Äta GODIS!

När jag mår dåligt, då äter jag. 

Vad som helst. 

Bara så ni vet. 

Annars har vi varit på Leos lekland idag.

Och lekt med lera hemma.

Hopp! 

Give me a break

På riktigt??? Nu lever vi i en tillvaro där lugnet på nått sätt aldrig vill sätta sig.
Livet flöt på innan Erik slutade på Esca. Eller innan Esca la ner menar jag ju.
Efter det känns det som om allt bara brister hela tiden.

Jag vet att jag gnäller om triviala saker när det finns dom som har det mycket mycket värre.
Men nu har Erik blivit arbetslös igen. Samtidigt som vi håller på för fullt med planering av vårt bröllop. Ännu en gång.

Kristoffer sa till mig förut att min uteblivna mens troligtvis handlar om stress. Och där slog han nog huvet på den traditionella spiken. Dom senaste 3 månaderna har jag haft 2 pregnancy scares. Och hur lever jag just nu mitt liv?

Jo vi är iväg på aktiviteter 4 dagar i veckan, varav 1 dag vi är iväg hela dagen. Går hemifrån vid 9 och är hemma igen för dagen vid 16. Då har vi sprungit fram och tillbaka några ggr också.
Jag jobbar kväll när Erik jobbar dag, och dom flesta dagarna kommer jag hem till en vaken Isolde som vägrar somna om hon inte ligger på min arm. Och krånglar. Vilket hon gör även dom dagarna jag ÄR hemma hela dagen. Sova på nätterna gör vi ju inte heller så bra med tanke på att den där lilla loppan fortfarande vill sova hos oss.

Sen handlar ju hela tillvaron om mat. Hela tiden. Vad ska jag äta, vad har jag ätit, hur många points har jag kvar, hur många vill jag ha kvar till helgen, hur många veckobonus ska jag unna mig?

Och det är ju nånting jag inte tänker släppa. Inte jobbet heller. Det är mitt andningshål. En plats där jag kan, tro det eller ej, koppla av. Där är det ju annat som är jobbigt visserligen men jag behöver den tiden borta från barnen. Och det är också en sak. Många verkar tro att jag är hemma med barnen för att jag inte vill jobba. Vilket givetvis inte är fallet. Är Erik hemma är det klart att jag kan jobba. Vi har ju barnen hemma för deras skull. För att DOM ska slippa gå på dagis. Inte för att jag ska få ett bekvämt och skönt hemmaliv.

Det var en som sa för några månader sen "där ser du att det är skönt att jobba, det är inte så farligt som du tror". Och det är ju aldrig det det har handlat om.

Men jag ska försöka varva ner lite grann. Kanske. Och så ska jag inte tråka ut er i nästa inlägg. Jag lovar ;)

Plus: Nu har jag bara 1,3 kilo kvar till mitt första stora delmål. Så håll tummen.

Ekar tomt

Just nu ekar bloggen. Jag vet inte vad som hänt. Jag har lite för mycket "on my plate" liksom. 

Snart är inbjudningskorten färdiga iallafall. Dom ska ju skickas snart. Spännande att se sen vilka som hör av sig. Om det är nån som gör det förstås. 

Det roligaste blir nog att se/höra reaktionerna från dom som antagligen inte ens vet att dom kommer bli bjudna. 

Så fort vi skickat iväg korten och vi vet att alla fått kommer det bilder på den färdiga kreationen. 

Puss på er! 

Här kommer en bild på en liten raring. 

På svaj

Ok, idag är ju den där dagen när vi lever häng och fläng. Fram och tillbaka till kyrkan flera ggr om. 

Therese skickade lite styrka till mig förut och det behövde jag. Erik har på nått vänster lyckats byta vecka det är han som kör till jobbet, så idag hade vi bilen och jag fick både lämna och hämta på kyrkans barntimmar. (Har förövrigt aldrig hänt oavsett om Erik kört eller inte)

I mitt huvud blir det ju så himla rörigt då. För nånstans mellan lämna och hämta ska Isolde sövas, sova, väckas och kläs på ytterkläder igen. För att sen stuvas in i bilen en femte gång under loppet av 6 timmar. 

Jag hade då tänkt ut den perfekta planen. För att slippa klä av och på lillbarnet tog jag med mig vagnen i bilen vid lämning på barntimmar. Förstod att hon skulle somna i bilen på vägen hem, så tänkte då att hon skulle sova ute. Mycket riktigt somnade hon i bilen. För att vakna igen efter 10 minuter när jag skulle krångla ur henne ur bilen och ner i vagnen. Efter en promenad med vagnen på 20 min och ett försök på 45 min till att söva henne på armen i soffan, gav jag upp. 

Det var liksom där uppgivenheten kom över mig. Skräcken över hur det skulle bli runt 17-18 hugget här hemma.

Och vet ni vad, hon har inte varit särskilt ledsen, och somnade utan krångel och skrik vid kvart i nio. 

Så Isolde har förhoppningsvis fr.o.m. idag slutat sova middag. 

Ja vi gjorde ju en snögubbe häromdan. Men jag tror nog att han fått liiite för mycket att dricka. Vad tror ni? 

Inte som jag tänkt mig

Ehh ok, helgens projekt blev ju inte riktigt som jag bestämt. 

Med den stigande temperaturen som rådde igår hände det som inte fick hända. Jag som så fint och bra hade byggt en riktig kalassnökoja. Med en tunnel rakt igenom. Den hade liksom rasat ihop imorse. Hela taket ramlade in. Tur att ingen var där inne. 

Men vi hann iallafall igår göra en icke traditionell snögubbe. Blev helt ok. 

Imorn är det ju invägning och jag tycker för en gångs skull att det känns bra. Tror inte att jag kommer nå mitt första personliga delmål, men jag hoppas jag kommer bli nöjd ändå. 

Den här veckan har jag slagits med frestelser som jag för första gången klarat att motstå. Känner mig stark just nu. Hoppas bara den känslan håller i sig. 

Så håll tummarna för mig imorgon bitti! 

Totalt ointressant inlägg

Den här dagen har känts lite blaha. Kan inte förklara varför men ja så är det. 

Fredag betyder fredagsmys, och i sann viktväktaranda har jag redan räknat och lagt in mina popcorn med tillbehör i appen för att inget frosseri ska uppstå. 

Jag börjar lära mig mer och mer att stå emot frestelsen. Och ni ska veta att det finns många. 

Eftermiddag/kväll idag har "operation snökoja" inletts. Vi har ju hela helgen på oss att färdigställa den och det hela känns just i nuet rätt hoppfullt. 

Blablabla här kommer lite bilder. 

Ehhhh.....va?

Vet ni vad jag längtar till mest när det handlar om att barnen en dag ska flytta hemifrån? 

En tid då jag kan få gå på toaletten ifred. Utan varken hängande, skrikande, tjatande eller smygtittande barn. 

Dansa!!!

Ok, nu har en vecka gått av vårt vanliga liv. Kyrkan är i full gång med barnsång, öppet hus och kyrkans barntimmar. 

Och det är som det alltid har varit, vi har kommit för sent 4 dagar av 4. 

Det verkar inte bättre än att hur tidigt vi än går upp på morgonen, hur mycket jag än förbereder på kvällen innan, spelar det ingen roll. Fem över 9 brukar jag börja kasta på ytterkläder på barnen. Kvart över slänger jag Isolde i vagnen och Sebastian i korgen under och springer till kyrkan. Men motion behöver jag ju så det är ju bra. Eller nått. 

På tal om motion har jag kommit på den absolut bästa formen. Dans. Och inte vilken dans som helst, utan knasdans. Till soundtracket till Chicago, Singing in the rain och allas vår fantastiska Mora träsk. 

Så in i helvete jobbigt. 

Så nu vet ni det. 

Sen är jag extremt stolt över mig själv idag eftersom jag lyckades övervinna frestelsen. En frestelse iallafall. Det blev liiite chips på kvällen, men helt inom mina ramar så jag är ganska nöjd ändå. 

Och tack Therese för att du är mitt stöd i mörkret. Matmörkret. Det är fantastiskt att du finns där och stöttar mig när det känns jobbigt. Jag måste nog börja leva i din väska så jag kan följa med dig till jobbet sen. Hur ska jag klara mig annars?

 

Kalasuari.

Jo för Januari sätter liksom stämpeln på resten av hela året. Jul och nyår hinner inte lägga sig innan det är dags för dom första födelsedagskalasen. Mamma, pappa, Hampus och Emilia tar hand om Januari. Och alla 4 inom loppet av en och en halv vecka. 

Kalas är ju inte direkt vad en viktväktare längtar efter så här efter julhelgen. Men nu är det bara imorn kvar, sen är det inget kalasande förrens om.......3 (?) veckor när Janne fyller. 

Men för att prata om nått annat. Nu är fixandet och pillandet igång. Inbjudningskorten är på G och det känns bra. Dom kommer bli superfina.  Måste ju börja i tid med tanke på att det inte finns så mycket tid här hemma för mammapyssel. 

Och träningen? Jotack det funkar ganska bra. Kör ju lite träningsvideo a la 80-talet fast modernt. Sebastian och Isolde är också med. Mest ivägen, men som jag brukar säga till Erik är det väl bättre med lite träning än ingen träning. 

Så nu kalasar vi imorn och sen kör vi en ny supervecka. Plus att jag fr.o.m. Måndag ska få träffa min älskade Therese igen. Och inte mindre än 4 ggr i veckan. Måste supa in så mycket jag kan innan hon försvinner till jobbet. 

Puss på er alla! 

Träning

Jag önskar att jag kände kärlek. Kärlek för att träna. Dom som känner mig väl vet att jag inte rört på mig sen nånstans i åttan. Typ.
Jag vet ju att det är dags att jag rör på mig lite. Om den här viktminskningen och alt det där ska få fast måste jag ju röra mig lite också, inte bara äta rätt. Och gudarna ska veta att det inte är det lättaste att träna ihop med mina barn. Går vi ut på promenad tjuter Sebastian bakom mig för att jag går för snabbt, och Isolde tjuter framför mig för att hon inte vill sitta fast i vagnen. Inte lätt med andra ord.

Då skulle jag ju kunna träna på gym tänker ni. Men gud vad jobbigt tänker jag. Skulle känna mig extremt uttittad och obekväm. Kan ju inte träna i grupp heller. Har ingen koordinationsförmåga så där blir det också lätt obekvämt. Måste ju lära mig att handskas med det där. Men, så länge, innan jag tar tag i det kom jag på att jag ju faktiskt har tränings-dvd:er hemma. Kanon!
Behöver inte åka iväg, har redan betalat dom så det kostar inget, plus att barnen då kan springa omkring och antingen leka eller göra som mig.

Sebastian var dock bekymrad häromdan när jag stånkade och stönade för att det var tungt, och tjejen i videon inte ville sluta. "Hallå tjejen, mamma orkar inte mera".

Så jag kör lite så hemma ett tag tills jag tröttnar på det, och sen börjar jag väl lite smått med att bli lite personligt tränad av fina Fredrik. (Jag hoppas verkligen att han menade allvar, annars blir ju det här grymt jobbigt) Och tänk det. Ett gym som ligger på gångavstånd hemifrån, som typ inte kostar nått, och så kanske man får dricka kaffe (eller nått gott) ihop med Staub ibland. Kan det bli bättre liksom?

Nyår

Ja gott folk, idag är det då nyårsafton igen. Idag är ju en dag då de flesta sätter sig för att se vad dom åstadkommit under året som gått. Precis som jag tänkte göra nu.

Hmm......vi har köpt flötat igen. Till Tokarp och vår egen trädgård. Det har varit fantastiskt. I somras var det guld värt att bara kunna öppna dörren och släppa ut djuren på bete. (barnen alltså)

Vi har haft vår första solsemester som familj. Till Cypern. Det hoppas vi var den första av mååånga semestrar.

Och ja, vi har bestämt ett datum då vi ska säga ja till varandra. Det var lite krångel där ett tag med festlokal och datum och så, men nu är allt bokat. Kyrka, präst, festlokal. Temat är satt, och den allra första kartongen med beställda varor till bröllopet har anlänt. Jag har hittat den perfekta klänningen, kläder till barnen, skor och accessoarer. Mat och tårta är fixat, likaså fotograf och dj.

Så nu är det bara att invänta rätt tidpunkt för allt. Åtminstone 75% av allt är planerat och som jag sagt tidigare kommer ni få hänga med i planering och förberedelser.  Kommer inte avslöja så mycket här och nu men den som väntar på nått gott ;)

Och nu kommer den största klyschan av dom alla: år 2014 ska bli mitt lättaste år hittills. Tänker ju liksom inte gifta mig och se ut så här. Jag vill ha bröllopsbilder jag kan titta på och känna "fan vad fin jag var".

För barnens del har det här året gett en dagblöjfri Sebastian, plus att han gav alla nappar till tomten och har nu sovit utan napp i en hel vecka. Min stora lillgris.

Och Isolde har mer eller mindre börjat sova hela nätterna i sin egen säng. det var ju på tiden kan man tycka.

Jag känner nog att det här kommer bli ett bra år. Hoppas jag.

Lussetåg, praliner och blablabla.

Idag har vi haft luciatåg i kyrkan, med alla barngrupper. Skittrevligt. Mamma var med också. Sebastian ville gå som en kexchoklad meen det blev pepparkakssnubbe istället. Soldan fick vara urgullig tomtenissa. 

OCH på tal om mamma, igår fick jag leka med mamma och göra julköttbullar. Själv är jag urkass på köttbullar. Smaken är inget fel på men i pannan faller dom liksom sönder, så det blir mer köttfärsröra än bullar. 

Idag har jag och barnen också för första gången i mitt liv gjort chokladpraliner. 

Det gick bra. Dom ser fantastiska ut, smakar svingott, så nu är det bara att laborera med smaker och tillverka fler. 

Världens tråkigaste inlägg måhända, men ni får en najjs bild på pralinerna. Vassego! 

Planeringshaveri

Ja planeringen vi gjort gick i stöpet. Skittrist när det blir så. Men efter många turer hit och dit, olika datum, platser och dylikt på kartan har vi nu enats. 

Nytt datum, men samma plats som innan. Och nu är det på gång. Kyrka bokad, festlokal bokad och präst bokad. Nu är det bara allt annat kvar så kan vi gifta oss sen. 

Ni kommer att få hänga med i all planering och så. Men nu är det snart jul så bröllopsplaneringen ligger lite på is tills efter nyår. Det blir nog mest diskussioner och bollande. 

Men det känns väldigt spännande att vi äntligen kommer till skott. 

Och det första att se fram emot just nu är lördag och julbordet vi ska på.  

Blublibla and so on! 

Vilken miss

 Den senaste tiden har vi haft ganska mycket "on our plate" om man uttrycker sig så. 

Det har varit nått hela tiden. Varje dag. Kyrkan, bakning, handling, julstökförberedelser, luciaövande, jobb och allt vad det är. 

Idag kom jag på vad vi glömt. I lördags var vi så fullt upptagna i huvet med adventsstädande, köp av ny bilstol till ett av barnen och middagsgäster, att vi helt glömde bort Sebastians gympa. Det värsta med det är ju ändå att dom skulle ha uppvisning på allt dom lärt sig under terminen. 

Fy fan vilken dålig morsa typ. Usch! 

Nog om det. 

Nu till nått lite gladare. Vi har äntligen, efter alldeles för många år, satt ett datum då vi ska gifta oss. Så bröllopsplaneringen är i full gång. Och vi har faktiskt koll på det mesta. Datum blir lite så där hemligt. Eller ja, lite grann iallafall. För nu, men ni kommer att hållas uppdaterade. När gästerna fått veta vilket datum det blir, får ni också göra det. 

Ja just det. 5 ner. Väldigt många "to go". 

Lila, rosa, blond?

Nu ska vi se, vad har hänt sen jag bloggade sist? Hmm......

Jo vi har varit på förlovningsfest hos Mattias och Cissi. Det var supertrevligt. Vi fick ju träffa Cissis familj. 

Sen har vi gjort allt det vanliga. Tror inte vi gjort nått speciellt faktiskt. 

Men imorn, då ska jag få lite vuxenhäng i kyrkan. Utan barn! Det ni! 

Och jag har äntligen börjat göra färdigt min krigarkvinna. Kändes lite konstigt eftersom jag alltid sett henne som rosahårig, men det blev mörklila. Erik trodde hon skulle bli blond och kände sig nog snuvad på det, men själv är jag nog ganska nöjd. 

Bilder kommer när den är färdig. Vilket nog blir ganska snart. Hoppas jag. 

Och du Therese: 3,4. Det du. Tack för att du inspirerat mig. Och för att du kommer finnas där som stöd. Nu kör vi!