Jävla helg.

Den här helgen skulle ju bli så jävla bra. Kräftskiva, fira 8 år tillsammans med Erik, 3 veckor som gifta och Kristoffers 20-årsdag. Kräftskivan blev inte riktigt som jag hade tänkt. Vi hade ju trevligt och så alltså, hur kan man inte ha det med sin bästaste familj. 

Men gårdagen blev riktigt jobbig. Vi skulle fira Kristoffer först och sen fira lite ensamma jag och Erik för 8 långa år tillsammans. Men under allt födelsedagsfirande åkte Mattias och Cissi iväg med Stoffens fina lilla kattlejon Aslan. Han hade svullen mage, mager ryggrad och Mattias tyckte inte att det kändes bra. 

Hos veterinären fick dom veta att Aslan hade nån sjukdom alla katter har latent, men som bara bryter ut hos en del. Samtalet till Kristoffer krossade hela hans värld. Det fanns inget att göra. 

Jag har aldrig hört honom tidigare prata om nån på det sättet han brukar prata om Aslan. Hans bästa vän. Det bästa som nånsin hänt honom. När han fick bli pappa till en kolsvart liten ulltuss med mycket bus i sig. 

Jag är ju verkligen inte en kattperson, men den lilla sudden är ju nått av det sötaste. 

Så födelsedagsfest blev kattbegravning istället. Nu ligger han under äppelträdet, med sin fina boll och sin röda fluga.