Therese skickade lite styrka till mig förut och det behövde jag. Erik har på nått vänster lyckats byta vecka det är han som kör till jobbet, så idag hade vi bilen och jag fick både lämna och hämta på kyrkans barntimmar. (Har förövrigt aldrig hänt oavsett om Erik kört eller inte)
I mitt huvud blir det ju så himla rörigt då. För nånstans mellan lämna och hämta ska Isolde sövas, sova, väckas och kläs på ytterkläder igen. För att sen stuvas in i bilen en femte gång under loppet av 6 timmar.
Jag hade då tänkt ut den perfekta planen. För att slippa klä av och på lillbarnet tog jag med mig vagnen i bilen vid lämning på barntimmar. Förstod att hon skulle somna i bilen på vägen hem, så tänkte då att hon skulle sova ute. Mycket riktigt somnade hon i bilen. För att vakna igen efter 10 minuter när jag skulle krångla ur henne ur bilen och ner i vagnen. Efter en promenad med vagnen på 20 min och ett försök på 45 min till att söva henne på armen i soffan, gav jag upp.
Det var liksom där uppgivenheten kom över mig. Skräcken över hur det skulle bli runt 17-18 hugget här hemma.
Och vet ni vad, hon har inte varit särskilt ledsen, och somnade utan krångel och skrik vid kvart i nio.
Så Isolde har förhoppningsvis fr.o.m. idag slutat sova middag.
Ja vi gjorde ju en snögubbe häromdan. Men jag tror nog att han fått liiite för mycket att dricka. Vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar