Äta GODIS!

När jag mår dåligt, då äter jag. 

Vad som helst. 

Bara så ni vet. 

Annars har vi varit på Leos lekland idag.

Och lekt med lera hemma.

Hopp! 

Give me a break

På riktigt??? Nu lever vi i en tillvaro där lugnet på nått sätt aldrig vill sätta sig.
Livet flöt på innan Erik slutade på Esca. Eller innan Esca la ner menar jag ju.
Efter det känns det som om allt bara brister hela tiden.

Jag vet att jag gnäller om triviala saker när det finns dom som har det mycket mycket värre.
Men nu har Erik blivit arbetslös igen. Samtidigt som vi håller på för fullt med planering av vårt bröllop. Ännu en gång.

Kristoffer sa till mig förut att min uteblivna mens troligtvis handlar om stress. Och där slog han nog huvet på den traditionella spiken. Dom senaste 3 månaderna har jag haft 2 pregnancy scares. Och hur lever jag just nu mitt liv?

Jo vi är iväg på aktiviteter 4 dagar i veckan, varav 1 dag vi är iväg hela dagen. Går hemifrån vid 9 och är hemma igen för dagen vid 16. Då har vi sprungit fram och tillbaka några ggr också.
Jag jobbar kväll när Erik jobbar dag, och dom flesta dagarna kommer jag hem till en vaken Isolde som vägrar somna om hon inte ligger på min arm. Och krånglar. Vilket hon gör även dom dagarna jag ÄR hemma hela dagen. Sova på nätterna gör vi ju inte heller så bra med tanke på att den där lilla loppan fortfarande vill sova hos oss.

Sen handlar ju hela tillvaron om mat. Hela tiden. Vad ska jag äta, vad har jag ätit, hur många points har jag kvar, hur många vill jag ha kvar till helgen, hur många veckobonus ska jag unna mig?

Och det är ju nånting jag inte tänker släppa. Inte jobbet heller. Det är mitt andningshål. En plats där jag kan, tro det eller ej, koppla av. Där är det ju annat som är jobbigt visserligen men jag behöver den tiden borta från barnen. Och det är också en sak. Många verkar tro att jag är hemma med barnen för att jag inte vill jobba. Vilket givetvis inte är fallet. Är Erik hemma är det klart att jag kan jobba. Vi har ju barnen hemma för deras skull. För att DOM ska slippa gå på dagis. Inte för att jag ska få ett bekvämt och skönt hemmaliv.

Det var en som sa för några månader sen "där ser du att det är skönt att jobba, det är inte så farligt som du tror". Och det är ju aldrig det det har handlat om.

Men jag ska försöka varva ner lite grann. Kanske. Och så ska jag inte tråka ut er i nästa inlägg. Jag lovar ;)

Plus: Nu har jag bara 1,3 kilo kvar till mitt första stora delmål. Så håll tummen.

Ekar tomt

Just nu ekar bloggen. Jag vet inte vad som hänt. Jag har lite för mycket "on my plate" liksom. 

Snart är inbjudningskorten färdiga iallafall. Dom ska ju skickas snart. Spännande att se sen vilka som hör av sig. Om det är nån som gör det förstås. 

Det roligaste blir nog att se/höra reaktionerna från dom som antagligen inte ens vet att dom kommer bli bjudna. 

Så fort vi skickat iväg korten och vi vet att alla fått kommer det bilder på den färdiga kreationen. 

Puss på er! 

Här kommer en bild på en liten raring. 

På svaj

Ok, idag är ju den där dagen när vi lever häng och fläng. Fram och tillbaka till kyrkan flera ggr om. 

Therese skickade lite styrka till mig förut och det behövde jag. Erik har på nått vänster lyckats byta vecka det är han som kör till jobbet, så idag hade vi bilen och jag fick både lämna och hämta på kyrkans barntimmar. (Har förövrigt aldrig hänt oavsett om Erik kört eller inte)

I mitt huvud blir det ju så himla rörigt då. För nånstans mellan lämna och hämta ska Isolde sövas, sova, väckas och kläs på ytterkläder igen. För att sen stuvas in i bilen en femte gång under loppet av 6 timmar. 

Jag hade då tänkt ut den perfekta planen. För att slippa klä av och på lillbarnet tog jag med mig vagnen i bilen vid lämning på barntimmar. Förstod att hon skulle somna i bilen på vägen hem, så tänkte då att hon skulle sova ute. Mycket riktigt somnade hon i bilen. För att vakna igen efter 10 minuter när jag skulle krångla ur henne ur bilen och ner i vagnen. Efter en promenad med vagnen på 20 min och ett försök på 45 min till att söva henne på armen i soffan, gav jag upp. 

Det var liksom där uppgivenheten kom över mig. Skräcken över hur det skulle bli runt 17-18 hugget här hemma.

Och vet ni vad, hon har inte varit särskilt ledsen, och somnade utan krångel och skrik vid kvart i nio. 

Så Isolde har förhoppningsvis fr.o.m. idag slutat sova middag. 

Ja vi gjorde ju en snögubbe häromdan. Men jag tror nog att han fått liiite för mycket att dricka. Vad tror ni? 

Inte som jag tänkt mig

Ehh ok, helgens projekt blev ju inte riktigt som jag bestämt. 

Med den stigande temperaturen som rådde igår hände det som inte fick hända. Jag som så fint och bra hade byggt en riktig kalassnökoja. Med en tunnel rakt igenom. Den hade liksom rasat ihop imorse. Hela taket ramlade in. Tur att ingen var där inne. 

Men vi hann iallafall igår göra en icke traditionell snögubbe. Blev helt ok. 

Imorn är det ju invägning och jag tycker för en gångs skull att det känns bra. Tror inte att jag kommer nå mitt första personliga delmål, men jag hoppas jag kommer bli nöjd ändå. 

Den här veckan har jag slagits med frestelser som jag för första gången klarat att motstå. Känner mig stark just nu. Hoppas bara den känslan håller i sig. 

Så håll tummarna för mig imorgon bitti!