Nej till utvecklingsstörda?

Idag har det florerat en debatt i media som jag personligen strängt strider emot. Att barn inte skulle vara välkomna på restauranger och cafeer.

Att man som ägare av restaurang eller café ska få bestämma själv om man vill ha barn där eller inte. Problemet är väl inte att barnen är där utan att föräldrar har svårt att hålla reda på sina barn.

Själva har vi problem med att Sebastian så sällan vill sitta still. Men så är vi ju aldrig ute och äter, och väldigt sällan ute och fikar.

Men med det synsätt många människor har är vi snart tillbaka till en tid då det satt skyltar på butiker där det stod att "negrer" och judar inte var välkomna in för att handla. En tid då bögar inte fick gå in vart dom ville.

Ska vi förbjuda utvecklingsstörda på restauranger också? Har varit ute många gånger i livet och fått sitta vid bordet bredvid en vuxen människa som blivit matad. Där maten runnit ner på hakan efter att den visats upp söndertuggad i munnen på personen i fråga. Och det är inte bara mat. Det är dregel också. Och när den utvecklingsstörda börjar låta så där arg fast utan ord, och alla på cafeet vänder sig om och tittar, tittar man inte för att man är irriterad, utan för att man undrar vad som hänt som gör personen så upprörd. Ska jag skrika nu då om hur otrevligt jag tycker att det är att få se en annan människas halvtuggade mat och hur gärna jag vill att utvecklingsstörda borde förbjudas utomhus? Nej! Verkligen inte. För dom har precis samma rätt som jag att vistas där. Jag tycker inte att vi kan förbjuda nån. Vart kommer det annars stanna? Och vilka människor är ok att stänga ute och vilka är inte ok att stängas ute?

Vi kan inte förbjuda barn ute. Men vi kan däremot kräva att OM man går ut med sina barn så ska man i den mån man kan, se till att dom sitter still och håller en trivsam ljudnivå. Kan dom inte det får man väl självmant avlägsna sig och sina barn. Det är väl ändå inte så svårt?