Har ikväll blivit upprörd i debatten om jobbskatteavdrag och läxor. I läxfrågan är jag så kluven att jag har en för/emotgrej.
För läxor:
Det är ju på sätt och vis klart att man kanske behöver upprepa en del saker för att lära sig. Absolut, jag är med där.
Och en del barn behöver det säkert mer än andra.
Emot läxor:
Barn har idag långa arbetsdagar som det är. När vi vuxna lämnar arbetet är ju vi för fan lediga. Borde inte det gälla barn också?
Det vore kanske så att lärarna borde få gå tillbaka till att faktiskt undervisa, istället för allt nytt pappersarbete, som stjäl tid från undervisningen.
Något jag stör mig på kolossalt är när experterna och debattörerna trycker på att skolan, lärare och samhället måste ta mer ansvar för barnen, och det faktum att mer och mer barn går ut skolan med för dåliga betyg. Där håller jag inte med. Föräldrarna måste ta mer ansvar.
Sen är det klart att skolan har ett ansvar, men hela ansvaret kan inte ligga på alla andra. Har man skaffat barn måste man väl ta ansvar för dom själv?
Sen får man ju i samråd med skola och lärare göra en plan för hur man ska göra när det går sämre för ett barn i skolan. Men det är ju givet enligt min mening.
Sååå, slutsatsen blir väl att, så länge vi nu har läxor måste föräldrarna ta det ansvar det för med sig.
Ett annat alternativ är, ingen "obligatorisk" läxa. Undervisningen sker främst i skolan, och där det märks att det krävs lite mer resurser, där tar man tag i det. Med hemläxor och extra stöttning.
Eller va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar