Eller kanske inte lätt men något gott.
4. Resten av veckan blir det makrill i tomatsås, eller morötter
Det finns i alla fall en kille som alltid blir bra på bild. Min älskling. (Eller mina älsklingar)
lördag 1 oktober 2011
Baddräktshull och könshår
Idag tänkte vi lyxa till det med en liten tur till simhallen. Så imorse var det full rulle för att äta frukost, packa väskan och ge oss iväg mot staden.
Tydligen var det nått jippo där idag för det låg badbollar det stod tekniska verken på i hela bassängen. Typ. Eller ja det var många badbollar i alla fall.
Sen klockan 11 skulle det komma en sjörövare dit. Kul för alla barn tänkte jag. Lite tönt för vuxna. När det händer såna där saker känner jag bara hur pinsamt det är när killen i ögonlapp, kattkostym eller superhjältedräkt kommer av sig. När ett barn tex ropar rakt ut "MAN KAN INTE ÄTA HAJAR!" Barn är ju så härliga. Är dom inte i skolan räcker dom minsann inte upp handen när de vill säga nått. De skriker rakt ut. Och ofta någonting som inte ens har med saken att göra. "MIN MAMMA TYCKER OM NÄR PAPPA KLAPPAR HENNE PÅ STJÄRTEN!"
Sebastian tyckte i alla fall att det var trevligt att bada. Sen var det ju dags att duscha. Igen! SKRÄCK!
Finns det nånting jag hatar så är det att behöva visa min nakna, fula, bleka kropp med bristningar på magen och hängiga tuttar för folk. Men när jag står där i duschen och tittar lite på de andra som står där så ser jag ju att de flesta faktiskt ser ut som jag. 80 % av kvinnorna där har ju barn, och kroppen som bevisar det.
Känner mig överlycklig över att alla andra där också har en mage som ser ut som bulldeg. Icke fast bulldeg. Den lixom dallrar lite grann när man klappar på den. De har också hängiga ur-ammade tuttar. Bristningar så långt ögat kan nå och dessutom lite av det där gravidfettet kvar. Står där och känner mig SÅÅÅÅ nöjd.
Ända tills det kommer in en vältränad mamma i 35 årsåldern. Hon har inte bara ett barn, inte heller två utan 3 barn i släptåg. Hon är alltså trebarnsmorsa. (Vet att det är hennes eftersom de alla tre till min stora fasa kallade henne mamma) Där står hon naken och ser ut som hon gjorde när hon var 19. Ingen bulldeg, fasta tuttar och inte en enda bristning. Men jag är inte ett dugg avundsjuk. Jag ska ju hem och äta sallad. Bara sallad.
För resten av mitt liv.
Jo just det. När vi satt i barnbassängen jag och Sebastian kom det fram en kvinna och stod precis där vi satt. Och rakt framför mina ögon fick jag se en annan kvinnas buske titta fram.
Att komma ihåg: Blunda varje gång jag är i simhallen.
Tydligen var det nått jippo där idag för det låg badbollar det stod tekniska verken på i hela bassängen. Typ. Eller ja det var många badbollar i alla fall.
Sen klockan 11 skulle det komma en sjörövare dit. Kul för alla barn tänkte jag. Lite tönt för vuxna. När det händer såna där saker känner jag bara hur pinsamt det är när killen i ögonlapp, kattkostym eller superhjältedräkt kommer av sig. När ett barn tex ropar rakt ut "MAN KAN INTE ÄTA HAJAR!" Barn är ju så härliga. Är dom inte i skolan räcker dom minsann inte upp handen när de vill säga nått. De skriker rakt ut. Och ofta någonting som inte ens har med saken att göra. "MIN MAMMA TYCKER OM NÄR PAPPA KLAPPAR HENNE PÅ STJÄRTEN!"
Sebastian tyckte i alla fall att det var trevligt att bada. Sen var det ju dags att duscha. Igen! SKRÄCK!
Finns det nånting jag hatar så är det att behöva visa min nakna, fula, bleka kropp med bristningar på magen och hängiga tuttar för folk. Men när jag står där i duschen och tittar lite på de andra som står där så ser jag ju att de flesta faktiskt ser ut som jag. 80 % av kvinnorna där har ju barn, och kroppen som bevisar det.
Känner mig överlycklig över att alla andra där också har en mage som ser ut som bulldeg. Icke fast bulldeg. Den lixom dallrar lite grann när man klappar på den. De har också hängiga ur-ammade tuttar. Bristningar så långt ögat kan nå och dessutom lite av det där gravidfettet kvar. Står där och känner mig SÅÅÅÅ nöjd.
Ända tills det kommer in en vältränad mamma i 35 årsåldern. Hon har inte bara ett barn, inte heller två utan 3 barn i släptåg. Hon är alltså trebarnsmorsa. (Vet att det är hennes eftersom de alla tre till min stora fasa kallade henne mamma) Där står hon naken och ser ut som hon gjorde när hon var 19. Ingen bulldeg, fasta tuttar och inte en enda bristning. Men jag är inte ett dugg avundsjuk. Jag ska ju hem och äta sallad. Bara sallad.
För resten av mitt liv.
Jo just det. När vi satt i barnbassängen jag och Sebastian kom det fram en kvinna och stod precis där vi satt. Och rakt framför mina ögon fick jag se en annan kvinnas buske titta fram.
Att komma ihåg: Blunda varje gång jag är i simhallen.
torsdag 29 september 2011
Effektivitet
Ja idag känner jag att jag har varit riktigt effektiv. I alla fall på förmiddagen. Erik och Sebastian gick ut på en promenad efter frukost.
Erik var inne i badrummet när Sebastian kom in dit med sina skor i handen. "Den" sa han och ville tydligen bli påklädd för en liten tur ute i det gröna. (Gula, röda, orangea)
Så fort dom hade satt sina små fötter utanför tröskeln satte jag fart. Hade ju gjort en del saker lite innan dom gick iväg också. Så när klockan sen blev tolv hade jag plockat fram frukost, plockat bort den igen och diskat efteråt. Bäddat sängar, duschat, dammat, dammsugit, kokat rotmos och fläsklägg OCH bestämt mig för att vi skulle till sandlådan på eftermiddagen.
Så eftermiddagen har spenderats med hink och spade i sanden, på mage i rutschkanan och inne hos mormor för mellis och middag.
Nu sover grisen så jag tänkte att jag skulle avsluta dagen med ett eller två kapitel i min bok. (Den jag skriver alltså, inte Svärdet och Spiran, trots att det är typ en av världens bästa böcker.)
Imorgon har jag för mig att vi inte ska göra nått speciellt, så det ska vi säkert. Hoppas Erik vet.
Tack och hej skivad ost!
Erik var inne i badrummet när Sebastian kom in dit med sina skor i handen. "Den" sa han och ville tydligen bli påklädd för en liten tur ute i det gröna. (Gula, röda, orangea)
Så fort dom hade satt sina små fötter utanför tröskeln satte jag fart. Hade ju gjort en del saker lite innan dom gick iväg också. Så när klockan sen blev tolv hade jag plockat fram frukost, plockat bort den igen och diskat efteråt. Bäddat sängar, duschat, dammat, dammsugit, kokat rotmos och fläsklägg OCH bestämt mig för att vi skulle till sandlådan på eftermiddagen.
Så eftermiddagen har spenderats med hink och spade i sanden, på mage i rutschkanan och inne hos mormor för mellis och middag.
Nu sover grisen så jag tänkte att jag skulle avsluta dagen med ett eller två kapitel i min bok. (Den jag skriver alltså, inte Svärdet och Spiran, trots att det är typ en av världens bästa böcker.)
Imorgon har jag för mig att vi inte ska göra nått speciellt, så det ska vi säkert. Hoppas Erik vet.
Tack och hej skivad ost!
onsdag 28 september 2011
5 år
Ja så länge är det faktiskt idag sen jag och Erik blev tillsammans. Och tänk vad mycket vi har hunnit med på 5 år. Flyttat ihop, köpt lägenhet, sålt lägenhet, flyttat till Vikingstad, flyttat till Malmslätt, förlovat oss, fått barn, varit på semester i Grekland, på Åland, i Danmark (3 gånger), i Norrland (2 gånger) plus att vi varit med om en del tråkiga saker också men det behöver vi ju inte ta upp här.
Tänk om jag hade vetat det den där dagen för fem år sen, när jag tog med honom hem till pappa för att bränna ut en skiva till datorn, att jag idag skulle sitta här med honom så lång tid efteråt.
Älskar honom mer nu än då och kommer säkert göra det mer sen än nu.
Jag är trots en del dispyter ibland och tvivelaktigt diskat porslin, väldigt lyckligt lottad.
Puss!
Tänk om jag hade vetat det den där dagen för fem år sen, när jag tog med honom hem till pappa för att bränna ut en skiva till datorn, att jag idag skulle sitta här med honom så lång tid efteråt.
Älskar honom mer nu än då och kommer säkert göra det mer sen än nu.
Jag är trots en del dispyter ibland och tvivelaktigt diskat porslin, väldigt lyckligt lottad.
Puss!
tisdag 27 september 2011
Ögon säger mer än tusen ord
Det var tufft att se henne sitta där sjuk och eländig. Sa ingenting och rörde sig inte heller. Samtidigt bryr jag mig egentligen inte ett skit.
Varför skulle jag?
Jag kan nästan svära på att hon visste vem jag var. Kunde se det i hennes ögon. Sättet hon tittade på mig var som om hon visste precis. Och det är väl kanske inte så konstigt kanske.
Människor jag träffar för allra första gången säger ju att jag är så himla lik mamma. Att man inte kan ta miste på att det är hon som är min mamma.
Men är jag verkligen så lik att 30 år tillbaka i tiden kan göra sig påmint?
Nu har jag ju i alla fall varit där. Jag gjorde det. Det jag bestämde mig för att göra för många många år sen. Nu är det gjort och jag kan inte ta tillbaka det. Man ska ju bara ångra sånt man inte gjort. Nu har jag inte mycket kvar att ångra.
Pappa: Tack för att just du valde att bli min pappa.
Varför skulle jag?
Jag kan nästan svära på att hon visste vem jag var. Kunde se det i hennes ögon. Sättet hon tittade på mig var som om hon visste precis. Och det är väl kanske inte så konstigt kanske.
Människor jag träffar för allra första gången säger ju att jag är så himla lik mamma. Att man inte kan ta miste på att det är hon som är min mamma.
Men är jag verkligen så lik att 30 år tillbaka i tiden kan göra sig påmint?
Nu har jag ju i alla fall varit där. Jag gjorde det. Det jag bestämde mig för att göra för många många år sen. Nu är det gjort och jag kan inte ta tillbaka det. Man ska ju bara ångra sånt man inte gjort. Nu har jag inte mycket kvar att ångra.
Pappa: Tack för att just du valde att bli min pappa.
söndag 25 september 2011
Totalt däckad
Idag har jag varit i sängen i princip hela dagen. Feber, förkyld och rent allmänt sjuk. Varit däckad och sovit typ 10 timmar av 14.
Känner att 4 liter meducin inte räcker till. Det är ju inte ens volymen på en skurhink. Det känns som om mitt huvud är mos och att mina lämmar ska ramla av när som helst.
Tror att panodil bara är ett placebo. EN placebo???...HHmmm...jaja. Känner i alla fall att det inte gör nått för mig.
Kanske måste öka dosen lite. Köra som alla gamlingar på hemmet. Panodil 2x4 varje dag. Kanske jag blir så förgiftad av all paracetamol att jag helt enkelt glömmer bort att jag är sjuk.
Hur bra vore inte det?
Känner att 4 liter meducin inte räcker till. Det är ju inte ens volymen på en skurhink. Det känns som om mitt huvud är mos och att mina lämmar ska ramla av när som helst.
Tror att panodil bara är ett placebo. EN placebo???...HHmmm...jaja. Känner i alla fall att det inte gör nått för mig.
Kanske måste öka dosen lite. Köra som alla gamlingar på hemmet. Panodil 2x4 varje dag. Kanske jag blir så förgiftad av all paracetamol att jag helt enkelt glömmer bort att jag är sjuk.
Hur bra vore inte det?
fredag 23 september 2011
4 liter meducin
Det är vad jag skulle behöva. 4 liter meducin som är bra för sjukdom.
Ont i halsen, slö i kroppen och snorig i näsan.
Jag behöver inte kunna polera möbler med den för det har jag annat till.
(Skrev inget igår pga sjukdom uppenbarligen.)
Idag har det inte blivit många knop här hemma. Erik har varit iväg och plockat lingon. 2 liter blev det. Det är ju inte så vi kan sälja men det räcker i vinter till oss.
Så nu är det snart klart. Saft, sylt, marmelad, dricka och gelé. Har bara gelén kvar men det ska mormor hjälpa mig med.
Jag är en riktig jävel på saft och sylt men gelé känns farligt. Skulle bli så grymt besviken om jag förstörde så mycket fina bär. Som pappa ofta sa till mamma när hon frågade om inte han kunde laga mat ibland. "Varför ska jag förstöra ingredienser när du ändå gör det bättre än mig?"
Sanningens ord tycker jag. Vi kan hålla oss till vad vi kan. Det är tydligen därför Erik aldrig dammsuger eller skurar toan. Måste vara så.
Ont i halsen, slö i kroppen och snorig i näsan.
Jag behöver inte kunna polera möbler med den för det har jag annat till.
(Skrev inget igår pga sjukdom uppenbarligen.)
Idag har det inte blivit många knop här hemma. Erik har varit iväg och plockat lingon. 2 liter blev det. Det är ju inte så vi kan sälja men det räcker i vinter till oss.
Så nu är det snart klart. Saft, sylt, marmelad, dricka och gelé. Har bara gelén kvar men det ska mormor hjälpa mig med.
Jag är en riktig jävel på saft och sylt men gelé känns farligt. Skulle bli så grymt besviken om jag förstörde så mycket fina bär. Som pappa ofta sa till mamma när hon frågade om inte han kunde laga mat ibland. "Varför ska jag förstöra ingredienser när du ändå gör det bättre än mig?"
Sanningens ord tycker jag. Vi kan hålla oss till vad vi kan. Det är tydligen därför Erik aldrig dammsuger eller skurar toan. Måste vara så.
onsdag 21 september 2011
Lunch, lek och för stora regnbyxor
Har idag varit hemma hos Fia och Robert med lillgrisen och lekt med grabbarna.
Eller ja, Sebastian har lekt och jag har umgåtts med Fia. Det var trevligt. Bestämde mig ju för ett tag sen att jag måste se till att få tillbaka vännerna jag mist. Måste bara ta en i taget.
Vi pratade idag om hur skönt det var sist vi träffades. Fia och pojkarna var här hos oss. Då hade vi inte sett varandra eller ens pratat med varann på 5 år ungefär. Men det kändes som vi hade pratat med varann förra veckan. Det var som om ingen tid alls hade förflutit. Trots det har Fia fått två barn, köpt hus och jag har förlovat mig, fått barn, köpt och sålt en lägenhet och utbildat mig till Uska. Men det känns ändå som om vi aldrig var ifrån varann. Det måste vara då man är riktigt bra vänner kom jag fram till.
Hade i alla fall väldigt trevligt där i Nykyrka. Det blev lunch, mellis och lek ute. Sebastian har ju inga regnkläder än så vi fick låna byxor och stövlar. Ska till Ullared nu i Oktober och inhandla hela vintergarderoben. Det gick bra att gå i stövlarna men byxorna åkte av hela tiden. Han är ju så mager som de säger på BVC.
Kom hem så sent så det var bara att äta lite mat, bada barn och sen lägga honom i säng.
Nu sover han som en stock. Vilar ut inför morgondagens äventyr. Precis som hans mamma snart ska göra.
Ses imorgon!
Eller ja, Sebastian har lekt och jag har umgåtts med Fia. Det var trevligt. Bestämde mig ju för ett tag sen att jag måste se till att få tillbaka vännerna jag mist. Måste bara ta en i taget.
Vi pratade idag om hur skönt det var sist vi träffades. Fia och pojkarna var här hos oss. Då hade vi inte sett varandra eller ens pratat med varann på 5 år ungefär. Men det kändes som vi hade pratat med varann förra veckan. Det var som om ingen tid alls hade förflutit. Trots det har Fia fått två barn, köpt hus och jag har förlovat mig, fått barn, köpt och sålt en lägenhet och utbildat mig till Uska. Men det känns ändå som om vi aldrig var ifrån varann. Det måste vara då man är riktigt bra vänner kom jag fram till.
Hade i alla fall väldigt trevligt där i Nykyrka. Det blev lunch, mellis och lek ute. Sebastian har ju inga regnkläder än så vi fick låna byxor och stövlar. Ska till Ullared nu i Oktober och inhandla hela vintergarderoben. Det gick bra att gå i stövlarna men byxorna åkte av hela tiden. Han är ju så mager som de säger på BVC.
Kom hem så sent så det var bara att äta lite mat, bada barn och sen lägga honom i säng.
Nu sover han som en stock. Vilar ut inför morgondagens äventyr. Precis som hans mamma snart ska göra.
Ses imorgon!
tisdag 20 september 2011
Förkylning och brunsås
Ja Sebastian har drabbats av förkylning. Igår var vi ute i skogen i 2 timmar och plockade kantareller. Hittade ganska många med tanke på att det var på sluttampen. Han blev nog lite kall där ute och fick förkylning när vi fick svamp.
Men han verkar inte vara så ledsen för det.
Tittade ikväll på Landet brunsås igen. Guuud vilket bra program. Det är klart att jag alltid egentligen har vetat vad jag stoppar i mig men man blundar så lätt för det. Man vet ju vad man tycker om och fortsätter helst med att äta det.
Tänkte att jag skulle testa en grej nu i höst. En gång i veckan ska jag prova att äta nått jag aldrig ätit förut. Ska ju helst vara något nyttigt förstås, annars förlorar det ju sitt syfte lite grann. Så den här veckan kanske vi skulle köpa hem svartrötter och tugga på??
Måste ju finnas recept på hur man tillagar och äter dom.
Det är min grej i höst: att testa ny mat. Och kanske gå ner några kilon på köpet.
Hur bra vore inte det???
Men han verkar inte vara så ledsen för det.
Tittade ikväll på Landet brunsås igen. Guuud vilket bra program. Det är klart att jag alltid egentligen har vetat vad jag stoppar i mig men man blundar så lätt för det. Man vet ju vad man tycker om och fortsätter helst med att äta det.
Tänkte att jag skulle testa en grej nu i höst. En gång i veckan ska jag prova att äta nått jag aldrig ätit förut. Ska ju helst vara något nyttigt förstås, annars förlorar det ju sitt syfte lite grann. Så den här veckan kanske vi skulle köpa hem svartrötter och tugga på??
Måste ju finnas recept på hur man tillagar och äter dom.
Det är min grej i höst: att testa ny mat. Och kanske gå ner några kilon på köpet.
Hur bra vore inte det???
onsdag 14 september 2011
Snickarbyxor och kladdkaka
Idag har pappa och Lotta varit här. Sebastian fick världens finaste snickarbyxor. Ser ut som en riktig byggjobbare. Och en jätterolig typ lastbil som spelar.
Själv fick jag presentkort på Cervera. Så nu blir det köksshopping.
Fika blev kladdkaka Erik bakade på Ica. Supergod. När pappa och Lotta åkte gick vi ut på promenad i blåsten. Men det var uppfriskande och jätteskönt när vi sen kom in igen.
Gick hem till mormor och fikade och åt kvällmat.
Imorgon blir det innedag hela dagen. Ska göra långkok och städa inför helgen. Erik är ledig fredag, lördag, söndag, måndag. Skönt att få städet gjort innan så vi kan njuta av ledig tid tillsammans. Härligt.
Själv fick jag presentkort på Cervera. Så nu blir det köksshopping.
Fika blev kladdkaka Erik bakade på Ica. Supergod. När pappa och Lotta åkte gick vi ut på promenad i blåsten. Men det var uppfriskande och jätteskönt när vi sen kom in igen.
Gick hem till mormor och fikade och åt kvällmat.
Imorgon blir det innedag hela dagen. Ska göra långkok och städa inför helgen. Erik är ledig fredag, lördag, söndag, måndag. Skönt att få städet gjort innan så vi kan njuta av ledig tid tillsammans. Härligt.
Dödshjälp.....eller??
Idag satt jag hemma hos mormor och läste tidningen. Där var en artikel om en läkare som för några år sen gav ett spädbarn en dos morfin som resulterade i att barnet dog.
Sanningen är att den lilla flickan skulle dö iallafall. Morfinet skulle ge henne en smärtfri sista tid i livet. I just det här fallet kan jag ju tänka mig att man kanske kunde ha gett lite mindre morfin än vad man gjorde men trots det tycker jag att allt skedde på ett rätt och riktigt sätt.
Ett spädbarn kan ju inte tala om hur mycket det gör ont eller vad för slags smärta det känner. Meningen är ju att vi ska se till att människor får ett värdigt slut i livet. En människa som då faktiskt ska dö, antingen idag smärtfri eller om två-tre dagar med fruktansvärda smärtor hela tiden.
Vilket skulle du själv välja?
Jag tycker att ordet dödshjälp är helt fel. Man hjälper inte människor att dö, man hjälper dom att dö smärtfria.
Sanningen är att den lilla flickan skulle dö iallafall. Morfinet skulle ge henne en smärtfri sista tid i livet. I just det här fallet kan jag ju tänka mig att man kanske kunde ha gett lite mindre morfin än vad man gjorde men trots det tycker jag att allt skedde på ett rätt och riktigt sätt.
Ett spädbarn kan ju inte tala om hur mycket det gör ont eller vad för slags smärta det känner. Meningen är ju att vi ska se till att människor får ett värdigt slut i livet. En människa som då faktiskt ska dö, antingen idag smärtfri eller om två-tre dagar med fruktansvärda smärtor hela tiden.
Vilket skulle du själv välja?
Jag tycker att ordet dödshjälp är helt fel. Man hjälper inte människor att dö, man hjälper dom att dö smärtfria.
tisdag 13 september 2011
Inte bara mamma
Nej visst är det så att man inte bara är mamma utan människa också.
Men hur vore det om vi slutade klaga så mycket på hur livet har blivit efter att vi fått barn?
Varför skaffa barn om vi ändå tycker att de är till besvär hela tiden?
Har inte riktigt förstått de mammor som har små spädisar på armen och klagar till de blir blåa i ansiktet över att det är så jobbigt med barn. Att man faktiskt måste komma ifrån lite och bara vara människa.
Ja det tycker väl jag också. Fast jag kan nöja mig med att få åka hem till mamma ett par timmar för en fika på tu man hand.
Eller gå ut på en kvällspromenad på en halvtimme utan man och barn. För även om jag tycker att det är skönt att vara själv ibland så har jag ju ändå tagit det beslutet att bli mamma. Hur jag än gör så är jag mamma för resten av mitt liv nu. Det går inte att ändra på. Så det är bara att ta sig i kragen och gilla läget att allt annat i livet numera får bli sekundärt.
Och livet är ju inte slut än. Har jag tur ska jag leva i 60-70 år till. Skaffar vi 6 barn så kanske det tar 15 år säger vi innan vi fått alla. Sen ska den yngsta bli vuxen, eller ialla fall i övre tonåren. Då tar det 15 år till. Sen har jag ju fan 30-40 år till att leva. Och under tiden, innan barnen blivit stora, kommer jag ju få uppleva så mycket underbart. Tillsammans med dom.
Och kommer säkert ändå, samtidigt, kunna vara bara människa. Bara vara Lena.
Men hur vore det om vi slutade klaga så mycket på hur livet har blivit efter att vi fått barn?
Varför skaffa barn om vi ändå tycker att de är till besvär hela tiden?
Har inte riktigt förstått de mammor som har små spädisar på armen och klagar till de blir blåa i ansiktet över att det är så jobbigt med barn. Att man faktiskt måste komma ifrån lite och bara vara människa.
Ja det tycker väl jag också. Fast jag kan nöja mig med att få åka hem till mamma ett par timmar för en fika på tu man hand.
Eller gå ut på en kvällspromenad på en halvtimme utan man och barn. För även om jag tycker att det är skönt att vara själv ibland så har jag ju ändå tagit det beslutet att bli mamma. Hur jag än gör så är jag mamma för resten av mitt liv nu. Det går inte att ändra på. Så det är bara att ta sig i kragen och gilla läget att allt annat i livet numera får bli sekundärt.
Och livet är ju inte slut än. Har jag tur ska jag leva i 60-70 år till. Skaffar vi 6 barn så kanske det tar 15 år säger vi innan vi fått alla. Sen ska den yngsta bli vuxen, eller ialla fall i övre tonåren. Då tar det 15 år till. Sen har jag ju fan 30-40 år till att leva. Och under tiden, innan barnen blivit stora, kommer jag ju få uppleva så mycket underbart. Tillsammans med dom.
Och kommer säkert ändå, samtidigt, kunna vara bara människa. Bara vara Lena.
torsdag 8 september 2011
Saft, marmelad och ananaspaj
Den här veckan har jag hittills känt mig väldigt produktiv och det är bara torsdag.
Det är flera dagar kvar på veckan.
Allt började ju i måndags när jag tänkte att jag skulle koka lite plommonmarmelad. Och bra blev det också. Trodde inte att skalen skulle bli så sönderkokta som de blev men bättre för mig att dom blev det.
Tre burkar härligt doftande marmelad blev det.
På tisdagen var vi ju på öppet hus i kyrkan. Senare på kvällen fick jag hem en hel hink med ännu fler plommon från mamma. Bestämde mig för att jag skulle koka saft. Plommonsaft har jag aldrig ens smakat. Tror jag inte.
Det blev en kanongod saft. Söt och god.
Fyra flaskor. Som dessutom nu står sig ett bra tag.
Fick ett infall igår också att jag skulle göra en ananaspaj till kvällsfika. Vi brukar ju aldrig lyxa till det så varför inte.
Erik åt med god aptit och det blev kvar så jag och mormor idag kunde ta lite förmiddagsfika efter en trevlig promenad i det vackra höstvädret.
Sen har jag bara kvar att göra: jordgubb/rabarbersaft, äppeldricka och röda vinbärsgelé.
Man får ju inte ligga på latsidan.
Imorn blir det öppet hus igen tillsammans med Erik också. Sen blir det fika på eftermiddan hos mamma.
Men nu ska jag gå och knoppa.
Det är flera dagar kvar på veckan.
Allt började ju i måndags när jag tänkte att jag skulle koka lite plommonmarmelad. Och bra blev det också. Trodde inte att skalen skulle bli så sönderkokta som de blev men bättre för mig att dom blev det.
Tre burkar härligt doftande marmelad blev det.
På tisdagen var vi ju på öppet hus i kyrkan. Senare på kvällen fick jag hem en hel hink med ännu fler plommon från mamma. Bestämde mig för att jag skulle koka saft. Plommonsaft har jag aldrig ens smakat. Tror jag inte.
Det blev en kanongod saft. Söt och god.
Fyra flaskor. Som dessutom nu står sig ett bra tag.
Fick ett infall igår också att jag skulle göra en ananaspaj till kvällsfika. Vi brukar ju aldrig lyxa till det så varför inte.
Erik åt med god aptit och det blev kvar så jag och mormor idag kunde ta lite förmiddagsfika efter en trevlig promenad i det vackra höstvädret.
Sen har jag bara kvar att göra: jordgubb/rabarbersaft, äppeldricka och röda vinbärsgelé.
Man får ju inte ligga på latsidan.
Imorn blir det öppet hus igen tillsammans med Erik också. Sen blir det fika på eftermiddan hos mamma.
Men nu ska jag gå och knoppa.
Att aga eller inte aga?
Har ikväll suttit i soffan och tittat på debatt, som idag handlade om tex barn-aga.
Kan tycka att det är sorgligt att ingen, INGEN, någonsin får prata till punkt i det programmet.
Debatten var: är det ok att aga sitt barn?
Svaret är: Nej givetvis inte.
Men då ville en klok person påpeka att det faktiskt finns slå och slå. Allt är kanske inte alltid svart eller vitt. Vi lever ibland i gråskalor.
Aldrig någonsin skulle jag få för mig att slå mitt lilla barn med handflatan rakt över ansiktet.
Inte heller skulle jag väl kunna slå honom med knytnäven eller ens ge honom lite smisk på rumpan.
Men jag måste nog säga att jag inte skulle tveka över att ta honom i armen.
Tänk detta scenario: Vi är på ica och ska handla. När vi kommer till godiset är jag stressad till tusen eftersom Erik kommer hem om 20 minuter, klockan är halv fem och maten är inte ens påbörjad. Sebastian har under hela tiden på ica skrikit, slagits, sparkat mig på benen och dessutom svurit åt mig och bett mig hålla käften. Där vid godiset börjar han dessutom tjata om att han vill ha. Godis alltså. Jag försöker förklara att vi inte har tid, det är onsdag och att nu får han faktiskt komma för nu måste vi betala och gå hem.
Han struntar totalt i vad jag säger (vilket han redan gjort den senaste halvtimmen) och lägger sig på golvet och skriker att han inte går hem om han inte får godis. Då tar jag honom i armen och säger att nu ska han följa med mig hem. Eftersom han inte vill blir det en dragkamp ända tills vi är ute ur affären och har satt oss i bilen.
Ok eller inte ok?
Vad är egentligen aga? Och vad är ok att göra utan att man behöver riskera att bli anmäld?
Kan tycka att det är sorgligt att ingen, INGEN, någonsin får prata till punkt i det programmet.
Debatten var: är det ok att aga sitt barn?
Svaret är: Nej givetvis inte.
Men då ville en klok person påpeka att det faktiskt finns slå och slå. Allt är kanske inte alltid svart eller vitt. Vi lever ibland i gråskalor.
Aldrig någonsin skulle jag få för mig att slå mitt lilla barn med handflatan rakt över ansiktet.
Inte heller skulle jag väl kunna slå honom med knytnäven eller ens ge honom lite smisk på rumpan.
Men jag måste nog säga att jag inte skulle tveka över att ta honom i armen.
Tänk detta scenario: Vi är på ica och ska handla. När vi kommer till godiset är jag stressad till tusen eftersom Erik kommer hem om 20 minuter, klockan är halv fem och maten är inte ens påbörjad. Sebastian har under hela tiden på ica skrikit, slagits, sparkat mig på benen och dessutom svurit åt mig och bett mig hålla käften. Där vid godiset börjar han dessutom tjata om att han vill ha. Godis alltså. Jag försöker förklara att vi inte har tid, det är onsdag och att nu får han faktiskt komma för nu måste vi betala och gå hem.
Han struntar totalt i vad jag säger (vilket han redan gjort den senaste halvtimmen) och lägger sig på golvet och skriker att han inte går hem om han inte får godis. Då tar jag honom i armen och säger att nu ska han följa med mig hem. Eftersom han inte vill blir det en dragkamp ända tills vi är ute ur affären och har satt oss i bilen.
Ok eller inte ok?
Vad är egentligen aga? Och vad är ok att göra utan att man behöver riskera att bli anmäld?
onsdag 7 september 2011
Drömmar
Jag drömmer om den där dagen när vi åker med vår flyttbil och ställer den på vår egen garageuppfart. Hur vi bär in alla möbler i vårat eget hus med egen trädgård.
En trädgård där jag ska ha fruktträd. Äpple, päron, körsbär och plommon. Jag ska ha bär och grönsaker i långa rader. Jordgubbar, hallon, blåbär, smultron, björnbär. Potatis, morötter, sallad och gurka. Tomater, rabarber, squash och färska örter. Sen ska det planteras fina blommor och växter, läggas stenar och sättas ner utebelysning i gräsmattan så där snyggt som det är i inredningstidningarna.
Jag ska med stor omsorg välja ut fina utemöbler där vi kan sitta på sommaren och grilla och umgås och äta av allt som odlas.
Inne i huset ska jag ha ett stort lantligt kök med skafferi man går in i, stor köksö och många fina burkar med specerier i.
Vardagsrummet ska vara stort och luftigt men ändå ombonat och hemtrevligt.
I tvättstugan ska det också vara rymligt med mycket förvaring, och i lilla badrummet ska det finnas ett stort bubbelbadkar för 2. (badrummet ska givetvis ligga invid föräldrasovrummet, barnen får ett eget badrum)
Det ska självklart finnas ett duschrum också för den som inte vill bada varje dag.
Intill stora sovrummet ska, förutom det stora badrummet, en stor walking closet ligga. Nu pratar vi alltså Carrie i Sex and the city stort.
Där ska vi leva med våra barn. Mysa till det på vintern och tända i våran egen brasa som ska finnas i vardagsrummet.
Det är det här som är det fina med drömmar. Man behöver inte begränsa sig.
Talade jag om att vi ska ha en JÄTTEstor pool på baksidan med ett gigantiskt trädäck runt?
En trädgård där jag ska ha fruktträd. Äpple, päron, körsbär och plommon. Jag ska ha bär och grönsaker i långa rader. Jordgubbar, hallon, blåbär, smultron, björnbär. Potatis, morötter, sallad och gurka. Tomater, rabarber, squash och färska örter. Sen ska det planteras fina blommor och växter, läggas stenar och sättas ner utebelysning i gräsmattan så där snyggt som det är i inredningstidningarna.
Jag ska med stor omsorg välja ut fina utemöbler där vi kan sitta på sommaren och grilla och umgås och äta av allt som odlas.
Inne i huset ska jag ha ett stort lantligt kök med skafferi man går in i, stor köksö och många fina burkar med specerier i.
Vardagsrummet ska vara stort och luftigt men ändå ombonat och hemtrevligt.
I tvättstugan ska det också vara rymligt med mycket förvaring, och i lilla badrummet ska det finnas ett stort bubbelbadkar för 2. (badrummet ska givetvis ligga invid föräldrasovrummet, barnen får ett eget badrum)
Det ska självklart finnas ett duschrum också för den som inte vill bada varje dag.
Intill stora sovrummet ska, förutom det stora badrummet, en stor walking closet ligga. Nu pratar vi alltså Carrie i Sex and the city stort.
Där ska vi leva med våra barn. Mysa till det på vintern och tända i våran egen brasa som ska finnas i vardagsrummet.
Det är det här som är det fina med drömmar. Man behöver inte begränsa sig.
Talade jag om att vi ska ha en JÄTTEstor pool på baksidan med ett gigantiskt trädäck runt?
tisdag 6 september 2011
Svullen läpp och gos med okänd
Jaha den här dagen har flutit på den också. Började med att vakna klockan halv 7 med en Sebastian på armen. Hade sovit hos mig sen klockan 2. Inte mammavänligt.
När klockan sen hade blivit 9 hade vi ätit frukost, diskat, duschat, klätt på oss, bäddat, vikt tvätt, Sebban hade slagit i läppen mot tänderna och började nu få boxarläpp och vi var nu på väg till kyrkan för öppet hus.
Där träffade vi både söta mammor och barn.
Sebastian blev lite extra förtjust i en liten kille vid namn Albin. Efter att han den första timmen snott till sig alla leksaker de andra barnen försökte leka med, la han sig på golvet vid den 8 månader gamla Albin och började helt apropå ingenting att gosa med honom.
Snacka om gulligt när den där andra lillkillen började gosa tillbaka. De trivdes med varandra direkt och det måste varit kärlek vid första ögonkastet. Tänk ändå vad härligt att barn kan vara med varann på det där sättet direkt när de träffats. Skulle någon jag träffar för första gången bara börja gosa in sig med mig skulle jag fan skrika högt av förskräckelse. Skulle det dessutom vara en man som så modigt tar sig friheter skulle jag knäa honom i skrevet. Men barn nöjer sig med det mesta och kan i princip leka med vem som helst. Vi vuxna väljer vänner med omsorg. De ska ha samma intressen som vi, ha samma status i samhället och vi måste trivas ihop direkt. Jag tycker att vi ska vara lite mera öppna när det gäller nya kontakter. Skaffa mer vänner och prova dom ett tag. Bara för att ett par jeans inte känns helt hundra vid första provningen betyder inte det att vi inte kan köpa dom. Dom kan ju faktiskt kännas bättre när man provat dom ett tag.
Så köp fler par jeans. Man har alltid öppet köp.
När klockan sen hade blivit 9 hade vi ätit frukost, diskat, duschat, klätt på oss, bäddat, vikt tvätt, Sebban hade slagit i läppen mot tänderna och började nu få boxarläpp och vi var nu på väg till kyrkan för öppet hus.
Där träffade vi både söta mammor och barn.
Sebastian blev lite extra förtjust i en liten kille vid namn Albin. Efter att han den första timmen snott till sig alla leksaker de andra barnen försökte leka med, la han sig på golvet vid den 8 månader gamla Albin och började helt apropå ingenting att gosa med honom.
Snacka om gulligt när den där andra lillkillen började gosa tillbaka. De trivdes med varandra direkt och det måste varit kärlek vid första ögonkastet. Tänk ändå vad härligt att barn kan vara med varann på det där sättet direkt när de träffats. Skulle någon jag träffar för första gången bara börja gosa in sig med mig skulle jag fan skrika högt av förskräckelse. Skulle det dessutom vara en man som så modigt tar sig friheter skulle jag knäa honom i skrevet. Men barn nöjer sig med det mesta och kan i princip leka med vem som helst. Vi vuxna väljer vänner med omsorg. De ska ha samma intressen som vi, ha samma status i samhället och vi måste trivas ihop direkt. Jag tycker att vi ska vara lite mera öppna när det gäller nya kontakter. Skaffa mer vänner och prova dom ett tag. Bara för att ett par jeans inte känns helt hundra vid första provningen betyder inte det att vi inte kan köpa dom. Dom kan ju faktiskt kännas bättre när man provat dom ett tag.
Så köp fler par jeans. Man har alltid öppet köp.
söndag 4 september 2011
Ris, Ros och Svamp
Idag har jag haft en riktigt bra dag. Inte för att jag fick så mycket gjort som jag tänkt från början men är på det stora hela väldigt nöjd.
Dagens ros ger jag till mig själv för att jag såg till att min lilla familj var ute i skogen i hela 2 ½ timme på promenad och svampplock. Att vi dessutom hittade kantareller i självaste Hellgrenshagen gjorde det hela bara bättre.
Dagens ris måste jag tyvärr erkänna att jag även det måste ge till mig själv. Man kan tycka att jag borde hitta lite bättre i skogen där jag varit varje vecka under hela min uppväxt. Haft gymnastik med orientering eller löpning där varje vecka under hela skoltiden. Ja iallafall i 6-7 år. (jag gick naturligtvis men ändå)
Men inte då. Vi gick vilse. Gick av själva spåret eftersom det kunde ju faktiskt kanske finnas svamp därborta. Det gjorde det inte. Det fanns bara en stig som gjorde att vi gick och gick tills vi inte visste vart vi var längre. Fick vända och gå tillbaka.
Svettades som en gris i nån timme efter att vi kommit hem. Snacka om att eftersvettas.
Tidigare idag var jag hos mormor och åt lunch, alldeles själv. Det var underbart.
Och efter vår promenad kom Olle och Vilma hit på fika. Till kvällsmat vankades det tacopaj. Kalasgott.
Ska nu titta färdigt på Casino Royale innan det blir att krypa till kojs.
Imorgon blir det ut på nya äventyr!
Dagens ros ger jag till mig själv för att jag såg till att min lilla familj var ute i skogen i hela 2 ½ timme på promenad och svampplock. Att vi dessutom hittade kantareller i självaste Hellgrenshagen gjorde det hela bara bättre.
Dagens ris måste jag tyvärr erkänna att jag även det måste ge till mig själv. Man kan tycka att jag borde hitta lite bättre i skogen där jag varit varje vecka under hela min uppväxt. Haft gymnastik med orientering eller löpning där varje vecka under hela skoltiden. Ja iallafall i 6-7 år. (jag gick naturligtvis men ändå)
Men inte då. Vi gick vilse. Gick av själva spåret eftersom det kunde ju faktiskt kanske finnas svamp därborta. Det gjorde det inte. Det fanns bara en stig som gjorde att vi gick och gick tills vi inte visste vart vi var längre. Fick vända och gå tillbaka.
Svettades som en gris i nån timme efter att vi kommit hem. Snacka om att eftersvettas.
Tidigare idag var jag hos mormor och åt lunch, alldeles själv. Det var underbart.
Och efter vår promenad kom Olle och Vilma hit på fika. Till kvällsmat vankades det tacopaj. Kalasgott.
Ska nu titta färdigt på Casino Royale innan det blir att krypa till kojs.
Imorgon blir det ut på nya äventyr!
lördag 3 september 2011
Åhh sköna lördag.
Visst är det väl ändå härligt med helg?
Jag känner att jag alltid måste ta till vara på varenda sekund dom helger som Erik är ledig.
Samtidigt som jag tycker att vi måste passa på att göra en massa saker, tycker jag att vi inte ska göra ett skit.
Ligga hemma i soffan och bara mysa vi tre. Jag, Erik och Sebban. Titta på film och slappa.
Men sen när måndagen kommer skulle jag få så dåligt samvete över att vi inte gjort nått. Därför brukar vi se till att vi både ger oss iväg och är hemma.
Den här helgen till exempel har vi varit hemma och tittat på film, varit på födelsedagskalas, handlat, städat, hälsat på de äldre,(Eriks mormor och morfar) lagat storkok och varit ute på långpromenader. Imorgon väntar långpromenad i skogen, tacogratäng och själv ska jag till min mormor och äta lunch alldeles för mig själv. Få äta i lugn och ro utan nån som klättrar på mig, ropar på mig och vill sitta i mitt knä under halva måltiden.
Sen är den här helgen till ända och det är nästan två veckor tills nästa gång vi får göra allt och inget tillsammans.
Men det känns ändå skönt att ha något varje vecka att se fram emot och längta till:
kvalitetstid med min alldeles egna fina lilla familj.
Jag känner att jag alltid måste ta till vara på varenda sekund dom helger som Erik är ledig.
Samtidigt som jag tycker att vi måste passa på att göra en massa saker, tycker jag att vi inte ska göra ett skit.
Ligga hemma i soffan och bara mysa vi tre. Jag, Erik och Sebban. Titta på film och slappa.
Men sen när måndagen kommer skulle jag få så dåligt samvete över att vi inte gjort nått. Därför brukar vi se till att vi både ger oss iväg och är hemma.
Den här helgen till exempel har vi varit hemma och tittat på film, varit på födelsedagskalas, handlat, städat, hälsat på de äldre,(Eriks mormor och morfar) lagat storkok och varit ute på långpromenader. Imorgon väntar långpromenad i skogen, tacogratäng och själv ska jag till min mormor och äta lunch alldeles för mig själv. Få äta i lugn och ro utan nån som klättrar på mig, ropar på mig och vill sitta i mitt knä under halva måltiden.
Sen är den här helgen till ända och det är nästan två veckor tills nästa gång vi får göra allt och inget tillsammans.
Men det känns ändå skönt att ha något varje vecka att se fram emot och längta till:
kvalitetstid med min alldeles egna fina lilla familj.
Är ju för i helvete hemma......
En sak som förundrar mig lite mer än annat just nu är fenomenet mobiltelefon.
I min alldeles egna speciella värld har jag hela tiden trott att mobiltelefonen ska användas när man inte är hemma. För att folk ska kunna nå en utan att man har sin hemtelefon i närheten. Och för övrigt har ju folk klarat sig utan mobil i alla tider förut.
Men iallafall. Ibland när jag pratar med en del människor i min vardag kan det låta så här:
"Vart fan var du igår, jag ringde hela dan!"
"Jag var hemma."
"Men varför hade du inte mobilen på då??!!"
"Eehh för att jag var HEMMA??!!!"
Erik gjorde ett helhjärtat försök imorse med att försvara varför han har sin mobil på hela dagarna.
"Alla jag känner ringer ju till den, mamma, mormor och morfar, daniel m.fl."
Javisst det låter ju jättebra, men om mobilen skulle vara avstängd varje dag hela dagen så skulle ju kanske folk till slut fatta och faktiskt ringa hem till oss.
Nej jag säger av med mobilen ibland och var inte så jävla tillgängliga hela tiden. Det finns inte mycket som är så viktigt att det inte kan vänta.
I min alldeles egna speciella värld har jag hela tiden trott att mobiltelefonen ska användas när man inte är hemma. För att folk ska kunna nå en utan att man har sin hemtelefon i närheten. Och för övrigt har ju folk klarat sig utan mobil i alla tider förut.
Men iallafall. Ibland när jag pratar med en del människor i min vardag kan det låta så här:
"Vart fan var du igår, jag ringde hela dan!"
"Jag var hemma."
"Men varför hade du inte mobilen på då??!!"
"Eehh för att jag var HEMMA??!!!"
Erik gjorde ett helhjärtat försök imorse med att försvara varför han har sin mobil på hela dagarna.
"Alla jag känner ringer ju till den, mamma, mormor och morfar, daniel m.fl."
Javisst det låter ju jättebra, men om mobilen skulle vara avstängd varje dag hela dagen så skulle ju kanske folk till slut fatta och faktiskt ringa hem till oss.
Nej jag säger av med mobilen ibland och var inte så jävla tillgängliga hela tiden. Det finns inte mycket som är så viktigt att det inte kan vänta.
torsdag 1 september 2011
Underviktig, överviktig, skitviktig??
Har ikväll haft min söta storasyster här på myskväll med chick-flick och tjejsnack. Började då prata om våra olika kiloliv som förflutit. Kommer ihåg en tid i livet när storleken på byxor låg någonstans mellan 32-34. En ganska enastående kontrast till årets storlek: 44-46.
Kan inte för mitt liv komma ihåg hur det blev så här. Kommer ihåg en natt när jag var med mamma på hennes jobb för många år sen. Fick då prova att väga mig på en av sittvågarna. Fick panik när siffrorna bläddrade förbi för att inte stanna förrens de kommit till 56.
56!!!.
Det kändes jättekonstigt och hur äckligt som helst. Hur kunde jag väga 56 kilo??. Vart kom de ifrån? Vem hade bjudit hit dom och när skulle de ge sig av igen?
Jag bestämde mig där för att jag skulle banta. Gå ner till mina 47-50 kilo igen.
Det minsta man kan säga är ju att jag misslyckades totalt.
Väger idag in mig på 83,2 kilo. (har i ärlighetens namn gravidkilon kvar också)
Dom säger att det tar dubbelt så lång tid att bli av med kilona, som det tog att få på sig dom. Detta betyder att jag stolt kan visa upp en 50 kilos kropp igen år 2031.
Jag skulle inte vilja väga som jag gör nu, men inte heller 35 kilo som en del tjejer gör.
Men jag kan inte låta bli att känna mig lite ljugen för när jag läser i tidningar om kvinnor som drar 54-56 i kläder och säger att de är stolta över sina "välväxta", "fylliga", "kurviga" kroppar.
Jag tror helt enkelt inte på dom. Jag tror inte på att de känner sig bekväma när de ska köpa kläder i en vanlig butik och inte ens största storleken går de längre än till knäna.
Tänk ändå att det är så mycket i omvärlden som spelar roll för hur vi ser på oss själva.
Sen försöker jag intala mig själv att det inte spelar roll om jag är underviktig, normalviktig eller överviktig.
För mannen jag älskar, som älskar mig, och min fina son är jag iallafall skitviktig!
Kan inte för mitt liv komma ihåg hur det blev så här. Kommer ihåg en natt när jag var med mamma på hennes jobb för många år sen. Fick då prova att väga mig på en av sittvågarna. Fick panik när siffrorna bläddrade förbi för att inte stanna förrens de kommit till 56.
56!!!.
Det kändes jättekonstigt och hur äckligt som helst. Hur kunde jag väga 56 kilo??. Vart kom de ifrån? Vem hade bjudit hit dom och när skulle de ge sig av igen?
Jag bestämde mig där för att jag skulle banta. Gå ner till mina 47-50 kilo igen.
Det minsta man kan säga är ju att jag misslyckades totalt.
Väger idag in mig på 83,2 kilo. (har i ärlighetens namn gravidkilon kvar också)
Dom säger att det tar dubbelt så lång tid att bli av med kilona, som det tog att få på sig dom. Detta betyder att jag stolt kan visa upp en 50 kilos kropp igen år 2031.
Jag skulle inte vilja väga som jag gör nu, men inte heller 35 kilo som en del tjejer gör.
Men jag kan inte låta bli att känna mig lite ljugen för när jag läser i tidningar om kvinnor som drar 54-56 i kläder och säger att de är stolta över sina "välväxta", "fylliga", "kurviga" kroppar.
Jag tror helt enkelt inte på dom. Jag tror inte på att de känner sig bekväma när de ska köpa kläder i en vanlig butik och inte ens största storleken går de längre än till knäna.
Tänk ändå att det är så mycket i omvärlden som spelar roll för hur vi ser på oss själva.
Sen försöker jag intala mig själv att det inte spelar roll om jag är underviktig, normalviktig eller överviktig.
För mannen jag älskar, som älskar mig, och min fina son är jag iallafall skitviktig!
tisdag 30 augusti 2011
Ett helt år
Ja tänk att det gått så lång tid efter att Sebastian kom till världen.
Och tänk så mycket som hänt sen dess. För hans del har han lärt sig vem han är, att sitta själv, krypa, stå, gå, fått tänder, äter vanlig mat, känner igen människor han träffar ofta, och inte nog med det. Han vet också vad han absolut inte får göra men gör det ändå.
Tänk att man lever i ungefär 100 år nu för tiden och hinner med så mycket redan på första.
För Eriks del har han gått från 50% till att jobba 100%, börjat spela fotboll igen för att ännu en gång sluta, kört i diket med bilen en gång och fått punka på samma däck 2 gånger.
Själv har jag INTE gått ner de där gravidkilona jag skulle, har INTE skrivit färdigt min bok och har INTE börjat jobba än.
Tillsammans har vi flyttat en gång. (räknar vi en månad innan sebban kom, 2 gånger)
Det här året som kommer nu är det året jag blir 30.
Här är en liten lista på saker jag ska göra det kommande året.
1. Tappa kilon (säger inte hur många ifall det bara blir 2)
2. Skriva färdigt min bok (eller iallafall skriva på min bok)
3. Lära mig mer om vilka svampar man kan äta (och vart man kan hitta dom)
4. Vara mera i skogen och leta efter svampar, bär och annat man kan äta
5. Öva på min koordination så jag inte behöver vinkla persiennerna varje gång jag spelar Zumba på Wii
När ett år har gått kanske jag åtminstone har gjort 2-3 saker på listan. Det är bara att hålla tummarna och se fram emot mitt 30:de levnadsår.
Heja livet!!
Och tänk så mycket som hänt sen dess. För hans del har han lärt sig vem han är, att sitta själv, krypa, stå, gå, fått tänder, äter vanlig mat, känner igen människor han träffar ofta, och inte nog med det. Han vet också vad han absolut inte får göra men gör det ändå.
Tänk att man lever i ungefär 100 år nu för tiden och hinner med så mycket redan på första.
För Eriks del har han gått från 50% till att jobba 100%, börjat spela fotboll igen för att ännu en gång sluta, kört i diket med bilen en gång och fått punka på samma däck 2 gånger.
Själv har jag INTE gått ner de där gravidkilona jag skulle, har INTE skrivit färdigt min bok och har INTE börjat jobba än.
Tillsammans har vi flyttat en gång. (räknar vi en månad innan sebban kom, 2 gånger)
Det här året som kommer nu är det året jag blir 30.
Här är en liten lista på saker jag ska göra det kommande året.
1. Tappa kilon (säger inte hur många ifall det bara blir 2)
2. Skriva färdigt min bok (eller iallafall skriva på min bok)
3. Lära mig mer om vilka svampar man kan äta (och vart man kan hitta dom)
4. Vara mera i skogen och leta efter svampar, bär och annat man kan äta
5. Öva på min koordination så jag inte behöver vinkla persiennerna varje gång jag spelar Zumba på Wii
När ett år har gått kanske jag åtminstone har gjort 2-3 saker på listan. Det är bara att hålla tummarna och se fram emot mitt 30:de levnadsår.
Heja livet!!
måndag 29 augusti 2011
Bävan inför BVC
Jo det är sant, känner en viss bävan för att sätta min fot därinne imorgon. Förra gången vi var där fick jag nästan onda blickar och hårda förmaningar om att Sebban måste äta mera fett eftersom han är så liten, och dessutom bara gick upp 70 gram på 2 månader.
Vi fick till och med komma dit en extra gång och väga honom, utan att ens ha ett möte inbokat, bara för att de skulle se att han går upp i vikt. Och det är väl jättebra på sätt och vis att de håller koll. Finns säkert många föräldrar där ute som inte ger sina barn ordentligt med näring och som måste få lite vägledning.
Men min pojk ser man ju på att han får i sig den näring han behöver. Han kan inte sitta still i 2 minuter. Det här att det tar 20 minuter för magen att känna att den är mätt, det är inget Sebastian har läst om.
Han är inte ens stilla när han sover.
Så nu är det bara att hålla både tummar och tår och hoppas att han gått upp så "tanten" blir nöjd.
Vi fick till och med komma dit en extra gång och väga honom, utan att ens ha ett möte inbokat, bara för att de skulle se att han går upp i vikt. Och det är väl jättebra på sätt och vis att de håller koll. Finns säkert många föräldrar där ute som inte ger sina barn ordentligt med näring och som måste få lite vägledning.
Men min pojk ser man ju på att han får i sig den näring han behöver. Han kan inte sitta still i 2 minuter. Det här att det tar 20 minuter för magen att känna att den är mätt, det är inget Sebastian har läst om.
Han är inte ens stilla när han sover.
Så nu är det bara att hålla både tummar och tår och hoppas att han gått upp så "tanten" blir nöjd.
söndag 28 augusti 2011
När upphör vänskap?
Jag har funderat lite på när vänner slutar vara vänner. Vad händer egentligen när vänskap upphör?
Ibland är det ju så att man gör varandra illa. Och varför skulle man vilja vara vän med någon som gör en illa?
Sen ibland är det ju så att vänskap bara rinner ut i sanden.
Själv kan jag aldrig förlåta mig själv för de vänner jag på nått konstigt sätt lyckats kasta bort i livet.
Vänner är ju den familj man själv väljer, och ens familj skulle man ju aldrig drömma om att kasta bort.
Däremot verkar det vara svårare att få en vän tillbaka än om man skulle bli osams med en familjemedlem.
Det händer ju faktiskt att man blir osams med ett syskon eller så, men det där är ju snart glömt.
En vän är förlorad när den är förlorad. Oftast går sånt inte att fixa. Men jag kan ju älska en vän lika mycket som ett syskon. Vilket betyder att egentligen skulle vi kunna vara osams hur länge som helst men alltid hitta tillbaka till varann.
Vänskap är ju som ett kärleksförhållande. Man måste jobba på det hela tiden. Båda två. Annars är det dödsdömt.
Kanske själv skulle ta mig i kragen och jobba hårdare på alla mina relationer. Både kärleks/familje och vänskapsförhållanden. Jag börjar..........NU!
Ibland är det ju så att man gör varandra illa. Och varför skulle man vilja vara vän med någon som gör en illa?
Sen ibland är det ju så att vänskap bara rinner ut i sanden.
Själv kan jag aldrig förlåta mig själv för de vänner jag på nått konstigt sätt lyckats kasta bort i livet.
Vänner är ju den familj man själv väljer, och ens familj skulle man ju aldrig drömma om att kasta bort.
Däremot verkar det vara svårare att få en vän tillbaka än om man skulle bli osams med en familjemedlem.
Det händer ju faktiskt att man blir osams med ett syskon eller så, men det där är ju snart glömt.
En vän är förlorad när den är förlorad. Oftast går sånt inte att fixa. Men jag kan ju älska en vän lika mycket som ett syskon. Vilket betyder att egentligen skulle vi kunna vara osams hur länge som helst men alltid hitta tillbaka till varann.
Vänskap är ju som ett kärleksförhållande. Man måste jobba på det hela tiden. Båda två. Annars är det dödsdömt.
Kanske själv skulle ta mig i kragen och jobba hårdare på alla mina relationer. Både kärleks/familje och vänskapsförhållanden. Jag börjar..........NU!
fredag 26 augusti 2011
Klåda
Ja det är inte kroppslig klåda utan själslig.
Jag har en liten klåda som brukar dra mig i byxorna när jag är i köket och ska laga mat. Han river överallt där han kan komma åt, klättrar som om han vill till himlen för en liten titt och ska alltid (jag menar verkligen alltid) sitta i mitt knä när jag sitter på toan. Ja om vi är ensamma hemma. Är Erik hemma får ju han vara så god att ta honom.
Det mest spännande han vet är att leka med gamla konservburkar (man kan skära sig på), leta genom soporna ifall jag möjligtvis har slängt nått av värde, och att klättra upp på sin rutschkana och ställa sig upp allra högst upp och liksom gunga fram och tillbaka.
Ibland för en liten kort sekund tänker jag att det ska bli så skönt när vi får nästa, eftersom det är så lugnt och stilla när de är så små. Men så fort den där sekunden är över kommer jag på att man får det ju bara så där lugnt en enda gång. För nästa gång har jag inte bara en liten knodd som kanske vaknar en gång varannan timme och vill äta, men som resten av tiden bara ligger där stilla och tillfreds. Jag har ju Sebastian också.
En större Sebastian som behöver en helt annan typ av uppmärksamhet.
Ja tänk vad livet var enkelt innan man fick klåda.
Men det är som min älskade lilla Robert säger, tänk vad mycket kärlek och morgonmys man får!
Jag har en liten klåda som brukar dra mig i byxorna när jag är i köket och ska laga mat. Han river överallt där han kan komma åt, klättrar som om han vill till himlen för en liten titt och ska alltid (jag menar verkligen alltid) sitta i mitt knä när jag sitter på toan. Ja om vi är ensamma hemma. Är Erik hemma får ju han vara så god att ta honom.
Det mest spännande han vet är att leka med gamla konservburkar (man kan skära sig på), leta genom soporna ifall jag möjligtvis har slängt nått av värde, och att klättra upp på sin rutschkana och ställa sig upp allra högst upp och liksom gunga fram och tillbaka.
Ibland för en liten kort sekund tänker jag att det ska bli så skönt när vi får nästa, eftersom det är så lugnt och stilla när de är så små. Men så fort den där sekunden är över kommer jag på att man får det ju bara så där lugnt en enda gång. För nästa gång har jag inte bara en liten knodd som kanske vaknar en gång varannan timme och vill äta, men som resten av tiden bara ligger där stilla och tillfreds. Jag har ju Sebastian också.
En större Sebastian som behöver en helt annan typ av uppmärksamhet.
Ja tänk vad livet var enkelt innan man fick klåda.
Men det är som min älskade lilla Robert säger, tänk vad mycket kärlek och morgonmys man får!
torsdag 25 augusti 2011
Pengar, pengar, pengar
Eller rättare sagt bristen av densamma.
Det är ju inte så att vi är utblottade, vi har ju pengar som räcker till det som är nödvändigt plus lite till.
Men jag tycker att det är lite tragiskt att så mycket i livet ska styras av hur mycket pengar man har. Eller inte har.
Vi vill ju väldigt gärna köpa ett hus, och när det just nu är ett till salu som vi väldigt gärna vill ha ja då har vi ju inte riktigt så mycket pengar vi måste ha.
Jag skulle så gärna vilja starta en egen firma, där jag är boss över mig själv och där jag själv får bestämma vad jag vill göra för nått. Vill jag sälja kapsyler till Italienare så gör jag det. Men givetvis måste man själv ha pengar för att få låna pengar.
Jag ska givetvis vara nöjd med det jag har, en ny bil, en stor lägenhet i ett ganska attraktivt bostadsområde och pengar varje månad för att kunna göra lite ditt och datt och kan köpa lite sånt jag inte behöver. Men visst är det väl så att vi alltid vill ha lite mer än vad vi har.
Men det är nog sånt som helt enkelt ligger i människans natur.
Det är ju inte så att vi är utblottade, vi har ju pengar som räcker till det som är nödvändigt plus lite till.
Men jag tycker att det är lite tragiskt att så mycket i livet ska styras av hur mycket pengar man har. Eller inte har.
Vi vill ju väldigt gärna köpa ett hus, och när det just nu är ett till salu som vi väldigt gärna vill ha ja då har vi ju inte riktigt så mycket pengar vi måste ha.
Jag skulle så gärna vilja starta en egen firma, där jag är boss över mig själv och där jag själv får bestämma vad jag vill göra för nått. Vill jag sälja kapsyler till Italienare så gör jag det. Men givetvis måste man själv ha pengar för att få låna pengar.
Jag ska givetvis vara nöjd med det jag har, en ny bil, en stor lägenhet i ett ganska attraktivt bostadsområde och pengar varje månad för att kunna göra lite ditt och datt och kan köpa lite sånt jag inte behöver. Men visst är det väl så att vi alltid vill ha lite mer än vad vi har.
Men det är nog sånt som helt enkelt ligger i människans natur.
onsdag 24 augusti 2011
20, 30 eller rent av 15?
En gammal klasskompis till mig frågade idag om någon sett honom 25 år gammal för han behövde honom tydligen idag. Den snart 30 åriga versionen var något sliten.
Kan själv inte riktigt bestämma mig om jag tycker att den Lena som var 20, snart 30 eller den som bara var 15 är den bästa.
När jag var 15 hade jag ju inget ansvar. Inget livshotande ansvar iaf. Jag hade ju ansvar för att se till att jag kom till skolan i tid, att jag gjorde mina läxor och att jag kom in på kvällen den tid mamma och pappa sagt till mig att vara hemma.
Men annars hade jag ju all fritid i världen efter skoltid. Kunde hänga med vänner och göra sånt jag ville göra.
Som 20 åring var jag ju vuxen och bestämde över mina tider själv. Kunde fortfarande vara med mina vänner när jag själv kände för det, men jag hade inget jobb vilket också betyder inga pengar. Jag var vuxen men hade ingen riktig livserfarenhet.
Nu är jag snart 30, mamma, sambo och arbetande skattebetalande hemifrånboende vuxen.
Har mer ansvar än vad jag någonsin trodde som 15 åring att jag skulle ha, måste försörja mig och min familj, (tillsammans med Erik förstås) måste själv se till att tvätten tvättas, mat inhandlas och att räkningarna blir betalda.
Men jag tror också att jag är en mycket visare människa. Jag har lärt mig mycket under resans gång, sånt jag absolut inte visste när jag bara var en tonåring som tyckte att utseendet var det viktigaste och med en cigg i munnen 20 gånger om dan.
Jag är glad varje år jag får bli lite äldre och visare, men visst vore det trevligt att gå längs memory lane på studiebesök once in a while.
Kan själv inte riktigt bestämma mig om jag tycker att den Lena som var 20, snart 30 eller den som bara var 15 är den bästa.
När jag var 15 hade jag ju inget ansvar. Inget livshotande ansvar iaf. Jag hade ju ansvar för att se till att jag kom till skolan i tid, att jag gjorde mina läxor och att jag kom in på kvällen den tid mamma och pappa sagt till mig att vara hemma.
Men annars hade jag ju all fritid i världen efter skoltid. Kunde hänga med vänner och göra sånt jag ville göra.
Som 20 åring var jag ju vuxen och bestämde över mina tider själv. Kunde fortfarande vara med mina vänner när jag själv kände för det, men jag hade inget jobb vilket också betyder inga pengar. Jag var vuxen men hade ingen riktig livserfarenhet.
Nu är jag snart 30, mamma, sambo och arbetande skattebetalande hemifrånboende vuxen.
Har mer ansvar än vad jag någonsin trodde som 15 åring att jag skulle ha, måste försörja mig och min familj, (tillsammans med Erik förstås) måste själv se till att tvätten tvättas, mat inhandlas och att räkningarna blir betalda.
Men jag tror också att jag är en mycket visare människa. Jag har lärt mig mycket under resans gång, sånt jag absolut inte visste när jag bara var en tonåring som tyckte att utseendet var det viktigaste och med en cigg i munnen 20 gånger om dan.
Jag är glad varje år jag får bli lite äldre och visare, men visst vore det trevligt att gå längs memory lane på studiebesök once in a while.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)