Träning

Jag önskar att jag kände kärlek. Kärlek för att träna. Dom som känner mig väl vet att jag inte rört på mig sen nånstans i åttan. Typ.
Jag vet ju att det är dags att jag rör på mig lite. Om den här viktminskningen och alt det där ska få fast måste jag ju röra mig lite också, inte bara äta rätt. Och gudarna ska veta att det inte är det lättaste att träna ihop med mina barn. Går vi ut på promenad tjuter Sebastian bakom mig för att jag går för snabbt, och Isolde tjuter framför mig för att hon inte vill sitta fast i vagnen. Inte lätt med andra ord.

Då skulle jag ju kunna träna på gym tänker ni. Men gud vad jobbigt tänker jag. Skulle känna mig extremt uttittad och obekväm. Kan ju inte träna i grupp heller. Har ingen koordinationsförmåga så där blir det också lätt obekvämt. Måste ju lära mig att handskas med det där. Men, så länge, innan jag tar tag i det kom jag på att jag ju faktiskt har tränings-dvd:er hemma. Kanon!
Behöver inte åka iväg, har redan betalat dom så det kostar inget, plus att barnen då kan springa omkring och antingen leka eller göra som mig.

Sebastian var dock bekymrad häromdan när jag stånkade och stönade för att det var tungt, och tjejen i videon inte ville sluta. "Hallå tjejen, mamma orkar inte mera".

Så jag kör lite så hemma ett tag tills jag tröttnar på det, och sen börjar jag väl lite smått med att bli lite personligt tränad av fina Fredrik. (Jag hoppas verkligen att han menade allvar, annars blir ju det här grymt jobbigt) Och tänk det. Ett gym som ligger på gångavstånd hemifrån, som typ inte kostar nått, och så kanske man får dricka kaffe (eller nått gott) ihop med Staub ibland. Kan det bli bättre liksom?