Igår såg jag som hastigast på efter tio på fyran, med Malou.
Där pratade dom om entreprenörskap och eget företagande. Blondinbella som numera är Malous följeslagare tyckte att fler kvinnor skulle VÅGA ta klivet och bli egna företagare. Vi behöver MYCKET mera kvinnliga egna företagare.
Först funderar jag lite över det här med att våga ta klivet. Jag skulle inte ha några som helst problem med det, om jag visste att jag hade min ekonomi säkrad ifall företaget går åt helvete. Annars skulle jag sitta där med ett barn att försörja och skulder till banken jag aldrig skulle kunna betala tillbaka.
Sen undrar jag hur det skulle se ut om alla som faktiskt har en önskan om ett eget företag skulle se till att "skaffa" sig det. Vilka ska då jobba? Det skulle ju inte finnas någon att anställa eftersom alla andra också har egna företag. Och hur skulle konkurrenskraften se ut?
Nej det är nog tur både för blondinbella och alla andra att alla kvinnor INTE har ambitionen att bli egna företagare.
tisdag 29 november 2011
torsdag 17 november 2011
Ljudet av tusentals skrik
Har lagt av mig lite när det gäller bloggen känner jag. Finns väl sina naturliga orsaker till det antar jag, men nu ska det bli topp igen.
Såg en film häromdan som fick det att riktigt knyta sig inne i mig. En blomma i Afrikas öken.
Den handlar om en kvinna som när hon bara var 3 år blev könsstympad medan hennes egen mamma höll fast henne. Inne i mitt huvud kunde jag höra tusentals små flickor runt om i världen skrika av smärta när de råkar ut för samma sak.
Detta får mig att tänka på vad det är vi gör mot varandra egentligen.
Vi ljuger, sviker varann, är otrogna, våldtar, mördar, misshandlar och gör varandra illa. Könsstympar små flickor för att "vi" vuxna har bestämt att det ska vara så. Omskär små pojkar för att "vi" även där som vuxna tycker att det är rätt. Vi lider av enormt maktbegär där det inte räcker för oss att bara leva våra liv lyckliga tillsammans med dom vi älskar, som älskar oss.
Varför är det så fel att bara ha ett arbete man klarar sig på och lägga sin mesta energi på att vara lycklig tillsammans med människor istället för att leva livet mot makt och pengar?
Idag vill vi inte ens kämpa för makt. Som 25-åring vill man redan vara VD någonstans. Eller ha ett eget företag. Och inte ett man klarar livhanken på utan vi ska bli multimiljonärer på en kvart.
Jag vill också vara multimiljonär, men inte på bekostnad av min familj. Jag har gärna kvar mitt jobb inom äldrevården med skitlön, piss-tider och ett omänskligt arbetsklimat om det innebär att jag kommer leva lycklig resten av livet på min fritid.
Några visdomsord på vägen:
Kom ihåg att talesättet lyder: Behandlad andra som du själv vill bli behandlad. INTE: Behandla andra som du själv blivit behandlad.
Såg en film häromdan som fick det att riktigt knyta sig inne i mig. En blomma i Afrikas öken.
Den handlar om en kvinna som när hon bara var 3 år blev könsstympad medan hennes egen mamma höll fast henne. Inne i mitt huvud kunde jag höra tusentals små flickor runt om i världen skrika av smärta när de råkar ut för samma sak.
Detta får mig att tänka på vad det är vi gör mot varandra egentligen.
Vi ljuger, sviker varann, är otrogna, våldtar, mördar, misshandlar och gör varandra illa. Könsstympar små flickor för att "vi" vuxna har bestämt att det ska vara så. Omskär små pojkar för att "vi" även där som vuxna tycker att det är rätt. Vi lider av enormt maktbegär där det inte räcker för oss att bara leva våra liv lyckliga tillsammans med dom vi älskar, som älskar oss.
Varför är det så fel att bara ha ett arbete man klarar sig på och lägga sin mesta energi på att vara lycklig tillsammans med människor istället för att leva livet mot makt och pengar?
Idag vill vi inte ens kämpa för makt. Som 25-åring vill man redan vara VD någonstans. Eller ha ett eget företag. Och inte ett man klarar livhanken på utan vi ska bli multimiljonärer på en kvart.
Jag vill också vara multimiljonär, men inte på bekostnad av min familj. Jag har gärna kvar mitt jobb inom äldrevården med skitlön, piss-tider och ett omänskligt arbetsklimat om det innebär att jag kommer leva lycklig resten av livet på min fritid.
Några visdomsord på vägen:
Kom ihåg att talesättet lyder: Behandlad andra som du själv vill bli behandlad. INTE: Behandla andra som du själv blivit behandlad.
tisdag 8 november 2011
Hemmafruar: rond 2
Har i över en veckas tid diskuterat hemmafruarna i ett forum på sidan Familjeliv.se.
Där har vi nu som är hemmaföräldrar fått veta att vi är parasiter på det svenska skattesystemet eftersom vi får ta del av alla förmåner i Sverige fast vi inte bidrar med något till statskassan .Sen vill jag ha hjälp att se skillnaden i det här:
Scenario 1: Erik och jag jobbar båda halvtid, alltså 50 % var. Vi tjänar ungefär lika mycket och betalar en viss summa i skatt.
Scenario 2: Erik jobbar 100%, tjänar lika mycket själv som vi båda gjorde tillsammans innan, och betalar därmed lika mycket skatt som vi gjorde innan.
Vart ligger skillnaden? Om jag utnyttjar sånt min egen 50%-iga skatt bidrog till eller om jag utnyttjar sånt Eriks 100%-iga skatt bidrar till?
En mamma svarade att hon faktiskt jobbat i 15 år innan hon gick hem för att vara hemma. Är inte det att bidra?
En hemmapappa hade väldigt intressanta inlägg om att det faktiskt är så att det är dom föräldrar som har sina barn på förskolan som är de riktiga parasiterna i så fall. Och detta pga att förskolan kostar så mycket för samhället, så inte ens den enskilda föräldern faktiskt betalar så mycket i skatt så det täcker barnomsorgsavgiften.
Nu tycker absolut inte JAG att dom som har barn i barnomsorgen är parasiter på samhället. Det är väl jättebra att dom kan ha barnen där i fall de måste. En ensamstående mamma kan ju tex inte vara hemma med sina barn hur mycket hon än vill.
Sen finns det dom som tycker att vi är lata och att både våra barn och vi själva blir understimulerade av att "bara vara hemma". Fast man är ju faktiskt inte bara hemma. Vi gör ju saker på dagarna, umgås med andra som är hemma, våra barn får leka med andra barn. Sen tror jag att barn behöver vara lite hemma också. Full rulle 7 dagar i veckan, från frukost till sänggående är nog ingen bra modell heller.
Sen skulle jag vilja säga till många av dom som arbetar och har sina barn på förskolan: (Som tycker att vi också borde sätta våra barn där)
Jag tror att många, inte alla men många barn på förskolan istället är överstimulerade. Många barn har svårt för att koppla av och känna lugnet. De är så uppe i varv hela tiden och har svårt för att vara för sig själva. Har märkt av många "dagis"barn att de hela tiden kräver uppmärksamhet, på både det ena och andra sättet. Givetvis är det så eftersom man säkert inte får så mycket egen uppmärksamhet i ett rum med 30 andra barn och det bara finns 3 vuxna som kan ge det.
Är så trött på att det hela tiden är fel på oss. Vi är inte jämställda med våra partners, är parasiter på samhället och skadar våra barn genom att sitta passiva i hemmet 24/7.
Jobba ni och ha era barn på förskolan, men tryck inte ner oss som INTE har det så och inbilla er inte att det är NI som försörjer oss och ser till att vi får ta del av skattemedlen. Vi har själva bidragit med det innan vi fick barn, och de flesta kommer säkerligen göra det igen när barnen blivit större. Den dagen regeringen går ut och säger att det inte finns skattemedel så det kan täcka sjukvård och annat åt alla, och att anledningen skulle vara att föräldrar är hemma med sina barn, då lovar jag att jag ska sätta Sebastian på förskolan och börja jobba igen.
Sen vill jag klarlägga en till sak: Dom kvinnor och eventuellt män som svarat på att de kan tänka sig att bli hemmafruar, har nog för avsikt att vara hemma för att ta hand om sina barn, inte sina män.
Hemmafru = Hemmaförälder. I alla fall i Sverige 2011
Där har vi nu som är hemmaföräldrar fått veta att vi är parasiter på det svenska skattesystemet eftersom vi får ta del av alla förmåner i Sverige fast vi inte bidrar med något till statskassan .Sen vill jag ha hjälp att se skillnaden i det här:
Scenario 1: Erik och jag jobbar båda halvtid, alltså 50 % var. Vi tjänar ungefär lika mycket och betalar en viss summa i skatt.
Scenario 2: Erik jobbar 100%, tjänar lika mycket själv som vi båda gjorde tillsammans innan, och betalar därmed lika mycket skatt som vi gjorde innan.
Vart ligger skillnaden? Om jag utnyttjar sånt min egen 50%-iga skatt bidrog till eller om jag utnyttjar sånt Eriks 100%-iga skatt bidrar till?
En mamma svarade att hon faktiskt jobbat i 15 år innan hon gick hem för att vara hemma. Är inte det att bidra?
En hemmapappa hade väldigt intressanta inlägg om att det faktiskt är så att det är dom föräldrar som har sina barn på förskolan som är de riktiga parasiterna i så fall. Och detta pga att förskolan kostar så mycket för samhället, så inte ens den enskilda föräldern faktiskt betalar så mycket i skatt så det täcker barnomsorgsavgiften.
Nu tycker absolut inte JAG att dom som har barn i barnomsorgen är parasiter på samhället. Det är väl jättebra att dom kan ha barnen där i fall de måste. En ensamstående mamma kan ju tex inte vara hemma med sina barn hur mycket hon än vill.
Sen finns det dom som tycker att vi är lata och att både våra barn och vi själva blir understimulerade av att "bara vara hemma". Fast man är ju faktiskt inte bara hemma. Vi gör ju saker på dagarna, umgås med andra som är hemma, våra barn får leka med andra barn. Sen tror jag att barn behöver vara lite hemma också. Full rulle 7 dagar i veckan, från frukost till sänggående är nog ingen bra modell heller.
Sen skulle jag vilja säga till många av dom som arbetar och har sina barn på förskolan: (Som tycker att vi också borde sätta våra barn där)
Jag tror att många, inte alla men många barn på förskolan istället är överstimulerade. Många barn har svårt för att koppla av och känna lugnet. De är så uppe i varv hela tiden och har svårt för att vara för sig själva. Har märkt av många "dagis"barn att de hela tiden kräver uppmärksamhet, på både det ena och andra sättet. Givetvis är det så eftersom man säkert inte får så mycket egen uppmärksamhet i ett rum med 30 andra barn och det bara finns 3 vuxna som kan ge det.
Är så trött på att det hela tiden är fel på oss. Vi är inte jämställda med våra partners, är parasiter på samhället och skadar våra barn genom att sitta passiva i hemmet 24/7.
Jobba ni och ha era barn på förskolan, men tryck inte ner oss som INTE har det så och inbilla er inte att det är NI som försörjer oss och ser till att vi får ta del av skattemedlen. Vi har själva bidragit med det innan vi fick barn, och de flesta kommer säkerligen göra det igen när barnen blivit större. Den dagen regeringen går ut och säger att det inte finns skattemedel så det kan täcka sjukvård och annat åt alla, och att anledningen skulle vara att föräldrar är hemma med sina barn, då lovar jag att jag ska sätta Sebastian på förskolan och börja jobba igen.
Sen vill jag klarlägga en till sak: Dom kvinnor och eventuellt män som svarat på att de kan tänka sig att bli hemmafruar, har nog för avsikt att vara hemma för att ta hand om sina barn, inte sina män.
Hemmafru = Hemmaförälder. I alla fall i Sverige 2011
torsdag 3 november 2011
Uppdrag granskning
Igår satt jag och tittade på uppdrag granskning, som handlade om ett par som blivit anklagade och åtalade för det värsta brott en vuxen människa kan begå. Sexuellt utnyttjande av barn.
Hela inslaget gör mig upprörd och jag undrar över vad man egentligen får göra tillsammans med sina barn utan att det är olagligt? Av utredningen framgick klart och tydligt och pappan inte gjort nått fel, utan att han själv hade tillrättavisat sin dotter genom att ta bort hennes händer från hans penis. Bara någon sekund efter att hon satt händerna där.
Mamman blev åtalad för medhjälp till pappas utnyttjande av barnen och dessutom blev hon själv åtalad för barnpornografi. På grund av att hon under en semester filmat sina barn när de var nakna och busade med varandra.
Givetvis måste det finnas lagar och regler som skyddar våra barn, och ska vi kunna veta vilken man/kvinna av alla dom som sitter och säger att de är oskyldiga, som faktiskt är det?
Men vart går nu gränsen för hur vi själva får agera? Är det ok att filma sina barn när de badar hemma i badkaret nakna? Tydligen inte eftersom en annan kvinna blev åtalad för barnpornografi efter att hon filmat barnen i badkaret och frågat ut dom om saker som bevis till en vårdnadstvist.
Får vi överhuvudtaget ta i våra barn när de är nakna? Barn är ju väldigt nyfikna av naturen, och när de kommer upp i en viss ålder blir det ju synligt för dom att de ser ut som en av sina föräldrar men inte den andra. Får man själv vara naken i närheten av sitt barn?
Jag hörde på radion för ungefär ett och ett halvt år sen om en man som anmält ett par för pornografiska bilder. Han hade varit på en student och stått i havet av studentskyltar. (Såna där skyltar alla ungdomar avskyr eftersom föräldrarna hittat den mest pinsamma bilden i fotoalbumet och gjort en förstoring på just den.) Där mitt i havet av skyltar får han se en bild på ett barn som råkar vara naket och särar lite på benen. Står liksom med särade ben och armarna ut i vädret lycklig som bara ett barn kan se ut.
Då måste jag bara få säga att om man är på en student, ser en bild på en liten unge, en bild där föräldrarna säkert tänkt "åhh gud kommer du ihåg den här bilden, sååå söööt hon var här, den bilden måste vi ta, hon var så lycklig den här dagen", är det inte mannen som direkt kopplar ihop den med pornografi som det är fel på?
Om man direkt när man ser ett naket barn som leker, busar eller vad det nu gör, om man då direkt förknippar det med barnporr, då tycker jag att problemet ligger hos den personen.
Ifall nakenbilder och film på nakna barn automatiskt blir barnpornografi, skulle jag tro att nästan alla barnfamiljer i de flesta länder i världen gör sig skyldiga till innehav av barnporr.
Vad tror du?
Hela inslaget gör mig upprörd och jag undrar över vad man egentligen får göra tillsammans med sina barn utan att det är olagligt? Av utredningen framgick klart och tydligt och pappan inte gjort nått fel, utan att han själv hade tillrättavisat sin dotter genom att ta bort hennes händer från hans penis. Bara någon sekund efter att hon satt händerna där.
Mamman blev åtalad för medhjälp till pappas utnyttjande av barnen och dessutom blev hon själv åtalad för barnpornografi. På grund av att hon under en semester filmat sina barn när de var nakna och busade med varandra.
Givetvis måste det finnas lagar och regler som skyddar våra barn, och ska vi kunna veta vilken man/kvinna av alla dom som sitter och säger att de är oskyldiga, som faktiskt är det?
Men vart går nu gränsen för hur vi själva får agera? Är det ok att filma sina barn när de badar hemma i badkaret nakna? Tydligen inte eftersom en annan kvinna blev åtalad för barnpornografi efter att hon filmat barnen i badkaret och frågat ut dom om saker som bevis till en vårdnadstvist.
Får vi överhuvudtaget ta i våra barn när de är nakna? Barn är ju väldigt nyfikna av naturen, och när de kommer upp i en viss ålder blir det ju synligt för dom att de ser ut som en av sina föräldrar men inte den andra. Får man själv vara naken i närheten av sitt barn?
Jag hörde på radion för ungefär ett och ett halvt år sen om en man som anmält ett par för pornografiska bilder. Han hade varit på en student och stått i havet av studentskyltar. (Såna där skyltar alla ungdomar avskyr eftersom föräldrarna hittat den mest pinsamma bilden i fotoalbumet och gjort en förstoring på just den.) Där mitt i havet av skyltar får han se en bild på ett barn som råkar vara naket och särar lite på benen. Står liksom med särade ben och armarna ut i vädret lycklig som bara ett barn kan se ut.
Då måste jag bara få säga att om man är på en student, ser en bild på en liten unge, en bild där föräldrarna säkert tänkt "åhh gud kommer du ihåg den här bilden, sååå söööt hon var här, den bilden måste vi ta, hon var så lycklig den här dagen", är det inte mannen som direkt kopplar ihop den med pornografi som det är fel på?
Om man direkt när man ser ett naket barn som leker, busar eller vad det nu gör, om man då direkt förknippar det med barnporr, då tycker jag att problemet ligger hos den personen.
Ifall nakenbilder och film på nakna barn automatiskt blir barnpornografi, skulle jag tro att nästan alla barnfamiljer i de flesta länder i världen gör sig skyldiga till innehav av barnporr.
Vad tror du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)