lördag 30 mars 2013

Som hemma

Jag finner det ganska fantastiskt att jag redan känner mig som hemma här på Fårhjordsvägen.

Vi har nu bott här i en vecka och för mig känns det nästan som om vi bott här hela tiden. Tror inte Erik tycker likadant men jag har nog alltid känt så. Vart vi än har bott har jag funnit mig ganska snabbt. Riktigt skönt faktiskt.

Ja nu har vi flyttat in och packat upp nästan allt. Allt väsentligt iallafall. Det finns ju typ 20 kartonger kvar, men det är ju inget vi använder dagligdags.

Så nu ska vi bara plocka undan i förrådet och slänga all skit efter inflytten.

Sen i sommar blir det utsidan. Det ska målas, sättas staket, rivas ner buskar och förhoppningsvis byggas en träveranda.

Men nu ska jag sova, och imorn blir det middag hos svärmor.

lördag 16 mars 2013

Fjärde veckan.

Idag går vi in i den fjärde veckan hemma hos mamma. Dom tre veckor som redan gått har funkat helt ok. Men jag känner mig fortfarande ivägen.
Och jag kan inte för mitt liv förstå hur det kommer sig att själva arbetet i huset har stannat av.

Det har inte varit en enda människa där nu på över en vecka. Jag undrar vad dom sysslar med. En hall ska tapetseras, en rad golv i Sebastians rum ska läggas + golvlister. Sen ska fläkten i köket installeras, bänkskivan läggas dit och spishäll, diskmaskin, diskho och blandare ska sättas dit. Och sist ska det sättas dit golvlister i kök och hall. Sen är det ju klart. Fan!

Nu får snart byggfirmor en plats på min hatalista. Där finns också:

* bilförare
* tjuriga pensionärer
* busschaufförer som kör som om dom stulit bussen
* dom som grusar på vintern för att dom inte ens lämnar 40 cm av vägen där man skulle kunna dra en
   satans pulka utan att den går sönder
* såna där översittarvuxna som går före barn i kön, bara för att dom kan

Det finns säkert fler men dom har jag glömt för stunden.

Nej nu ska vi baka blåbär/hallonpaj och njuta av en härlig lördag tillsammans.

fredag 15 mars 2013

Helt nöjd?

Jaha.......vad ska jag hitta på nu? Nu är mitt förhållande med Mr Christian Grey slut. Jag kommer sakna honom med hans glimt i ögat och totala kontrollbehov. Känner mig både tom och lycklig på samma gång.

Känner mig rörd ända in i själen av en av dom mest speciella och fantastiska kärlekshistorier jag läst. Blir dock lite besviken när media har tagit så stort fokus på sexet att själva kärlekshistorien glöms bort. Och visst är det mycket sex. Men inte så konstigt att ett par i början av sin relation har mycket sex. Dominanssex, inte så konstigt det heller. Har frågat mig själv många gånger ifall det är mig eller andra det är fel på eftersom jag inte tycker att det är så märkvärdigt. Hhmm........

Dom sista tre kapitlen var jättejobbiga att läsa eftersom det hela tiden hängde över mig att det snart skulle vara slut. Fy fy fy.

Nu till nått annat. Inom en snar framtid kommer det nog bli flytt. Och då kommer det lite före och efterbilder från renoveringen. Men här kommer en liten på vårt sovrum.

Ha en fantastisk helg alla!

tisdag 5 mars 2013

Nej till utvecklingsstörda?

Idag har det florerat en debatt i media som jag personligen strängt strider emot. Att barn inte skulle vara välkomna på restauranger och cafeer.

Att man som ägare av restaurang eller café ska få bestämma själv om man vill ha barn där eller inte. Problemet är väl inte att barnen är där utan att föräldrar har svårt att hålla reda på sina barn.

Själva har vi problem med att Sebastian så sällan vill sitta still. Men så är vi ju aldrig ute och äter, och väldigt sällan ute och fikar.

Men med det synsätt många människor har är vi snart tillbaka till en tid då det satt skyltar på butiker där det stod att "negrer" och judar inte var välkomna in för att handla. En tid då bögar inte fick gå in vart dom ville.

Ska vi förbjuda utvecklingsstörda på restauranger också? Har varit ute många gånger i livet och fått sitta vid bordet bredvid en vuxen människa som blivit matad. Där maten runnit ner på hakan efter att den visats upp söndertuggad i munnen på personen i fråga. Och det är inte bara mat. Det är dregel också. Och när den utvecklingsstörda börjar låta så där arg fast utan ord, och alla på cafeet vänder sig om och tittar, tittar man inte för att man är irriterad, utan för att man undrar vad som hänt som gör personen så upprörd. Ska jag skrika nu då om hur otrevligt jag tycker att det är att få se en annan människas halvtuggade mat och hur gärna jag vill att utvecklingsstörda borde förbjudas utomhus? Nej! Verkligen inte. För dom har precis samma rätt som jag att vistas där. Jag tycker inte att vi kan förbjuda nån. Vart kommer det annars stanna? Och vilka människor är ok att stänga ute och vilka är inte ok att stängas ute?

Vi kan inte förbjuda barn ute. Men vi kan däremot kräva att OM man går ut med sina barn så ska man i den mån man kan, se till att dom sitter still och håller en trivsam ljudnivå. Kan dom inte det får man väl självmant avlägsna sig och sina barn. Det är väl ändå inte så svårt?

fredag 1 mars 2013

En hel vecka

Ja. Imorn har vi bott hos mamma i en vecka. Den har funkat ganska bra. Sebastian är nöjd med att få leka med Emilia, gosa med Janne och att han kan leka i trädgården fortfarande fast jag går in för att fixa mellis. Men mest är han nog glad för att få vara så mycket med sin mormor.

Isolde har visat att hon inte ens här känner sig nöjd över att ligga på armen och sova på kvällarna när hon uppenbarligen är så trött att hon knappt vet vart hon är.

Själv känner jag nog att vi är lite i vägen. Leksaker överallt, mer smutstvätt än vad som är rimligt och sen en skrikig bebis halva kvällarna och lite mitt i natten.

Men det är mysigt. På nått konstigt sätt.

Uppdateringen på VÅRT hem: bänkskiva, spishäll, diskho och tapeter är vad som saknas i köket. I Sebbans rum har dom lagt golv. Så förhoppningsvis är det bara två veckor kvar.

Göttgött!