Jag trodde att intellektuell och intelligent var ungefär samma sak. Men så är tydligen inte fallet.
Hur eller hur så diskuterar jag i en del forum med människor som har åsikter om en det ena en det andra.
Idag har det varit en fortsättning på det här med hemmafruar. Det finns tydligen många där ute som valt att jobba eftersom de inte får någon intellektuell stimulans av att vara hemma. Den stimulansen kan man bara få på sitt arbete.
Det som hände då var att jag gjorde en kommentar om att barn faktiskt är smartare än vad vi tror. De är väldigt intellektuella och intelligenta. Nu verkar det inte bättre än att jag blev riktigt nerhaglad av kommentarer som skulle bevisa på nått sätt att jag hade fel. På nått sätt hade de fått intrycket av att jag hellre hade konversationer med femåringar resten av mitt liv än med vuxna. Och visst, vissa dagar stämmer det.
Men jag måste nog säga att jag tycker att barn faktiskt är väldigt smarta. Sen är ju barn olika. Det finns ju dom barn som vet vad ironi är och förstår det när de bara är fyra-fem år. Som lillsyrran. Hon förstod ironi som fyraåring. Eller kanske brorsan som kallade sina klasskamrater naiva i första klass. Och faktiskt förstod innebörden av ordet. Jag tycker att man är ganska intelligent som barn då.
Men för att komma tillbaka till det riktiga ämnet.
Sen verkar det som om de flesta där ute som är så emot hemmamammor, tror att vi bara sitter hemma hela dagarna med våra barn och varken går ut eller träffar folk.
Jag träffar nästan mer folk nu än vad jag gjorde när jag jobbade. Visst träffade jag en del gamla tanter när jag jobbade men jag kan nog inte säga att jag fick så mycket "intellektuell stimulans". Fick då ett supersmart tips om att jag skulle byta jobb. Som om jag klagade på mitt jobb bara för att jag inte får ut nån intellektuell stimulans. Men men.
Slutsats: Barn är smarta varelser som kan och vet mer än vad vi tror. Bara för att man valt att vara hemma med sina barn så kan man få intellektuell stimulans av andra VUXNA. Eftersom vi hemmamammor inte bara sitter hemma och glor.
Men hur gör du? Jag är sen ett år drygt hemmamamma med ettåring och på seneftermiddagarna även med en som just börjat nollan. Jag känner att jag håller på att bli tokig, jag saknar mitt jobb och blir less på lillen trots att jag egentligen älskar att vara med honom, bara inte precis hela tiden. Känner att jag inte kan andas. På något sätt tror jag att jag saknar jobbet för att det är ett enkelt sätt att få vara ifred och tänka och göra saker utan att behöva vara beredd med ögon i nacken så inte lillen skadar sig eller så. Hittade din blogg när jag googlade typ "hur få intellektuell stimulans som hemmamamma". Behöver tips från en som är där själv och mina egna vänner verkar bara se ner på hemmamammor (vilket fö bidrar till att tillvaron känns så trist tror jag).
SvaraRaderaJag har haft det precis som du. Blivit kritiserad för mina val i livet. Och blir fortfarande i viss mån, även från människor i min absoluta närhet. Jag försöker finna styrka i min övertygelse om att detta är det bästa för mina barn. Den största missuppfattningen människor verkar ha om hemmabarn, är att dom just är hemma. Hela dagarna. Aldrig träffar andra barn eller vuxna och aldrig får hitta på nått. Vi går på aktivitet 4 förmiddagar i veckan där det är barn från 0-5 år. 2 dagar i veckan går vår äldsta på egen aktivitet utan oss. Sen träffar vi vänner med barn ofta. Jag tycker att det är viktigt att barnen får stimulans. Men inte hela tiden. Så dom 2 dagarna i veckan vi inget gör, gör vi verkligen ingenting. Barn behöver det också, ha tråkigt.
RaderaJag känner igen det där att man kan bli tokig, har haft det väldigt jobbigt med den minsta i princip hela hennes liv, och har många gånger tvivlat på om jag gör rätt. Men sen lägger sig det och jag påminns varför jag valde hemmamammajobbet från början. Nu vet jag ju inte vad du jobbar med. Själv jobbar jag i äldrevården som timvikarie och har sen en tid tillbaka börjat jobba lite när min sambo är ledig. Det är mitt andningshål. Sen ser vi till att både jag och han får lite tid själv med vänner, på stan eller bara för en promenad.
Om du har facebook kan jag tipsa dig om att söka till gruppen "Hemmaföräldrars nätverk". Där kan du hitta likasinnade, där du kan ventilera, få tips och lära känna andra som valt att vara hemma. Finns även undergrupper för ganska många städer. Är själv med i "Hemmaföräldrars nätverk i östergötland".
Lycka till och tack för att du hittade hit :)
Hoppas jag kunde bidra med lite tröst.