Åter till spädbarnsskrik

Faan, helvetes jävla skitpiss. Isolde har gått tillbaka till spädbarnsskrikstadiet. Varje gång hon ska sova spänner hon sig som den värsta ostbågen och skriker sig till sömns. Och själva sövandet kan dessutom ta upp till 2 1/2 timme. Hon vill tutta lite, leka lite, tutta lite, leka lite och däremellan ligga på min arm och skrika. 

Och just det, hon vaknar dessutom 3-4 ggr varje natt för att ammas. Och ändå har hon börjat äta mer mat. Det känns som att varje litet steg i rätt riktning vi tar, så tar hon sen två steg bakåt. 

Det är så fruktansvärt jobbigt och jag vet snart inte vad jag ska hitta på. Hon tar all kraft ur mig. 

Therese frågade mig en dag om jag var trött. Jag kunde knappt svara. Hade jag gjort det hade jag nog suttit där bland fikande barn och föräldrar och börjat storböla. Och det här är ett par veckor sen. Ja, jag är trött. Så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. 

Den där stunden på kvällen när båda barnen sover är så viktig för mig. Jag måste få vara lite för mig själv utan barn. Nu är det dags för nyckelpigan att slappna av kvällstid, äta ordentligt och sova hela nätterna. 

BLÄ!!