måndag 31 oktober 2011

Intellektuell Stimulans??

Jag trodde att intellektuell och intelligent var ungefär samma sak. Men så är tydligen inte fallet.

Hur eller hur så diskuterar jag i en del forum med människor som har åsikter om en det ena en det andra.
Idag har det varit en fortsättning på det här med hemmafruar. Det finns tydligen många där ute som valt att jobba eftersom de inte får någon intellektuell stimulans av att vara hemma. Den stimulansen kan man bara få på sitt arbete.
Det som hände då var att jag gjorde en kommentar om att barn faktiskt är smartare än vad vi tror. De är väldigt intellektuella och intelligenta. Nu verkar det inte bättre än att jag blev riktigt nerhaglad av kommentarer som skulle bevisa på nått sätt att jag hade fel. På nått sätt hade de fått intrycket av att jag hellre hade konversationer med femåringar resten av mitt liv än med vuxna. Och visst, vissa dagar stämmer det.
Men jag måste nog säga att jag tycker att barn faktiskt är väldigt smarta. Sen är ju barn olika. Det finns ju dom barn som vet vad ironi är och förstår det när de bara är fyra-fem år. Som lillsyrran. Hon förstod ironi som fyraåring. Eller kanske brorsan som kallade sina klasskamrater naiva i första klass. Och faktiskt förstod innebörden av ordet. Jag tycker att man är ganska intelligent som barn då.

Men för att komma tillbaka till det riktiga ämnet.
Sen verkar det som om de flesta där ute som är så emot hemmamammor, tror att vi bara sitter hemma hela dagarna med våra barn och varken går ut eller träffar folk.
Jag träffar nästan mer folk nu än vad jag gjorde när jag jobbade. Visst träffade jag en del gamla tanter när jag jobbade men jag kan nog inte säga att jag fick så mycket "intellektuell stimulans". Fick då ett supersmart tips om att jag skulle byta jobb. Som om jag klagade på mitt jobb bara för att jag inte får ut nån intellektuell stimulans. Men men.

Slutsats: Barn är smarta varelser som kan och vet mer än vad vi tror. Bara för att man valt att vara hemma med sina barn så kan man få intellektuell stimulans av andra VUXNA. Eftersom vi hemmamammor inte bara sitter hemma och glor.

söndag 30 oktober 2011

Helgen

Ja nu är helgen snart slut. Igen. Det verkar som om det finns lite fler söndagar än fredagar. Det känns nämligen oftare som om det är sista dagen innan Erik ska jobba igen, än att han ska vara hemma hela helgen.
Märkligt det där.

Helgen har i alla fall framskridit så här:
Fredag: Fikagäster i form av mamma och Mattias på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen var det jobb.
Lördag: En tur till Stockholm. Åkte hemifrån halv sju och var väl hemma nån gång på kvällen. (Minnet är så himla kort)
Söndag: Födelsedagsfirande i Vikingstad och lite städ på eftermiddagen. Tidigare var vi och köpte en höstoverall till Sebban.

Den här veckan som kommer får vi se vad som händer. Det är ju lov från Öppet hus så vi får försöka roa oss på annat håll. Ska i alla fall ut och äta med hela familjen på Fredag. HELA familjen. Eller ja alla utom Lotta. Så vi blir 21 personer. Det ska bli riktigt trevligt.
Sen ska jag lämna bort Sebban till hans mormor nån dag i veckan. Så jag kan skriva på boken. Den börjar så smått ta form. Det känns som om det flyter på bra just nu. Måste ta vara på det.

Uppdaterade sidan lite grann häromdan. Mina fina pojkar!

onsdag 26 oktober 2011

Hemmafruar

Har under de senaste månaderna sett väldigt många debatter på tv om just hemmafruar. Att de är på "inmarsch" som Lennart Ekdahl uttryckte det.
Har märkt att det finns en stor okunskap hos människor, både kvinnor och män, om varför man faktiskt väljer att vara hemmafru. Eller hemmamamma. Personligen har jag valt det för att jag själv vill ta ansvar för mitt barn. Jag har skaffat honom för att jag vill vara med honom, annars kanske jag vaknar upp en dag och då kommer han vara stor och alla småbarnsåren har gått förlorade.
Jag håller med den kvinna som i kvällsöppet sa att man lever ju olika liv olika perioder i livet. Först var jag liten och hemma med mamma, sen gick jag i skolan och hade ansvar för det. Efter skolan har jag jobbat, nu ska jag vara hemma med barn. För att sen lite senare komma tillbaka till arbetslivet.
Det som gör mig mest förbannad är att man blir så spottad på när man säger att man vill vara hemma.
Katerina Janouch vill ge oss mammor dåligt samvete genom att säga att vi lägger allt ansvar på barnen, att våra äktenskap och förhållanden inte kommer att hålla och att det inte kommer ge lycka åt vare sig barnet eller en själv.
Hon har alltså mage att påstå att jag skulle skada mitt barn genom att inte ha honom på förskolan.
Vad får han där som han inte får hos mig? Han får leka med andra barn flera gånger i veckan. Han är ute och leker och han får framför allt tid tillsammans med både sin mamma och pappa. Erik och jag har båda arbeten med obekväm arbetstid. Skulle jag också arbeta och vi skulle ha Sebastian på dagis skulle all vår fritid gå åt till att laga mat, handla, städa, tvätta, allt sånt som jag nu gör när Erik är och jobbar. Vilket resulterar i att när Erik är ledig och hemma har vi all tid i världen att bara vara med varandra. Innan vi fick barn och arbetade om varann hela tiden, var vi osams ofta. Vem skulle diska? Vem skulle laga mat? Det blev aldrig städat eller handlat för ingen av oss hade tid. Dom problemen har vi inte idag och blir väldigt sällan osams.
Sen blir jag riktigt upprörd när Katerina säger att det är en överklassfråga. Att bara de kvinnor som har en man som tjänar mycket pengar kan vara hemma. När jag var liten och min mamma var hemmafru i 14 år, jobbade min pappa som bilmekaniker på Rejmes. Vi var 7 stycken hemma. 5 barn och 2 vuxna. Pappa var i 25årsåldern och försörjde oss allihop. De hade lån på ett hus. Mamma tog hand om hemmet och barn och pappa knegade in deg.
Inte så mycket deg dock men det räckte till limpa och en och annan kanelbulle. Och jag skulle aldrig byta bort den tiden jag fick med min familj mot utlandssemester 2 gånger om året och en uppfostran av nån tant som heter Britt-Inger.
Jag är trött på att få höra hela tiden att vi kvinnor som vill vara hemma med våra barn på nått sätt skulle skada jämställdheten. Jag tycker att man i varje enskild familj kan få bestämma hur man är jämställda med varann. Jag och min Erik har inga som helst problem i vår relation. (Det är klart att vi är oense ibland men inte mer än  de flesta) 

Nej jag slår ett slag för en kvinnas rätt till ett fritt val med sitt eget liv. Som kvinnan hos Ekdahl sa:
Om vi tror att kvinnor är kapabla nog att sitta på stora poster som chefspositioner och dylikt måste vi också tro på att hon är kapabel nog att tacka nej och kunna tillsammans med sin man ta ett eget beslut som sitt liv.

måndag 24 oktober 2011

1 500 000

Ja så mycket pengar hade jag vunnit om jag hade varit med i pengarna på bordet idag. Tycker att det är så sjukt roligt när dom är så himla säkra.
"Jag vet att det här är rätt, lita på mig."
Och sen är det helt fel. Roligast var när ett par tävlade och dom fick frågan vilket namn Pippi Långstrump INTE hade.
Ambrosia.....Rullgardina....Krysmynta.....Viktualia........
"Jag vet att hon absolut heter Ambrosia, dom andra är jag lite osäker på."
Hallå, Pippilotta, Viktualia, Rullgardina, Krysmynta, Efraimsdotter Långstrump.
Dom åkte ut efter första frågan.
Tråkigt men roligt. Det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Imorn ska Erik och lillgrisen till öppet hus och jag ska skriva på boken. Spännande värre.

söndag 23 oktober 2011

Palla???

Ja lillasyster 8 år gick i en kvart och sa ordet palla säkert 100 gånger. "Palla vara hos mig, bla bla bla."
Hon ska väl typ inte ens veta vad ordet betyder? Eller?

Jaja helgen har varit härlig. I fredagskväll var vi hos mamma och åt räkor, kräftor och köttfärspaj. Mumma!
I går blev det bakning. Saltbullar och fyra limpor. Var hos mormor på förmiddan och fikade, åt lunch och mös lite.

Idag har vi varit i Valla. Jag, Sebban och Emilia. Hela eftermiddag. Kallt men ack så skönt. Det bästa med hösten. När det är kallt så man måste ta på sig vantar och en skön tröja, men solen är framme och värmer i ansiktet.

Tittade på debatt häromdagen. Bara så att ni vet: är man Sverigedemokrat borde man inte tycka att Ganna ska få stanna i Sverige. Det säger dom i alla fall där. Märkligt.

fredag 21 oktober 2011

En vecka till

Jaha så har snart en hel vecka till gått förbi. Veckorna verkar på nått sätt rusa fram ibland för att sen stanna av och sega sig fram som dåligt tuggummi ibland.
Den här veckan har följande hänt:

Måndag: Idisslade
Tisdag: Öppet hus
Onsdag: Idisslade
Torsdag: Idisslade
Fredag: Middag hos mamma.....veckans höjdpunkt. Får se vad det blir för smarre.

Inte den mest händelserika veckan i mitt liv hittills men nog så spännande. Förutom idisslande har vi ju varit ute i vädret. Lite olika väder olika dagar. Vi har ju ätit mat flera gånger om dagen. Både frukost, lunch, middag och mellis. Just det, vi har ju hängt upp nya gardiner. Superfint. Jo Sebastian har ätit sin första ballerina kladdkaka. Han gillat.

Nästa vecka måste vi hitta på nått mer.
Kanske städa städskåpet?

lördag 15 oktober 2011

Jobb, bråk och Ullared

Ja nu har höstresan till Ullared blivit utförd. Hittade massa bra saker till Sebban. Vinteroverall, regnkläder, vantar, fuskolle plus alla andra kläder man kan behöva under vintern. Blev lite till mig och Erik också men det var ju Sebban som prioriterades. Det är så härligt i Ullared. Inget slår att fösas fram mellan hyllorna som kor inne i ladugården. Arga kärringar, stressade mammor och uttråkade karlar. Skrikiga barn som inte alls tyckte att det var så himla roligt trots allt att vara inne i ett varuhus i sex sju timmar när leksaksavdelningen avverkades på fem minuter. Men så härligt när man kommer hem och lägger upp alla grejer på sängen. Man ser sånt man inte ens kommer ihåg att man köpte. Underbart.

Har i dagarna haft en väldigt hetsig diskussion med delar av familjen. Försöker sätta upp regler i vårt hem när det gäller vår egen son. Blir så himla ledsen när man måste säga till hundra gånger om saker som sen inte följs i alla fall. Det är klart att en del traditioner måste fortsätta att gå i arv. Annars är det ju ingen tradition. Fast vi kanske vill skapa egna traditioner. Och själva bestämma vilka vi vill ta med från vår egen barndom. Det vore trevligt om man någon gång ibland åtminstone kunde bli tillfrågad innan det görs nått. Allt behöver inte vara lite hemligt.

Jag har jobbat min första dag igår efter föräldraledigheten. Det var så himla mysigt. Träffade mina söta tanter igen. Klart var det stressigt men det hör ju jobbet till. Det är skönt att det händer nått hela tiden. Skulle bli idiot om jag bara satt ner och inget hade att göra. Mötte två av gubbarna ute vid cykelstället. Och den ena sa:
"Vi tycker att det är så roligt att se Lena här igen."

Då blir man varm i hjärtat. 

tisdag 11 oktober 2011

Kakbuffé och gamla tanter

Ja idag har vi varit på servicehuset jag och Sebban. Ja tillsammans med mormor förstås.
Det var tisdagsträff med kyrkan och kakbuffé med lotteri och auktion. Lite speciellt med bak-auktion men man ska ju uppleva allt en gång i livet säger dom ju.
Det var mysigt. Tycker att det är härligt att komma till jobbet och både tanter och personal efterfrågar mig. Alla vill veta när jag ska komma tillbaka. Börjar iofs tro att det är så de kan hålla sig borta den dagen jag kommer.

Nej då men det känns skönt att de vill ha mig tillbaka. Får se när jag kan komma och jobba igen bara. Våra tider krockar ju hela tiden.

Debatterade lite idag på efter tios hemsida på facebook. De ville veta ifall det är ok att dricka vin när man ammar. Svaret är NEJ!
De ville veta hur gammal bebisen ska vara innan man kan lämna den med barnvakt för att typ åka till stan och gå på restaurang. I fredags när jag var ute med mamma och syrorna, det var första gången jag var på restaurang utan Sebban sen han föddes. (han är nu 14 månader) Och jag hade inte ens barnvakt. Han var hemma med sin pappa.
Det verkar väldigt främmande för en del människor att man faktiskt kan ha egentid och vårda om sitt förhållande hemma på kvällarna när barnen lagt sig. Tragiskt.

måndag 10 oktober 2011

Varför?

Hur kommer det säg att allt folk skriver på facebook är så intressant?
Om nån skriver ett inlägg typ "Jaha då blev det makaroner och korv till middag idag" så fullkomligt haglar det in kommentarer på det.
"Supergott"
"Här blir det pannkakor"
"Vi ska äta potatismos och korv"

Alla såna där menlösa inlägg får alltid ett gäng kommentarer.
Här på bloggen har jag hittills mellan 30-40 läsare om dagen och inte en enda har någonsin nått att säga om mina inlägg.

Kanske ska skriva mera om hur mina toabesök går och vad jag tänker laga till middag.

söndag 9 oktober 2011

Tapas

Yes det blev Tapas på....Tapas i Fredags med mamma och systrar. GUUUUD så gott.
Det var fantastiskt. Jag tycker att man gör alldeles för lite tillsammans med sina tjejer. 

Erik och lillgrisen var själva hemma och det hade nog gått ganska bra. Dom har ju inte varit ensamma så långa stunder i taget så mycket. Blir bra på Onsdag när den här mamman ska till Ullared alldeles själv utan både man och barn.
Erik är ju lite trälig när vi är där. Han kan inte gå själv. Utan han ska hänga mig i hasorna hela tiden. Jag kanske vill gå och titta på bh:ar, toppar och byxor på egen hand. Men nej. Erik låter mig gå själv ungefär tio minuter. 

Och han vill alltid följa med. Brukar bli lite sur när jag ska åka utan honom. De flesta män blir överlyckliga när deras andra hälft låter dom stanna hemma. Min andra hälft blir överlycklig om han får följa med.

Nu idag blir det snart långpromenad bara grisen vaknar. Lång höstpromenad och sen fika hos mamma.

Göttgöttigöttgött.

fredag 7 oktober 2011

Hjärnstillestånd

Ja så kan det ju också vara ibland.
Skulle sätta mig ner och skriva lite på boken. Visste innan precis vad jag skulle skriva om och helt plötsligt stod det helt stilla.
Började färga håret och kom då på vad det var jag skulle ventilera idag. Satte mig vid datorn och fick inte ner det på papper. Det är nog bara för att lillgrisen och hans far gick hemifrån. Jag fick ju riktig tid att sitta här och skriva. Då är det klart att det inte går.

Idag ska jag för övrigt gå ut och äta med mamma och de två äldsta systrarna. Mamma bjuder. Vet inte vart vi ska men det är väl lite spännande det också. Härligt att få vara ute bara vi tjejer. Första gången jag går ut och äter på över ett år utan en liten griskille bredvid som inte vill sitta still. Jag ska njuta av varje sekund. Ändå tills jag saknar honom och vill åka hem igen.

För så kan det ju också vara ibland.

tisdag 4 oktober 2011

Öppet hus och Fetbilder

Ja idag har vi återigen varit på öppet hus i kyrkan. Sebastian tycker att det är döömysigt. Försökte mysa idag igen, med en liten tjej, men hon fattade nog inte riktigt vad det var han ville.
Bara han inte blir en sån där våldsmysare vid vuxen ålder, sånt kan lätt missuppfattas.

Satt tidigare idag och tittade lite på bilder från sommaren och insåg en sak. Jag måste skriva en rättelse från tidigare inlägg. Det räcker INTE att vara skitviktig.

Jag har ju ingen hals. Det är som en stor klump mellan min överkropp och huvet.
Det räcker inte ens att säga tjock. Jag är tjock, fet, mullig, kraftig, kolossal, rund, stor och "välväxt".

Att äta sallad för resten av mitt liv är nu som bortblåst. Jag får äta luft och leva på kärlek resten av livet. 
Eller ja i alla fall kanske lite sallad, ett par gånger i veckan. Eller kanske jag skulle sluta äta kakor. Men jag äter ju inga kakor. Nästan. Får sluta med popcorn på fredagarna. Och läsk.
Och kanske gå ut och gå utan Sebastian en gång i veckan. Lite raskt. Eller ganska raskt. Och kanske varje dag.

Plan för veckan:
1. Gå ut och gå minst 3 kvällar utan Sebastian
2. Bara fika hos Liselott ikväll och kanske lite grann på söndag
3. Äta något lite lätt på Torsdag när jag ska ut med mamma. Eller kanske inte lätt men något gott.
4. Resten av veckan blir det makrill i tomatsås, eller morötter

Det finns i alla fall en kille som alltid blir bra på bild. Min älskling. (Eller mina älsklingar)

lördag 1 oktober 2011

Baddräktshull och könshår

Idag tänkte vi lyxa till det med en liten tur till simhallen. Så imorse var det full rulle för att äta frukost, packa väskan och ge oss iväg mot staden.
Tydligen var det nått jippo där idag för det låg badbollar det stod tekniska verken på i hela bassängen. Typ. Eller ja det var många badbollar i alla fall. 
Sen klockan 11 skulle det komma en sjörövare dit. Kul för alla barn tänkte jag. Lite tönt för vuxna. När det händer såna där saker känner jag bara hur pinsamt det är när killen i ögonlapp, kattkostym eller superhjältedräkt kommer av sig. När ett barn tex ropar rakt ut "MAN KAN INTE ÄTA HAJAR!" Barn är ju så härliga. Är dom inte i skolan räcker dom minsann inte upp handen när de vill säga nått. De skriker rakt ut. Och ofta någonting som inte ens har med saken att göra. "MIN MAMMA TYCKER OM NÄR PAPPA KLAPPAR HENNE PÅ STJÄRTEN!"
Sebastian tyckte i alla fall att det var trevligt att bada. Sen var det ju dags att duscha. Igen! SKRÄCK!
Finns det nånting jag hatar så är det att behöva visa min nakna, fula, bleka kropp med bristningar på magen och hängiga tuttar för folk. Men när jag står där i duschen och tittar lite på de andra som står där så ser jag ju att de flesta faktiskt ser ut som jag. 80 % av kvinnorna där har ju barn, och kroppen som bevisar det.
Känner mig överlycklig över att alla andra där också har en mage som ser ut som bulldeg. Icke fast bulldeg. Den lixom dallrar lite grann när man klappar på den. De har också hängiga ur-ammade tuttar. Bristningar så långt ögat kan nå och dessutom lite av det där gravidfettet kvar. Står där och känner mig SÅÅÅÅ nöjd.
Ända tills det kommer in en vältränad mamma i 35 årsåldern. Hon har inte bara ett barn, inte heller två utan 3 barn i släptåg. Hon är alltså trebarnsmorsa. (Vet att det är hennes eftersom de alla tre till min stora fasa kallade henne mamma) Där står hon naken och ser ut som hon gjorde när hon var 19. Ingen bulldeg, fasta tuttar och inte en enda bristning. Men jag är inte ett dugg avundsjuk. Jag ska ju hem och äta sallad. Bara sallad.
För resten av mitt liv.

Jo just det. När vi satt i barnbassängen jag och Sebastian kom det fram en kvinna och stod precis där vi satt. Och rakt framför mina ögon fick jag se en annan kvinnas buske titta fram.

Att komma ihåg: Blunda varje gång jag är i simhallen.