Igår morse ville inte Sebastian till dagis, så han fick stanna hemma. Så härligt att kunna ha det så. Vi bestämde att vi skulle ta oss en tur till skogen. Så jag och barnen klädde oss i gummistövlar och regnkläder och gav oss iväg med kasse och ett glatt humör. I skogen är det så mysigt. Om man bortser från att det är brännässlor överallt, det är blött, fullt med insekter och man kan om man har otur gå vilse.
Men vi hittade svampar, kottar, löv, sniglar, stenar och grenar att leka med och titta på.
Det är så mysigt nu när hösten kommit. Löven är gula och knallröda, luften är kall så man är lite så där kylig på kinderna efter 2 timmar i skogen. Och när man kommer in får man krypa upp i soffan under filten med en kopp te och en film. Lite tända ljus också givetvis.
Idag har jag varit på teater med mamma. Vi har sett Swedenhielms. S Å J Ä V L A B R A. Alltså Sven Wollter är helt fantastisk. Jag har alltid velat se honom live. Det finns ju en del stjärnor på filmhimlen jag önskar att jag hade haft turen att få träffat. Och en del film och teatermänniskor jag nu vill träffa. Jag är inte direkt en sån person som lätt blir Starstruck men när man klappar händerna ihop med en hel teatersalong där klappandet eskalerar när Sven tar ett kliv fram, där kommer det nästan fram en tår. Jag föreslog till mamma att vi skulle smita ut bakvägen, kidnappa honom, sätta honom i mammas bibliotek i en fotölj med att läsa böcker så jag ett par gånger i veckan kunde komma dit och titta lite på honom. Kanske till och med prata lite med honom. Men mamma tyckte inte det så vi lät bli.
Men tack Sven för att du berikat mitt filmliv. Och nu även min teaterupplevelse. Du är verkligen fantastisk!
