Lalalalala

Jaha nu är det gjort.
Har beställt viktväktarnas brevkurs på nätet. Vill egentligen gå dit men det kostar lika mycket på tre månader som brevkursen gör totalt.
Så nu har jag två veckor på mig att ställa in mig mentalt på att gå ner i vikt så det ska bli lättare när paketet väl kommer.

Nu har då 30 årsdagen passerat och jag känner mig inte äldre än vad jag gjorde för ett år sen.
Däremot känner jag mig äldre än vad jag gjorde för SJU år sen.
En gammal vän jag lovade mig själv att aldrig prata med eller ens tänka på igen gifte sig häromdan. Min första tanke på morgonen var skadeglädje över att det regnade. Även om det nu betyder tur kan jag tänka mig att det inte är så kul att få regn på sin bröllopsdag.

Efter en stund kom jag på hur dum jag var som i mitt huvud gick tillbaka 7 år i tiden. Har varit extremt arg, förbannad och ledsen ändå sen 7 år tillbaka men jag kom på att man inte kan hysa agg mot människor hela livet. Hon är ju trots allt en av de vänner jag haft närmast mig under livet. Vi har varit ifrån varandra förut, flera år åt gången, men alltid hittat tillbaka till varandra.

Det jag egentligen känner mig mest ledsen över är att ingen av oss ansträngt sig de senaste 7 åren för att få den andra tillbaka.
Jag skickade i alla fall ett mail till henne och grattade henne på bröllopsdagen. Det känns så larvigt på nått sätt nu i efterhand vad det var som splittrade oss. Från min sida var det sveket, kniven i ryggen och lögnerna. Från hennes sida har jag faktiskt ingen aning. Men vad jag har en aning om, är att man kan aldrig få för många vänner. Och dom man har ska man hålla hårt i.

Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig ska behöva förlora en vän så som jag förlorade henne.