En gammal klasskompis till mig frågade idag om någon sett honom 25 år gammal för han behövde honom tydligen idag. Den snart 30 åriga versionen var något sliten.
Kan själv inte riktigt bestämma mig om jag tycker att den Lena som var 20, snart 30 eller den som bara var 15 är den bästa.
När jag var 15 hade jag ju inget ansvar. Inget livshotande ansvar iaf. Jag hade ju ansvar för att se till att jag kom till skolan i tid, att jag gjorde mina läxor och att jag kom in på kvällen den tid mamma och pappa sagt till mig att vara hemma.
Men annars hade jag ju all fritid i världen efter skoltid. Kunde hänga med vänner och göra sånt jag ville göra.
Som 20 åring var jag ju vuxen och bestämde över mina tider själv. Kunde fortfarande vara med mina vänner när jag själv kände för det, men jag hade inget jobb vilket också betyder inga pengar. Jag var vuxen men hade ingen riktig livserfarenhet.
Nu är jag snart 30, mamma, sambo och arbetande skattebetalande hemifrånboende vuxen.
Har mer ansvar än vad jag någonsin trodde som 15 åring att jag skulle ha, måste försörja mig och min familj, (tillsammans med Erik förstås) måste själv se till att tvätten tvättas, mat inhandlas och att räkningarna blir betalda.
Men jag tror också att jag är en mycket visare människa. Jag har lärt mig mycket under resans gång, sånt jag absolut inte visste när jag bara var en tonåring som tyckte att utseendet var det viktigaste och med en cigg i munnen 20 gånger om dan.
Jag är glad varje år jag får bli lite äldre och visare, men visst vore det trevligt att gå längs memory lane på studiebesök once in a while.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar