Den där biologiska pappan skulle jag träffa. Men jag skulle vänta tills "farmor" lagt näsan i vädret. Hon var ju så fruktansvärt sjuk och skulle nog ändå inte leva så många år till. Så jag skulle ju ha flera år på mig.
Och det skulle vara en perfekt plats att göra avslut med henne, och dessutom en någorlunda neutral mark för att träffa honom.
Som jag berättat har ju hon nu dött och min kropp med tillhörande psyke började på riktigt så sakteligen förbereda sig för det allra första mötet med spermadonatorn.
Idag fick jag då ett samtal där jag fick veta att han i sin egen typ av vrede (för att hans moster inte behagade vara hemma när han ringde för att få hjälp med allt) redan kremerat "farmor" OCH bestämt att ingen begravning kommer äga rum.
Flera år av mentalt förberedande för att sen bli snuvad allt. Fy fan säger jag bara!
Så störd!!!! Kramar till dig <3
SvaraRadera