Har i över en veckas tid diskuterat hemmafruarna i ett forum på sidan Familjeliv.se.
Där har vi nu som är hemmaföräldrar fått veta att vi är parasiter på det svenska skattesystemet eftersom vi får ta del av alla förmåner i Sverige fast vi inte bidrar med något till statskassan .Sen vill jag ha hjälp att se skillnaden i det här:
Scenario 1: Erik och jag jobbar båda halvtid, alltså 50 % var. Vi tjänar ungefär lika mycket och betalar en viss summa i skatt.
Scenario 2: Erik jobbar 100%, tjänar lika mycket själv som vi båda gjorde tillsammans innan, och betalar därmed lika mycket skatt som vi gjorde innan.
Vart ligger skillnaden? Om jag utnyttjar sånt min egen 50%-iga skatt bidrog till eller om jag utnyttjar sånt Eriks 100%-iga skatt bidrar till?
En mamma svarade att hon faktiskt jobbat i 15 år innan hon gick hem för att vara hemma. Är inte det att bidra?
En hemmapappa hade väldigt intressanta inlägg om att det faktiskt är så att det är dom föräldrar som har sina barn på förskolan som är de riktiga parasiterna i så fall. Och detta pga att förskolan kostar så mycket för samhället, så inte ens den enskilda föräldern faktiskt betalar så mycket i skatt så det täcker barnomsorgsavgiften.
Nu tycker absolut inte JAG att dom som har barn i barnomsorgen är parasiter på samhället. Det är väl jättebra att dom kan ha barnen där i fall de måste. En ensamstående mamma kan ju tex inte vara hemma med sina barn hur mycket hon än vill.
Sen finns det dom som tycker att vi är lata och att både våra barn och vi själva blir understimulerade av att "bara vara hemma". Fast man är ju faktiskt inte bara hemma. Vi gör ju saker på dagarna, umgås med andra som är hemma, våra barn får leka med andra barn. Sen tror jag att barn behöver vara lite hemma också. Full rulle 7 dagar i veckan, från frukost till sänggående är nog ingen bra modell heller.
Sen skulle jag vilja säga till många av dom som arbetar och har sina barn på förskolan: (Som tycker att vi också borde sätta våra barn där)
Jag tror att många, inte alla men många barn på förskolan istället är överstimulerade. Många barn har svårt för att koppla av och känna lugnet. De är så uppe i varv hela tiden och har svårt för att vara för sig själva. Har märkt av många "dagis"barn att de hela tiden kräver uppmärksamhet, på både det ena och andra sättet. Givetvis är det så eftersom man säkert inte får så mycket egen uppmärksamhet i ett rum med 30 andra barn och det bara finns 3 vuxna som kan ge det.
Är så trött på att det hela tiden är fel på oss. Vi är inte jämställda med våra partners, är parasiter på samhället och skadar våra barn genom att sitta passiva i hemmet 24/7.
Jobba ni och ha era barn på förskolan, men tryck inte ner oss som INTE har det så och inbilla er inte att det är NI som försörjer oss och ser till att vi får ta del av skattemedlen. Vi har själva bidragit med det innan vi fick barn, och de flesta kommer säkerligen göra det igen när barnen blivit större. Den dagen regeringen går ut och säger att det inte finns skattemedel så det kan täcka sjukvård och annat åt alla, och att anledningen skulle vara att föräldrar är hemma med sina barn, då lovar jag att jag ska sätta Sebastian på förskolan och börja jobba igen.
Sen vill jag klarlägga en till sak: Dom kvinnor och eventuellt män som svarat på att de kan tänka sig att bli hemmafruar, har nog för avsikt att vara hemma för att ta hand om sina barn, inte sina män.
Hemmafru = Hemmaförälder. I alla fall i Sverige 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar